Matti och Kerstin

...tävlingens mest långväga deltagare var Matti på Frasi...

... och Kerstin på Breki. De kommer från Puoltsa, där de i skuggan av Kebnekaise driver ridskola och turverksamhet. Båda tävlar för Bifrost och deltog i V2 och T3.

Kolla gärna in deras hemsida: http://www.ofelas.se/

Oplanerad vilodag...

...för Feykir idag.... I vanliga fall brukar jag mest ägna helgerna åt att vila - och nu har det varit två helger i rad som jag haft roliga aktiviteter. Först Midurtävling och sedan bankfest. Det hjälpte inte ens att jag sov 11 timmar natten till måndag och även kom i säng i hyfsad tid i går kväll. I morse såg kroppen till att det var helt omöjligt att ta sig ur sängen ö h t före kl 9 och när jag sedan "vinklat upp mig" som Johan kallar det, var jag absolut inte i form för att rida. (Det har dessutom blåst VÄLDIGT kraftigt de senaste dagarna och sådant känns direkt i min kropp. Tur att jag inte varit i fjällen i alla fall - där har det visst blåst orkan i vindbyarna!)

Slöseri på så fint väder - det är strålande sol idag! Jag hade dessutom kommit på ett så bra upplägg för ridturen, tänkte rida på småvägarna i skogen ovanför stallet, för att kunna töltträna utan att ha problem med de vassa stenarna på bilvägen. Man kan inte rida så lång sträcka på dessa småvägar, men med tillräckligt mycket samling borde Feykir få jobba rätt bra ändå!

Nu är det istället vila och CD-bok som gäller (förutom denna blogguppdatering.) Förhoppningsvis har jag sedan hämtat mig så mycket att jag orkar åka till jobbet efter lunch.

Pernilla och Litfari

... red flygande pass så det bara dånade!!! Det var så kul att vi hade en full finalomgång i femgång! Och extra kul att vi fick se så explosiv pass som Pernilla och Litfari visade - de är verkligen pålitliga i det fallet! Pernilla tävlar för Vindur.

Caroline och Fagur

Caroline Hägglund tävlade båda sina hästar: Fagur och Blaer. Men det var bara Fagur som fastnade på bild.

Hemma igen!

Det var verkligen jättetrevligt igår! Först ett par timmar då vi hade äventyrsbadet helt för oss själva (vi var över 400 pers från Handelsbanken). Det var lite annorlunda att umgås i badkläder istället för i kostym och dräkt, som vi är vana vid! Mina favoriter var definitivt ångbastun (även om den inte hade lika mycket ånga som den i Skellefteå) samt "solrummet" där en stor lampa "imiterade" solen och gjorde det varmt och skönt att sitta i en solstol och mysa!

När vi klätt om till middagen åt vi jättegod mat och det visade sig att ryktet om komikern Åsa Persson varit falskt. Istället dök faktiskt Linda Bengtzing upp och showade! Oerhört medryckande - och tack vare reklamradion kunde man ju alla refrängerna så det var bara att sjunga med! Vilket energiknippe den tjejen är!!! Och så annorlunda "en vanlig dag på jobbet" måste vara för henne jämför med för oss...

Hon har föresten egen häst numera! Förra året deltog hon i kändishoppningen i Globen och efter det köpte hon hästen hon tävlat med där. Trots att hon egentligen absolut inte tyckte att hon hade tid med en häst. Jag läste en intervju med henne där hon sa: "Han är min pensionsförsäkring - det är han som ska se till att jag lever fram till pensionen genom att hjälpa mig att koppla av!" Det var ju ett intressant sätt att se på saken! Tyvärr fick jag dock aldrig chansen att prata häst med henne... När vi åt frukost i morse kom grabbarna ur hennes band förbi bärandes på sina instrument. Men Linda själv syntes inte till.

När jag sedan kom hem igen idag var det bara att byta kläder och åka direkt till Mariebäck, för där stod hästarna och väntade på att jag skulle fodra lunch. Fast när jag kom hade Sylvia och Erica redan börjat fodra, så att hästarna som skulle gå med på en tur skulle hinna äta.

Feykir och jag red ut med Fia och Lukka idag. Kul med sällskap - det var ett tag sedan! Vi red mot Avan och varvade ridning på vägen med avstickare längs skogsvägar. Red alla fyra gångarterna och försökte tänka på att sitta på rumpan och hålla om med skänkeln. Det blåser våldsamt idag och på ett ställe var det några gamla, döda träd som knakade väldigt olycksbådande -men inget av dem ramlade just när vi red förbi i alla fall. Hörde sedan på radion att det blåst orkan i vindbyarna uppe i fjällen. Tur att man inte är där! Det tråkigaste med blåsten är att de vackra löven blåser från träden...

