Ett litet hingstföl!

... e Axjón från Stormsund föddes i Mariebäck i går morse! Mamma Hamradis är inte så stor själv, men lämnar alltid stora avkommor. Och när jag igår såg de tre halvsyskonen på Åbergstorp kunde jag konstatera att Axjón också lämnar stora avkommor - så det här lär bli en mkt högbent och mäktig kille när han blir stor!



Idag skulle jag rida med Eva och Emelie. Eva hade fått låna Gabriel av Yvonne och Tildra av Sylvia och tänkte att Emelie skulle få rida "lugna, snälla Tildra". Men damen levde inte alls upp till sitt rykte idag - var tvärtom ganska stökig! Är det kanske kärleken som förvridit huvudet på henne? Hon har nämligen fått tillbringa endel tid med Démantur... Så det slutade med att Emelie fick rida Gabriel istället. Och då fick hon minsann jobba endel för att få fart på honom - men det är ju ändå bättre än att det blir för stökigt!



Precis när vi skulle sitta upp utanför stallet fick jag se att Démantur sprang runt utanför sin hage! Fort skyndade vi in med hästarna i stallet igen, jag stängde stalldörrarna om de andra och skyndade med grimma och grimskaft i högsta hugg för att fånga in rymlingen... Men då visade det sig att han inte alls var på rymmen! Han hade fått gå till en annan hage för att få äta gräs. När jag kom närmare såg jag ju att det faktiskt fanns eltråd runt hela området där han var.



Nästa försök att rida iväg gick bättre. Tildra hade mkt bråttom och Feykir och jag hamnade sist. Gabriel var rolig, för han ville INTE släppa förbi oss utan svängde hela tiden in framför oss när vi närmade oss. Och sedan hade han dessutom mage att bli sur för att Feykir "kom så nära"...!!!



Det var riktigt härligt ridväder idag! Termometern visade ca 20 grader i skuggan, solen strålade och ganska kraftiga (men inte kalla) vindar höll insekterna borta. Feykir och jag gjorde fortsatta försök med våra slutor - och först var det svååårt! Men sedan var det som att han kom på "det är ju bara att göra så här!" för då gick det riktigt bra!



Vi töltade längs vägen mot Alviksträsk, svängde upp där turerna brukar rida in och galopperade till dess vi kom överst i lilla galoppbacken. Fast då hade vi inte ridit själva galoppbacken upp - utan den mindre branta väg vi brukar skritta ner igen. (Kan ingen komma med en harv eller något och laga den söndereroderade galoppbacken??!!) Sedan fortsatte vi längre upp i skogen längs en skogsväg som gick parallellt med bilvägen. Jag hade bara ridit längs den en kortare bit förut, men Eva visste att om man fortsatte längre så kunde man sedan komma ner på bilvägen igen så att det blev en trevlig runda. Alltid roligt att prova nya ridvägar!



Det hade verkligen kunnat vara en riktigt fantastisk ridväg - för underlaget var ganska grusigt och fast. Men det måste vara läääänge sedan vägen användes av något fordon, för den hade blivit så oerhört igenväxt. I mittensträngen fanns det träd som var säkert två meter höga. Och tyvärr var de väldigt vida också, så att de växte ut över hjulspåren där vi red.



När vi kom till stället där man kunde rida tillbaka ner på bilvägen blev vägen bättre - den här delen hade uppenbarligen använts ganska nyligt. Mittsträngen var helt fri från träd och sly, så vi bestämde oss för att fortsätta inåt skogen och se var den tog vägen. Underlaget var lite blötare här, men på flera av de blötaste ställena hade någon faktiskt lagt på riktigt grovt grus. Men det blev ändå mest skritt för oss. Fast skritt är ju verkligen inte det sämsta! Det är tydligen den gångart då hästarna använder flest olika muskler. När man dessutom rider i lite ojämt terräng som vi nu gjorde blir det ju extra bra träning eftersom de måste lyfta extra på "fötterna" och därmed jobba med ryggmusklerna. Riktigt mysigt var det ju också att skritta på i det sköna vädret!



När vi kom fram till en stor vändplan vid ett kalhygge bestämde vi oss för att vända tillbaka. Fast Eva kastade ganska längtansfulla blickar längs en stig som verkade fortsätta bort över hygget.... Jag insåg nu att jag faktiskt ridit här förut i alla fall - fast det var på vintern när skogsmaskiner hade packat snön hårt på den här vägen. Vid vändplanen hade det då legat ett stort timmerupplag. Det är nog i alla fall två år sedan... så det var kanske inte så konstigt att jag inte kände igen mig på en gång?! Både Eva och jag konstaterade i alla fall att vi verkligen skulle vilja ha en karta att rida efter för att utforska omgivningarna ordentligt. Jag fick faktiskt en karta över Mariebäck i julklapp av Johan - eller rättare sagt två kartor. För det visade sig att Mariebäck låg just i skarven mellan de båda! Att ha med sig två kartor ut är ju väl krångligt... så jag har tänkt att jag skulle ta med dem till jobbet, montera ihop dem och sedan kopiera så att jag får ett blad som visar Mariebäcks omgivningar. Men det har inte blivit av ännu... det är ju bara ett halvår sedan julafton! ;-)



När vi kom ner på bilvägen igen töltade vi tillbaka hemåt. Feykir kändes riktigt trevlig efter allt skrittande - han hade inte blivit framtung utan bara mjuk och smidig! När hästarna fått lite kraftfoder lunchfodrade vi i hagarna och sedan satte vi oss i trädgårdsmöblerna utanför stallet och åt vår egen lunch. Det här blev sista höfodringen på ett tag - fr o m i kväll kommer hästarna att få gå på bete. Så glada de ska bli!