Första semesterdagen!

När jag vaknade sken solen! Gårdagens ihållande regnande gav mig känslan av att det ALDRIG skulle sluta regna igen... men det gjorde det alltså som tur var! Enligt väderprognosen kunde det börja igen efter lunch, så jag bestämde mig för att börja dagen med att åka till Feykir. Bättre kan man väl inte börja sin första semesterdag heller??!!

Feykir såg riktigt semesterledig ut när jag kom - han låg och vilade och hade absolut ingen brådska att stiga upp! Johan har ju inte hunnit förklara för honom att "semester för Anna innebär motsatsen för Feykir"...

Tillslut kom han upp på benen i alla fall och jag kunde konstatera att hela vänstersidan var omsorgsfullt täckt med blöt smuts... det skulle inte bli lätt att få honom ren! Hade piggborsten med mig ut i hagen och borstade så gott jag kunde, men blöt smuts blir man ju helt enkelt inte av med...





När vi sedan skulle gå in i stallet blev det TVÄRSTOPP - precis här. Det var faktiskt så att han gjorde "slide stop" med framhovarna på betonggolvet! Orsaken var ett exemtäcke som hängde på tork tvärs över stallgången. Har läst någonstans att hästarna visserligen har lika bra mörkerseende som människor - men att det tar mycket längre för deras ögon att ställa om från ljus till mörker. Så när Feykir kom från ljuset ute såg han förståss bara täcket som en stor svart skugga!

Men han är ju en modig kille, så snart gick han med dödsförakt fram och nosade på täcket!

Senast jag red hamnade min sadel riktigt snett åt höger efter ett tag. Jag har alltid en tendens att "ramla" åt höger... men som tur är brukar min underbara Childeric-sadel kunna motverka detta bättre än alla andra sadlar jag testat. Men alltså inte nu senast... Fast sedan kom jag på att jag fortfarande använder precis samma hål i sadelgjorden som jag gjorde när viktmåttbandet visade 389 kg. OCH NU VISAR JU VIKTMÅTTBANDET BARA 360 KG! (Det är väl ingen som missat Feykirs nya matchvikt??!!) Så tillslut drog alltså Einstein-Anna slutsatsen att hon kanske skulle dra åt något extra hål - och efter ridturen kunde jag nöjt konstatera att sadeln fortfarande satt perfekt!

Tog till höger nere på bilvägen och red mot Alviksträsk. När vi skrittat igång och sidfört endel började jag med min favoritövning *not* från ridskolan: öppna med övergång till sluta. En person med minsta dressyrkunskaper som sett våra försök till sluta hade nog inte vetat om hon skulle skratta eller gråta... Men trots att det inte känns som att det blir många rätt så gör "sluta-försöken" underverk för Feykirs tölt! Vilket får mig att dagdrömma om hur det kommer att bli när vi lärt oss att rida sluta på riktigt. Om en 100 år eller så...

Varvade skritt (öppna och sluta) med tölt och Feykir kändes riktigt, riktigt trevlig! I korsningen vid sjön svängde vi vänster längs vägen som går in mot stan och fortsatte på samma sätt. När vi sedan vände hemåt passade jag först på att sidföra för högerskänkeln med jättemycket tvärning. Det är nästan omöjligt när vi rider bortåt, men går riktigt bra bara vi är på väg hemåt. (Även om Feykir pustar och stönar högt vid varje steg för att jag inte ska missa hur DUKTIG han är när han korsar bakbenen så där mycket!)

Sedan testade jag att rida ett lite högre tempo i tölten samtidigt som jag sidförde fram och tillbaka över vägen för att hålla honom mjuk. Lyckades faktiskt riktigt bra med att "sitta bakåt" och hålla om med skänklarna samt ge ganska fria tyglar mellan förhållningarna. Och Feykir svarade med att gå på riktigt bra! Han vågade mer och mer tro att han verkligen fick öka tempot - det kändes lite som att "han släppte handbromsen"! Någon riktigt ökad tölt var det ju inte frågan om - snarare mellantempo. Men steg 1 måste ju vara att vi kan behålla mjukheten i mellantempot innan vi försöker öka mer.

Efter en skrittpaus och en kortare sträcka med mycket mer samling i tölten, gjorde vi en riktigt snygg övergång till trav. Tack vare att han nu var så pass trött hade han inga tankar på Solvalla utan jag kunde direkt komma till läget där jag fick driva honom fram emot bettet. Red honom lätt högerställd för att hålla högerbogen på plats och han jobbade riktigt bra, i en trevlig form! Tror inte ens att Sylvia hade tyckt att han var för lång!

Tillbaka i stallet var jag riktigt nöjd med min häst! Och med att sadeln fortfarande satt där den skulle! Impregnerad i myggmedel - de är verkligen aggressiva de små flygfäna så här i början på säsongen - fick Feykir gå tillbaka till grabbarna i hagen och han verkade mycket nöjd med det!