Martina och Mósi

Martina är ytterligare en av Midurs duktiga ungdomsryttare. Hon tävlade sin fina Mósi både i tölt och femgång!

Ida och Robur

...tävlade i tvågång (tölt-trav) samt lätt fyrgång ungdom.

Moa och Freyja

I Kurirens artikel om Midurtävlingen hade man valt en lite tråkig bild på Moa och Freyja - den här bilden visar deras kapacitet betydligt bättre tycker jag!

Längtar efter Feykir!!!

Men när man stått i box en hel tävlingshelg har man tydligen enligt hästarnas kollektivavtal rätt till kompensation i form av en helt fri dag nästkommande helg... Redan när jag läste juridikkurs på Handelshögskolan i Umeå i början på 90-talet fick jag lära mig juridikens grundprincip: "Pacta sunt survanda" (ingångna avtal skall hållas) så det är bara att bita ihop och försöka överleva utan häst idag...

Som tur är får jag gå på bankfest istället! Det är alla anställda på Handelsbankens kontor från Timrå upp till Kiruna som ska träffas på Piteå havsbad i em för att roa oss i äventyrsbadet och sedan är det middag och show med Åsa Persson. Det ska bli jättekul att träffa kollegor från så många kontor - för vi hörs ju bara per telefon eller mejl annars. Sist vi hade en sådan här fest var 1998 - och eftersom jag "bara" jobbat i banken sedan januari 1991 har jag inte hunnit vara med på någon fler. Men så är vi den mest sparsamma banken i Europa också (ja, troligen i världen, men eftersom det inte finns tydlig statistik på den nivån ska vi kanske ha det osagt.) Med andra ord - att ha en sådan här fest känns STORT för oss!!!

När vi tävlade i Skellefteå upptäckte jag den underbara ångbastun på hotellet - och nu har jag hört att de har något liknande i Piteå så det ser jag fram emot! Dessutom har de visst något de kallar "upplevelseduschar" som enligt uppgift ska "överraska både med färg, doft och temperatur"... ja, bara de inte överraskar mig med iskallt vatten! :-O Ett "söderhavsrum" med solsken, värme och sköna solstolar låter inte heller så dumt för mig, som bör stå över allt vad vattenrutchkanor heter för att inte få jätteont överallt.

Och i morgon blir det förhoppningsvis ridning igen!

Och ni andra ska inte släppa bevakningen av bloggen bara för att jag åker till Piteå - för jag har förprogrammerat ett antal inlägg med bilder från tävlingen så de kan dyka upp "när som helst"!

Caroline och Gáski

Midurs ungdomsryttare Caroline hade en hektisk helg - hon tävlade både Gáski, som ni ser på bilden ovan, och sin nya påläggskalv Örn (som vi tyvärr inte har någon bild på). Med stor framgång på båda hästarna!

Rivning av sommarhage och samlad galopp

Idag rev Christina, KG och jag vallackflockens sommarhage. Den går nere vid Mariebäcken, som ni ser på bilden ovan, så hästarna har alltid hur mycket färskt vatten som helst. MEN ändå brukar de skynda sig att dricka ur vattenkopparna så snart de får komma upp till stallet! Det kan väl inte vara så att deras modige flockledare Feykir övertygat alla om Mariebäckus odjurus oerhörda hunger efter svarta vallacker? Nej, även fuxar och bruna dricker hellre i vattenkopparna... Det är nog helt enkelt samma fenomen som med katterna, som mycket hellre vill att man ska öppna dörren åt dem än att själva gå in genom kattluckan. Det är uppenbarligen mycket "finare" att gå genom stora dörren - och att dricka ur vattenkopp!

Hade kommit överens med Fia om att vi skulle rida ut tillsammans. När hagen var färdigriven hade Fia inte kommit ännu. Jag var jättetrött, hade sovit så dåligt i natt, så jag bestämde mig för att gå upp till Josefshallen och vila i en soffa medan jag väntade. Jag drack en medhavd proteindrink också. Efter en stund började jag piggna till igen. Då ringde Fia och meddelade att hon skulle bli ännu mer försenad från jobbet än hon hade trott - så jag bestämde mig för att rida ut själv istället.

