Trevlig midsommar!!!

... önskar Anna och Feykir!

Enligt radions P4 är det hela 95 % av Sveriges befolkning som deltar i något organiserat midsommarfirande! Jag hör därmed till en extremt liten och kanske t o m obskyr minoritet?! Det där med midsommarstänger har aldrig riktigt varit min grej... Det kanske är "slöseri" att vi bor bara ett stenkast från platsen för Luleås största midsommarfirande - friluftsmuséet Hägnan. Trots det tråkiga vädret (mulet) tänkte Johan i alla fall gå dit för att fota lite - HELA familjen måste ju inte vara avvikande - men när han såg de låååånga köerna vände han. Så nu är vi avvikande båda två! ;- )

Fast jag arrangerade i alla fall en liten midsommarfotografering med Feykir! De rosa blommorna är faktiskt Norrbottens landskapsblomma: åkerbär. Men innan jag blir lynchad för att jag plockat dem vill jag skynda mig att förklara att dessa växte precis i vägkanten - så ingen hade ändå velat äta just de bären!

Feykir var INTE särskilt imponerad av mitt infall. Det är INTE coolt att ha blommor i luggen när man är en maskulin matcho-vallack!!! Snarare kan det anses knapsu! (Om det mot förmodan är någon som inte kan sin "Populärmusik från Vittula" så finns en översättning av ordet här! )

Nåja, det var stod inte bara fotografering på schemat idag - utan den maskuline macho-vallacken skulle ju även ridas! Och om nu vädret (16 grader och helmulet) inte direkt inbjöd till dans runt midsommarstång så måste man ju ändå säga att det var perfekt för ridning! Trots två vilodagar på raken var Feykir relativt fokuserad och trevlig idag - inte ens passagen över bäcken fick honom särskilt mycket ur balans! Valde sedan att ta till höger och rida mot Alviksträsk.

Vi fortsatte våra enträgna försök att åstadkomma något som kommer i närheten av rörelsen "sluta" - och det med varierande framgång, ifall jag ska uttrycka mig diplomatiskt. Men tillslut kanske t o m vi fixar det! Och med tanke på att redan dessa taffliga försök har sådan positiv på Feykirs tölt så kan man egentligen inte klaga! Joggade sedan igång i en ganska långsam tölt där jag fokuserade på sitsen och att ge honom ganska fria tyglar mellan förhållningarna - eftersom jag rider på halvstången. Måste snart försöka boka in ny Sylvialektion för att stämma av att jag är på rätt väg där! Det känns som ett stort ansvar att rida på ett skarpare bett och vill ju verkligen inte använda det fel!

Även fortsättningsvis jobbade vi ganska långsamt i tölten idag. Efter att ha tänjt på våra gränser genom att rida i ett högre tempo några gånger kändes det som att det var dags att backa tillbaka lite igen.

När vi kom till korsningen vid sjön började Feykir spana längs vägen mot Alviksträsk - och jag förstod snabbt varför. Ca 75 meter från oss var det fyra vuxna kanadagäss och två små ungar mitt på vägen! Just där är det sjö ända fram till vägkanten på båda sidor och det såg ut som att fåglarna tagit en paus när de höll på att passera över vägen. Tyvärr var kamernan kvar i stallet - så ni kan inte få se dem...

Feykir och jag fortsatte vägen åt vänster istället för att inte störa fåglarna i onödan. Vi fortsatte att jobba med vår tölt. När vi sedan vände hemåt igen passade jag på att sidföra för höger skänkeln med MASSOR av tvärning. Oj, så mycket lättare det går bara man är på hemväg! Visst pustar och stånkar han högt - men han gör vad han ska!

När vi nu var på hemväg hade Feykir plötsligt kopplat ur bromsen. Så snart jag började korta upp tyglarna för att förbereda tölt satte han i väg i full fart! Hm... Med Ia Lindholms artikel i senaste Islandshästen i färskt minne ("renodla hjälperna" samt "vid all ridning måste ryttaren först kunna bestämma tempot") var det bara att backa till baka och börja från början. Med att skritta och göra halter. Tillslut blev vi så avancerade att vi kunde gå vidare till skritt och halvhalter! Först när även dessa fungerade kunde vi börja tänka på tölt igen.

Fick sedan till min förvåning se att fåglarna var kvar på vägen - trots att faktiskt fyra bilar hade passerat från det hållet! Hade de kanske svårt att välja om de skulle bada på höger eller vänster sida om vägen??!!

Fick några korta glimtar av "bogarna lyfts upp"-tölt idag när jag petade till lite med pisken och samtidigt lyckades hålla koll på min sits. Detta gjorde mig än mer motiverad att rida Sylvia-lektion snart!!!

När vi började närma oss stallet jobbade vi med traven också. Och det på en OERHÖRT hög nivå: trava högerställt på vänster sida av vägen. Ja, ni hör ju - men siktar man inte mot stjärnorna når man aldrig trädtopparna! ;-)

I den avslutande skritten bar sig Feykir riktigt bra och hade koll på alla ben - så vi behövde inte ens snubbla omkull vid bäcken, som här om dagen.

Och tillbaka i stallet upptäckte Feykir att Funi varit så bussig och lämnat lite kraftfoder i en krubba åt honom!!! Det var en fin midsommarpresent tyckte han!