Rivstartade veckan med ridlektion!

Ikväll har Feykir och jag ridit lektion! Passade på att "rida igen" en av de lektioner jag kommer att missa när vi åker till USA i oktober. Så det blir extra "stödundervisning" så här inför tävlingen! Vi fick rida utan stigbyglar idag också - undrar om jag fortfarande tycker att den här "stödundervisningen" var en bra idé på onsdag, när jag ridit min andra lektion samma vecka utan stigbyglar...?!

Vi fick börja med att skritta på volt och lösgöra hästarna m h a ledande tygeltag, varvat med halter då vi skulle få hästarna att stanna med bakhovarna ordentligt under sig. Ibland vill Feykir bli jättelåg i skritten. "Då får du sitta bakåt och göra en förhållning!" sa Sylvia. Dessutom får jag passa så att han inte tappar energin när han börjar mjukna i sidorna!

När hästarna började kännas lösgjorda var det dags att börja förbereda tölt. Från en liten volt i skritt med ledande tygeltag skulle vi göra en mjuk övergång till låååångsam tölt i låg form. Ibland fick vi tölta en liten bit längs spåret, fortfarande låångsamt och i låg form, för att snart gå in på en liten volt igen. Vi gjorde dessa övningar i båda varven och det märktes verkligen att Feykir tyckte det var jobbigt, han pustade och stönade och jag fick verkligen DRIVA så att benen nästan domnade!

Och efter en skrittpaus skulle det bli ännu jobbigare - vi skulle nämligen trava också! Även nu fick vi skritta på en liten volt, m h a ledande tygeltag få hästen att söka sig nedåt och sedan bestämt driva fram hästen i trav. Och - jag påminner - fortfarande red vi utan stigbyglar! Förra veckan fick vi ju också trava mycket, men då fick vi rida ett lite högre tempo. Nu var det lååångsamt som gällde och det var ju rena styrketräningen! Det var verkligen inte lätt att få Feykir att hålla traven på den lilla volten... jag orkade nog helt enkelt inte driva så mycket som jag skulle ha behövt.

Sedan fick vi trava längs spåret, fortfarande i riktigt lågt tempo, och då gick det bättre att hålla traven. Fyra gånger/varv skulle vi göra halt, med bakhovarna långt in under kroppen och sedan driva fram i långsam trav i låg form igen. När vi som avslutning fick ge hästarna längre tyglar och låta dem sträcka ut lite mer i traven trodde jag nästan att Feykir skulle slå nosen i backen! Han var verkligen jättetrött! Och det var jag med! Livet som ridskoleekipage är minsann riktigt ansträngande! Fast det är ju det jag vill också - för hur ska vi annars lära oss?!

Hade erbjudit mig att hjälpa till med något inför tävlingen, men det visade sig att det inte var någon uppgift över åt mig... "Om du inte vill baka något till fiket?!" sa Sylvia. Baka är visserligen inte riktigt min grej...matlagning passar mig mycket bättre. Jag klarar nämligen inte av att följa recept, utan måste alltid göra egna varianter, och när man bakar är det så viktigt med proportionerna... Men jag lovade att baka något, så nu får jag ta mig i kragen och verkligen hålla mig till receptet. Dessutom är jag ju gift med en riktig bakningsexpert (eller "bakjouren" som jag kallar honom ibland) så det ska nog lösa sig!