Det var soligt och fint - men blåste nästan storm så jag trodde nog att Feykir skulle se en hel del spöken under ridturen. Men jag blev verkligen glatt överraskad över hur fokuserad han var på mig istället! Började jobba med sidförande i skritt längs vägen och försökte tänka på alla instruktioner jag fick av Sylvia i onsdags. Tillslut lyckades vi riktigt bra med att sidföra fram och tillbaka över vägen, med bogen före och bibehållen eftergift! Töltade en liten bit också, innan vi red in till "lilla galoppbacken nr 1" vid grustaget. Det blev åtta vändor uppför backen för att Feykir skulle få upp flåset ordentligt. Sedan fortsatte vi inåt skogen och på de planaste partierna red vi först samlad trav och sedan galopp. Vi tog definitivt personligt rekord när det gäller samling i höger galopp vid uteritt! Efter en skrittpaus förbi ett lerigt parti försökte vi göra samma sak i vänster galopp och det gick riktigt bra det också! Vände tillbaka och lyckades rida samlad trav i utförslut, utan att han gick över i tölt eller grisepass! Det är precis som på volt: det gäller verkligen att jag aldrig tappar drivningen!

Tillbaka ute på bilvägen red vi först samlad skritt innan jag bestämde mig för att tölta hemåt. Nu hade vi jobbat så mycket med samlingen att han inte hade något problem allt att gå med eftergift i nacken. Däremot var det lite si och så med takten... och snart kom vi ut på ett öppet område där det blåste så våldsam motvind att jag inte hörde någon takt alls! Den hårda vinden gjorde att han kändes spänd - så när jag tillslut tyckte att tölten verkade hyfsad satt jag av och gick hem med honom. Han hade ju redan varit så duktig i både galopp och trav!

När jag kom tillbaka till stallet vid 17, efter vår timmeslånga ridtur hade Fia fortfarande inte kommit. Stackarn, vilken lång dag hon hade på jobbet idag - hon börjar ju redan före 06 på morgonen! Feykir var det dock inte synd om - för han fick mumsa kraftfoder. Innan Vindurtävlingen för en månad sedan började jag ge honom kraftoder igen, eftersom han gått ner så pass mycket i vikt. Efter en upptrappning har han fått 1/2 skopa havre och 1/2 skopa blöt betfor + mineraler. (Vi har skopor från Krafft som vi fodrar med.) Men nu väger han ju faktiskt bara 340 kg - om man får tro viktmåttbandet i alla fall - så nu ska jag nog höja till 3/4 skopa. Inte för att jag vill att han ska bli tjockare - men för att han ska ha tillräckligt att bygga muskler av!

Nina och Axjon

Nina och fina Axjon (e Askur från Håkansgården) vann både T3 och V1. Och det vet ju varenda modeorakel att med "den lilla svarta" kan det aldrig bli fel! ;-)

50 fantastiska meter!

Börjar med ytterligare en bild på min fina tävlingshäst, innan jag berättar om dagens ridtur!

Idag var det faktiskt första gången på 11 dagar som vi red ut längs vägen, Feykir och jag. Det har varit mycket ridbana och ovalbana (och några vilodagar) med andra ord. Red mot Alviksträsk och töltade massor. Det är så grovt grus på vägen nu - och ibland råkade han trampa på en vass sten... det var alldeles uppenbart INTE behagligt... När vi kom till sjön svängde vi vänster, mot stan till och red samlad trav. Idag "fuskade" jag och använde stigbyglar, så jag kunde ju t o m rida lätt, men försökte ändå sitta bak ordentligt och driva med sätet i nedsittningen. Han travade riktigt bra!

När vi hade vänt hemåt igen började jag med att skritta riktigt, riktigt sakta i samlad skritt med eftergift -utan ett enda gram i handen. Feykir skrittade i princip ett steg i taget och jobbade så att han började stöna - det är ett gott tecken! När jag sedan lät honom "smyga" iväg i tölt behöll han eftergiften utan minsta ansats till att vilja köra upp nacken. När jag succesivt ökade drivningen försökte han inte öka tempot för att komma undan, utan samlade sig bara mer och mer - fortfarande utan ett gram i handen. Det var en nästan overklig känsla! Riktigt, riktigt häftigt! Fast efter ca 50 meter råkade han trampa på en vass sten igen, haltade några steg och sedan var förtrollningen bruten... Nåja, 50 fantastiska meter är väldigt mycket bättre än inga alls!

Lyckades aldrig få tillbaka den där häftiga tölten igen, även om jag gjorde många försök... Men som avslutning på ridturen red vi riktigt bra samlad trav igen i alla fall!

Malena och Kolskeggur

Malena har alltså brukat vara speaker på våra tävlingar tidigare. Men den här gången fick hon faktiskt vara med och tävla på "Kolle"! De red T7 och V5.

Lyckades få med Feykir och mig på bild i det här inlägget också! Men jag tycker särskilt att ni ska lägga märke till hur stilig Malena är i tävlingskavajen som hon fått låna av Sylvia. Om man får rida final på sin första tävling bör man ju se så här proper ut!

Linda och Tomas och olika hästkrafter

Linda och Nási tävlade i T3 - till dess Nási tyvärr bestämde sig för att han inte ville vara kvar på ovalbanan... Men innan dess såg det så här trevligt ut!

