50 fantastiska meter!

Börjar med ytterligare en bild på min fina tävlingshäst, innan jag berättar om dagens ridtur!

Idag var det faktiskt första gången på 11 dagar som vi red ut längs vägen, Feykir och jag. Det har varit mycket ridbana och ovalbana (och några vilodagar) med andra ord. Red mot Alviksträsk och töltade massor. Det är så grovt grus på vägen nu - och ibland råkade han trampa på en vass sten... det var alldeles uppenbart INTE behagligt... När vi kom till sjön svängde vi vänster, mot stan till och red samlad trav. Idag "fuskade" jag och använde stigbyglar, så jag kunde ju t o m rida lätt, men försökte ändå sitta bak ordentligt och driva med sätet i nedsittningen. Han travade riktigt bra!

När vi hade vänt hemåt igen började jag med att skritta riktigt, riktigt sakta i samlad skritt med eftergift -utan ett enda gram i handen. Feykir skrittade i princip ett steg i taget och jobbade så att han började stöna - det är ett gott tecken! När jag sedan lät honom "smyga" iväg i tölt behöll han eftergiften utan minsta ansats till att vilja köra upp nacken. När jag succesivt ökade drivningen försökte han inte öka tempot för att komma undan, utan samlade sig bara mer och mer - fortfarande utan ett gram i handen. Det var en nästan overklig känsla! Riktigt, riktigt häftigt! Fast efter ca 50 meter råkade han trampa på en vass sten igen, haltade några steg och sedan var förtrollningen bruten... Nåja, 50 fantastiska meter är väldigt mycket bättre än inga alls!

Lyckades aldrig få tillbaka den där häftiga tölten igen, även om jag gjorde många försök... Men som avslutning på ridturen red vi riktigt bra samlad trav igen i alla fall!