Tölt, tölt, tölt!!!

Vaknade upp till en fantastisk höstdag med strålande sol! Rejält ridsugen, efter flera dagars riduppehåll, åkte jag till stallet. Sylvia, Anna M m fl är i Gällivare och tävlar hos Bifrost i helgen. Hade GÄRNA varit med, men jag blir så TRÖTT av en tävlingshelg... I vanliga fall ägnar jag dessutom mesta tiden på helgerna till att vila för att orka jobba kommande vecka. (Tröttheten är egentligen det värsta med den här sjukdomen jag har - det är helt ofattbart hur trött man är hela tiden!!! ) Om jag då åker och tävlar så är jag alltså rejält på "minus" redan när jobbveckan börjar... Men när Midur för första gången ordnar en hösttävling 20-21/9 hoppas jag kunna vara med i alla fall!




Det var väldigt tyst och lugnt i Mariebäck idag. Eva skulle egentligen ha hållit en turridning, men den hade fått ställas in p g a att älgjakten börjat så att man inte kan rida i skogen alls... Det är trist att älgjägarna kan ockupera skogen på det sättet hela september och oktober! Det är ju en sådan vacker årstid så det är tråkigt att bara kunna rida längs bilvägen...

Jag red mot Alviksträsk och vände i korsningen vid sjön. Är fortfarande rejält förkyld, så jag satsade på "hellre kvalitet än kvantitet" i ridningen. D v s inte rida längre än att jag verkligen orkade driva in bakdelen ordentligt hela tiden. Både Atli och Johanna har sagt att man hela tiden ska göra det som hästen inte vill - för det är vad den bäst behöver. Och eftersom Feykir helst vill vara lite "halvlång" och tråkig i formen satsade jag på att direkt börja rida ihop honom i skritten. (Han kom dessutom direkt från hagen, där höstinvasionen av knott gjorde hästarna väldigt rörliga, så någon "igångskrittning" var ju inte nödvändig.)


Försökte göra halter med bakbenen långt in under kroppen, som vi fick göra på lektionen i onsdags. Det var inte lättare idag! Lyckades ibland få honom att trampa under sig ordentligt med ena bakbenet, men aldrig med båda samtidigt. Ur samlad skritt med eftergift i nacken fick han sedan "smyga" över i tölt. När han blev hög i nacken drev jag ännu mer för att få tillbaka formen igen. Feykir pustade och stönade, så uppenbarligen var han tvungen att använda sina små bakben! Red intervaller i samlad tölt hela vägen bort till sjön. Och det var faktiskt ren takt nästan i varje steg!!! (Det var ganska hårt på vägen - så det var lätt att höra takten.) Tänk att bara jag håller ihop honom ordentligt och DRIVER så töltar han ju!!!

Red på samma sätt på hemvägen och avslutade med en övergång från samlad tölt till trav. Han gjorde ett försök att få länga sig genom att växla tillbaka till tölt igen. Men när jag fortsatte att kräva samma grad av samling så gav han upp försöket och travade på riktigt bra! När jag skulle åka från stallet kom Fia för att rida Lukka. Vi jämförde hur mycket träningsvärk vi fått efter ridlektionen utan stigbyglar... och konstaterade att vi egentligen borde rida utan dem hela terminen för att kanske få fason på sitsen tillslut!