Som tur var hade Linda anmält sig med fina Hera också!

Tomas ska ju tävla Hera till våren. Men på den här tävlingen höll han sig fortfarande till andra sorters hästkrafter... fast det står 4X4 på sidan av bilen och det låter ju onekligen som en islandshäst! Tomas var banansvarig på tävlingen - och han kan sin sak för deras egen ovalbana i Ersnäs är verkligen helt suverän att rida på!

Ridlektion!

Idag var det slut på Feykirs "minisemester" för nu skulle vi rida lektion igen! Sylvia sa att vi fick rida med stigbyglar idag, men jag bad att få fortsätta utan - så att jag kanske lär mig att sitta rätt någon gång! Vi fick börja med att flytta hästarna för skänkeln i skritt, både skänkelvikningar och framdelsvändningar.

Sedan fick vi gå in på en stor volt i skritt, lösgöra med ledande tygeltag och när vi kom till den öppna delen av volten sidföra utåt med framdelen före. Jag fick på en gång kräva att Feykir gick med eftergift - och om han blev hög i nacken driva på mer så att han fick tillbaka formen igen. När vi skulle sidföra utåt fick jag peta till lite med pisken först - sedan lyssnade han bättre på innerskänkeln. När vi sedan bytte till höger varv blev det svårare - han ville inte korsa bakbenen utan jag fick peta på med pisken nästan varje varv i början. Dessutom måste jag se till att han "tänkte framåt" hela tiden - han får inte bli seg i den sidförande övningen - och jag måste dessutom vara noga med att driva fram honom ordentligt igen när vi sidfört klart.

Nästa steg blev att göra övningen i tölt. Nu var det ÄNNU svårare att sidföra utåt - och om jag petade lite med pisken så gick det väääldigt fort rakt fram sedan... Det gällde verkligen att sitta ordentligt bakåt och bromsa upp på yttertygeln! När han väl hade flyttat för skänkeln blev takten väldigt bra! Och efter en stund gav han efter i nacken också! När vi fick byta tillbaka till vänstervarvet igen fick jag också vara jättenoga med att bromsa på yttertygeln när vi skulle sidföra - annars ramlade han bara utåt med högerbogen först... Men när jag lyckades sitta på rumpan ordentligt och hålla om med skänkeln så blev han mjuk och töltade med eftergift! Duktig kille!

Efter en skrittpaus fick vi övergå till att trava på stora volten - utan sidförande. Vi började i vänstervarvet. I traven gäller det verkligen att jag rider fram ordentligt, samtidigt som jag kramar ner honom i en låg form, för att han ska hålla traven. Det är lätt att börja luta framåt, för att "hjälpa" hästen att hålla traven, men ju mer jag kunde sitta bakåt och få med hans bakben desto bättre gick det! Sylvia sa att han bitvis använde sin överlinje på ett jättebra sätt!

Höger varv i trav var ju värre... plötsligt kändes det som att jag hade en halt häst! Sylvia förklarade att han tog i ojämt med bakbenen, det var därför det kändes som att han skuttade fram... Receptet var återigen att hålla honom i låg form, sitta bak och DRIVA så att han gick fram ännu mer - för då började han ta i jämnare bak och traven blev bättre.

När lektionen var slut var mina benmuskler det också... det kändes lite spännande att hoppa av hästen - skulle benen kanske vika sig när jag landade på backen? Men jag höll mig faktiskt på benen!



Här travar vi under söndagens V5-final. Trots nästan 1/2 varv galopp fick vi faktiskt 5.0 för traven!

Efter lektionen fick Feykir ett äpple som belöning. I vanliga fall får han alltid sitt kraftfoder när vi ridit. Men ridskolehästarna får komma in och äta någon timme innan lektionen istället och när vi ska vara med får han komma in och äta med dem. Fast det har han förståss glömt när lektionen är klar, då väntar han ju på att få sitt kraftfoder som vanligt! Eftersom han dessutom får jobba ovanligt duktigt på lektionerna känns det konstigt att han inte skulle få någon belönning - så jag har börjat ge honom ett äpple. Det är utan tvekan uppskattat!

Jag passade på att mäta honom med viktmåttbandet också - för jag tycker att han ser så smal ut på bilderna från tävlingen. Vet ni vad han väger??? Bara 340 kg!!! Det är ju ett jättebra utgångsläge inför vintern - då han tyvärr brukar gå upp rejält i vikt... Men nu när jag har lärt mig att rida honom så att han jobbar med bakbenen kanske jag lättare kan begränsa viktuppgången - jag hoppas det i alla fall!

Fia ville att jag skulle mäta Lukka också. Man ska ju egentligen inte tala om damers vikt, men Lukka har verkligen varit tjock... Sist jag mätade henne, någon gång i somras, hade hon gått ner massor men vägde ändå 398 kg... Nu hade hon tappat 30 kg till! Men så är Fia oerhört flitig med ridningen också.

