Sómi töltar i Trapalanda... :- (

Sómi och Maud - sista dagen tillsammans.

(Tack för den fina bilden Fia!)

Man hör ibland representanter för försäkringsbolagen säga att många hästägare idag är alldeles för snabba med att få skadade hästar utdömda. Det gäller då definitivt INTE Sómis matte Maud! Det är minst fem år nu som Sómi varit halt, i alla fall nästan hela tiden... Han har behadlats på ATG och ordinerats månad efter månad med vila... men fortfarande varit halt. Nya behandlingar, nya månader med vila... osv. Ibland har han varit tillräckligt återställd för att kunna börja sättas igång lite försiktigt. Men mycket mer än så har han aldrig hållit för, utan snart har han varit halt igen.... Redan för ett par år sedan sa veterinären på ATG till honom: "Din matte har verkligen ett FANTASTISKT tålamod med dig!"

Men idag fick han alltså sluta sina dagar ute på gården i Mariebäck, efter att ha ätit en sista hink havre... Eftersom hans sommarexem dessutom blivit sämre och sämre de senaste åren är jag övertygad om att han var väldigt tacksam över att inte behöva uppleva ännu en kliande sommar. För i Trapalanda finns ju inga jobbiga insekter!

Skickar tröstkramar till Maud - som varit tvungen att ta det tuffaste av alla beslut...

Sómi kommer även att saknas av unghästarna - som nu förlorat sin "lekfarbror"! Och det är inte bara hästar av yngre modell som han tagit hand om. Jag minns särskilt när lilla Emelie hade fått pyssla med honom och själv skulle få leda honom ut i hagen igen. Hästarna hade precis fått lunchhö, så alla andra hästar hade varit stressade av att få börja äta med de andra. Men Sómi hade ingen brådska utan väntade med en ängels tålamod medan Emelies tjocka vinterhandskar gjorde att hon fick krångla en extra lång stund innan hon fick av honom grimman. Vilken fantastiskt bussig häst!

Tölta i frid Sómi!!!