Kristin och Funi

Tyvärr blev det väldigt få bilder tagna på Kristin och Funi... Här är i alla fall några från finalen i V5.

Hade gärna haft en bild på deras fantastiska skritt! Kristin var inte riktigt lika nöjd med den som sist, men de fick ändå 6 poäng!

Från prisutdelningen i V5. Kristin och Funi vann både denna gren och tölt T7.

Joanna och Idunn

...är två tjejer som gillar när det går fort! Joanna är en av Midurs duktiga ungdomsryttare. Lägg märke till det fina svävmomentet i passen!!!

Tänk att för bara några år sedan fanns det ingen som red femgång här uppe - men i år har vi plötsligt en hel final på fem ekipage! I alla fall om vi slår ihop ungdomar och seniorer. Det roliga är att det är flest ungdomar som tävlar i grenen - så framtiden ser verkligen ljus ut!

Endorfinerna börjar mattas av något...

Eftersom jag alltid är så trött p g a min värk blir jag förståss ännu tröttare av att tävla (och vara nervös) en hel helg. Fast efter den här tävlingen har jag känt mig förvånansvärt energisk! Eller, egentligen är nog speedad rätt ord - hög av endorfinkicken jag fick när det gick så bra för oss!




Endorfin-hög Anna i samband med hovbeslagskontrollen efter vår T8-final.


Men nu börjar visst de där endorfinerna sjunka tillbaka till mer normal nivå igen... Första tecknet var att jag i morse kunde sova till kl 07 istället för att vakna kl 05, som jag gjort varje morgon sedan i fredags. Ja, under helgen var jag väl speedad av tävlingsnerverna, men måndagmorgon hade jag ju inga sådana som behövde "spöka".



Idag skulle jag inte rida på förmiddagen, för Feykir har tagit ut semesterdag till, men jag fick ändå stiga upp vid 07 för att säkert vara anständigt klädd när sotaren skulle komma och göra brandskyddskontroll av vår täljstenskamin. "Innan halv nio." Medan jag väntade på honom hann jag i alla fall få igenom fler bilder från i helgen, så att jag kan lägga ut i bloggen framöver. Hittills har det ju mest varit egobilder på mig och Feykir - men snart kommer det att bli mer variation!


Under eftermiddagen var jag sedan jättetrött på jobbet... Ni kanske minns hur jag, på väg hem från tävlingen i Skellefteå, försökte övertyga Kristin om att köra till Umeå?! Jag var då så trött att mina 12 år som norrbottning uppenbarligen var helt raderade ur hjärnan! Idag var det mina kollegor som fick skratta åt mig istället, när jag undrade varför Stibor 30 dagar (en ränta) per 28:e september inte var uppdaterad i datorn ännu. "Vi är ju mitt inne i oktober!" sa jag - och kollegornas dag var räddad... ;-) Det är läge för en tidig kväll i kväll med andra ord!

Kerstin och Breki

...i final T3. Nog är det något visst med en skimmel ändå...?!!

Roliga specialgrenar!

En riktigt rolig sak med Midurtävlingen var att den hade ett stort utbud av "specialgrenar" att välja på. Förutom den "vanliga" T8 där man rider valfritt tempo tölt i båda varven fanns även "T8-trav" där man alltså visade trav i båda varven. Man kunde också välja att starta i "tvågång" - då man själv valde vilka två gångarter man ville visa. Utbudet av töltklasser var stort: förutom T8 även T7 (där man rider valfritt tempo och tempoväxlingar), T3 (arbetstempo, tempoväxlingar samt ökat tempo) samt T2 där huvudmomentet är tölt på lång tygel.




Här rider Nina och jag ärevarv på Hildingur och Feykir, efter vår delade seger i T8.

Syftet med de många grenarna var förståss att locka så många som möjligt som inte tidigare vågat ta steget att anmäla sig till tävling. Tack vare T8-trav och "tvågång" kunde man ju faktiskt deltaga med framgång även om häst och ryttare inte fått tölten på plats ännu! Tvågången kunde ju även passa den som t ex inte ville galoppera o s v.




Satsningen på dessa grenar var lyckad - vi kunde glädja oss åt flera nya tävlingsekipage! Bilden ovan är visserligen från finalen i V5 (lätt fyrgång) men förutom mig och Feykir visar den två av debutanterna. Först Malena, som i tidigare gjort ett kanonjobb som speaker på våra tävlingar, men som nu för första gången tog över "stafettpinnen" från sin dotter och själv tävlade deras Kolskeggur. Den tredje ekipaget är Camilla och Hrammur - från Vindur - som också gjorde tävlingspremiär. Förutom V5 ställde de upp i T8-trav, vilken de vann. Det måste ju ha varit en tävlingsdebut som gav mersmak!

Tävlingsledningen hade också gjort ett kanonjobb med att planera så att så många som möjligt skulle få rida final, genom att slå ihop finaler för ungdomar och seniorer i klasser med få deltagare. Jättebra tycker jag! Vi har så få tävlingar här uppe att vi definitivt behöver alla chanser till tävlingsrutin vi kan få! Då betyder det så oerhört mycket att även få rida på finaldagen!

"Halva Island är visst här!"

...ropade en travtränare till en annan när de möttes på stallbacken under söndagen. Vi har ju visserligen inte de största hästarna - men vi har ändå hästar som märks!

Kan föresten hälsa från tävlingshästen att han har tagit ut en semesterdag som han ägnat åt att umgås med polarna i hagen. Matte har han skickat till varmvattenbassängen för träning och stretching. Feykir har faktiskt tagit semester även i morgon. Men på onsdag är det dags för ridlektion igen så då är det slut på semestern för den här gången!

Artikel om Midurtävlingen i Kuriren!

Ni har väl inte missat Kurirens artikel om vår tävling?! I princip en halv sida! Tycker dock att de valt en lite tråkig bild på ett annars så trevligt ekipage... nästa gång borde Kuriren utnyttja att man har expertkompetens på redaktionen och låta Linda välja ut bilden!

Här kan ni läsa artikeln:


http://www.kuriren.nu/lokala/boden_artikel.aspx?ArticleId=4181649&place=Boden

Förtydligande!

Jag vill bara för säkerhets skull förtydliga ang de "klagomål" jag fick på söndagmorgon över att jag inte uppdaterat bloggen sedan i fredags em. "Nu måste Anna ha varit trött - när hon inte ens uppdaterat bloggen!" hade de sagt till varandra. Självklart tycker jag det är jättekul att ha så flitiga bloggläsare att de t o m reagerar om det går mer än ett dygn mellan mina inlägg!!!

Fick föresten flera fina bilder som Linda fotat på mig och Feykir! Hon är ju faktiskt proffsfotograf - så då var det ju inte alls svårt för oss att se så här bra ut! ;- )

Det kommer mera!

I morse fick jag ta emot klagomål från några flitiga bloggläsare att jag ännu inte uppdaterat bloggen sedan i fredags e m... Och missnöjda bloggläsare har jag ju verkligen inte "råd" med så nu har jag ägnat hela kvällen åt detta! Men att gå igenom alla Johans bilder (ca 1000 per dag) har jag förståss ändå inte hunnit. Så håll utkik för det kommer mera bilder från tävlingen framöver!

Midurs hösttävling - finaler

Vaknade alldeles för tidigt... p g a värken. När nya tabletter inte hjälpte steg jag tillslut upp strax innan kl 06, tog en varm dusch och åkte till stallet för att ge hästarna en tidig frukost. Det var ju särskilt bra för oss som skulle rida en av de första finalerna! Fodrade alla hästarna i samma stall som Feykir - och ingen av dem verkade besviken över att få lite mat! Innan jag åkte i går eftermiddag hade jag plockat en rejäl "bukett" säljkvistar till Feykir att sysselsätta sig med i boxen. Nu på morgonen fanns bara två små barkremsor kvar...! Då hade han förhoppningsvis inte haft lika tråkigt som förra natten i alla fall!







Vi var först i kön till veterinärbesiktningen och Feykir lät ingen missa detta - han gnäggade högt och ljudligt en massa gånger så att alla skulle se honom! Även idag gick besiktningen u a - skönt! Tomas föreslog att jag skulle testa att bara värma Feykir väldigt kort innan första finalen - för när han gick så bra i fredags kväll hade jag gjort så och igår tyckte Tomas att Feykir sett bäst ut i början när jag värmde. Intressant tanke! Jag har alltid tänkt på Feykir som en häst som måste ridas igång och lösgöras massor - i alla gångarter. Men de senaste veckorna har jag ju insett att det egentligen bara behövs lite vift med pisken och en rejäl halvhalt för att han sedan ska tölta på hur lätt som helst!





Nu hade han ju stått stilla i box hela natten, så jag skrittade honom ganska länge, men sedan töltade jag bara lite, lite innan det var dags att gå in i collectingring. Där sa Nina att jag framöver skulle kunna testa att värma utan boots och inte ta på dem förrän precis när vi ska gå in i collectingring - så att jag får maximal effekt av dem sedan inne på banan. Jag bestämde mig för att testa detta inför dagens nästa final.








Men först skulle vi alltså rida T8 final. Vi började i vänster varv och jag försökte samla ihop Feykir ännu mer än i går. Det kändes OK - men han var fortfarande lite mot bettet och ville inte ge efter i nacken... I höger varv kändes han trevligare faktiskt! Poängen blev bra, men något lägre än igår: 5.0 av båda domarna. Detta räckte faktiskt till en förstaplats som vi delade med Nina och hennes Hildingur! JÄTTEKUL!!!














Så här fin var han faktiskt bitvis, min svarta snygging!!! Och NEJ - det är ingen idé att ni ringer - han är inte till salu för några pengar i världen!













...och så här glad blev jag över vår blågula rosett!

Sedan var det bara 30 minuter till år nästa final, i V5, så det fanns ju ingen anledning att gå tillbaka med Feykir till stallet. Jag satt av, tog av honom bootsen och promenerade sedan runt medan jag tittade på nästa klass. Tio minuter innan vår final satt jag upp, travade lite och gjorde några galoppfattningar. Sedan på med bootsen och in i collectingring.

Tölten kändes lite bättre än i T8-finalen, för han var lättare i handen. Poängen blev dock även nu 5,0 av båda domarna och med dessa poäng tog vi faktiskt ledningen!

I traven börjande Feykir tyvärr med att galoppera nästan ett halvt varv... men sedan fick vi en bra trav som resulterade i ytterligare två 5.0:or. Nu hade dock Linda och Hera så fina poäng att de passerade oss och var nya ledare.

När vi skrittat och galopperat också började jag undra om Feykir och jag inte var tävlingens absolut jämnaste ekipage - vi fick nämligen 5.0 av båda domarna även på dessa två moment! Kristin och Funi hade nu slagit till med 6.0 för skritten och därmed vann de också finalen, med Linda och Hera på en fin andraplats. Feykir och jag blev trea och det var jag nöjd med - f f a med våra jämna poäng!

När jag sammanfattar helgen kan jag också konstatera att vi inte fick lägre än 5.0 i något enda moment i någon av våra klasser! Jag är helt enkelt jättestolt och glad över min fina häst! Och det är så roligt att jag börjar hitta "knapparna" på honom nu tillslut! Nu ska vi verkligen träna i vinter - så blir det spännande att se vad vi får för poäng nästa säsong!

Midurs hösttävling - uttagningar

När jag kom till travet på morgonen var jag väldigt glad åt att Feykir hade fått ha täcke på sig - för både täcket och de delar av honom som varit "oskyddade" var rejält spåniga! När jag tog av täcket uppenbarade sig dock en väldigt blank och fin häst! Jag vet inte när han var så här ren och fin sist...? I våras hade jag tvättat honom till vår invigningstävling, så då var han ren, men eftersom han inte fällt vinterpälsen färdigt var han inte särskilt blank... Tur att Johan lovat komma och fota i helgen så att jag får min blanka, vackra häst dokumenterad!




Efter veterinärbesiktningstraumat på Vindurs tävling för en månad sedan tog jag inga risker utan satte viktboots på Feykir direkt. När vi sedan stod i kön till besktningen var min häst faktiskt riktigt odräglig! Hur stökig som helst - tillslut började han t o m nafsa efter mig! Efter en stund insåg jag orsaken... Han är ju i vanliga fall bortskämd med att få gå i hagen med sin flock nästan jämt. Nu hade han däremot tvingats stå i en TRÅKIG box HELA natten! Häststackarn var så fruktansvärt frustrerad att han höll på att krevera! (När jag insåg detta kom jag ihåg att det var samma sak för ett år sedan när han blivit sparkad på knät och fick stå i sjukhage och bara promeneras någon vecka... Då bet han mig faktiskt i armen en dag när han inte kunde hantera sin frustration!) När vi klarat veterinärbesiktningen helt problemfritt gick jag därför en lång promenad runt området med min understimulerade häst så att han skulle få lite omväxling i alla fall. Sedan var det dags att göra i ordning för vår första uttagning i T8 tölt.









När jag red uttagningen kändes han tyvärr inte riktigt lika bra som i går kväll... Jag hade behövt få honom att ta i mer bak! I går kväll kunde jag lösa det genom att vinkla ut pisken lite så att han såg den i ögonvrån. När jag gör så gör han först ett våldsamt hopp, men om jag sitter till och gör en ordentlig halvhalt så trampar han under sig bättre och töltar riktigt bra! Fast på tävlingsbanan vågade jag inte vinkla ut pisken, för om domarna bara skulle se hans våldsamma hopp kunde de ju tro att jag drämt till honom ordentligt och varna mig för grov ridning... Men även om det inte kändes som igår var det riktigt bra. Poängen blev därefter också: 5.0 av av ena domaren och 5.3 av den andra. När klassen var slut såg resultatlistan ut så här:







Även om det blev en VÄLDIGT suddig bild hoppas jag ni ser att det är vi som står högst upp - i delad ledning med Nina och Hildingur!!!






Efter lunch var det så dags för uttagning i V5 (lätt fyrgång). Den här gången hade jag anmält mig i vänster varv istället för höger och det kändes som rätt val! Tölten var helt OK - även om jag inte heller nu fick fram samma känsla som i går kväll. Övriga gångarter funkade också bra och poängen blev därefter. Så här såg resultatlistan ut när alla i klassen ridit:











Jag var verkligen jättenöjd med våra poäng i båda uttagningarna! Fick så fint beröm av Sylvia också: "Ni var jätteduktiga! Du kan ju göra reklam för min ridskola!" Jätteroligt var också att så många kom fram till mig och kommenterade att Feykir såg så oerhört fin ut i våra uttagningar! Det är alltså inte bara jag som märker att vi tagit ett rejält kliv framåt den senaste månaden! En viktig del i dessa framsteg är faktiskt Johans fotograferande! Han åkte ju ner till Skellefteå en dag enkom för att fota oss. När jag red där var jag så nöjd för att jag kunde "rida ihop" Feykir mer än på länge. Fast när jag sedan kom hem och såg Johans bilder insåg jag att det ändå fattades MASSOR när det gällde samling! "Nu får det vara slut på mesridningen!" tänkte jag. Och plötsligt började jag hitta "knapparna" på ett helt nytt sätt! Redan efter en vecka fick jag första indikationen på att jag var på rätt spår - när jag red första lektionen på ridskolan och Sylvia kommenterade att Feykir faktiskt var "kortare än vanligt". Gissa om det gav mig blodad tand!

Fredag kväll

Hemma igen efter att ha kört hästarna (Feykir och Funi) till Bodentravet och provridit banan.

Feykir töltade RIKTIGT bra! "Håll om med skänklarna och försök plocka ner näsan på honom så blir det ÄNNU bättre!" sa Sylvia. Linda och Tomas kommenterade efteråt att de tyckte Feykir var så jättefin: "Det har verkligen hänt massor de senaste veckorna!" KUL!!!

Efter ridningen tog jag chansen att tvätta honom också i en av gäststallets alla spolspiltor. Tog på ett tunnt täcke, för att han inte skulle rulla in spån i den blöta pälsen och lämnade honom mumsande på sitt kvällshö.

Ser fram emot tävlingen i morgon!

I morgon är det Midurtävling!

Dagarna innan en tävling brukar jag alltid ångra att jag anmält mig... Under veckorna hinner jag bli så TRÖTT att jag bara längtar till helgen då jag i värsta fall tillbringar en heldag i sängen. Att då utsätta sig för all den stress det innebär (för mig i alla fall) att tävla kan kännas minst sagt avskräckande... Dessutom vet jag ju aldrig hur ont jag kommer att ha... Men när det väl är tävlingsdags så är det ju så ROLIGT!!! Och om jag skulle vänta till en dag då jag inte var trött - då skulle jag väl aldrig få han något roligt?!

I kväll ska vi köra hästarna till Bodentravet, provrida banan lite och installera dem i de fina gäststallarna. Förra gången vi tävlade i Boden passade jag på att tvätta Feykir på fredagkvällen också. De har stora spolhallar i gäststallen - så man kan säkert tvätta i alla fall 15 hästar samtidigt! Jag får se hur jag gör i kväll... det beror på hur det känns i händerna.

Hade i alla fall tänkt tvätta Feykir när jag ridit klart på söndag. Om vi går till final så kommer vi att ha avverkat båda våra klasser redan innan lunch - så jag har gott om tid att tvätta honom under lunchpausen. (Då missar jag ju inga andra klasser heller!) Så skulle han hinna torka i boxen och sedan skulle jag klippa honom när jag kommer tillbaka till Mariebäck. Det vore ju ett unikt tillfälle att ha honom både ren och torr innan klippningen! Det var bara en liten hake... jag hade gjort mig till och lämnat in klippmaskinens skär på slipning, de skulle ha varit klara idag men är försenade! Det blir inte alltid som man tänkt...

Nu ska jag snart äta lite tidig middag och sedan åka till stallet för att packa det sista, lasta Feykir och Funi och åka till Boden! Och nu känns det nästan bara roligt!

Vilodag för Feykir

...för matte tränade i varmvattenbassängen och stretchade ridmusklerna. SAMT - hör upp nu - BAKADE till Midurtävlingen! Jag som inte bakat på hur många år som helst! Men nu gjorde jag både smaskiga kladdkaksmuffins och havrerutor med nougat. Kan nog lova att de är goda - så alla som läser detta bör rusa till fiket på helgens Midurtävling och köpa! Det var riktigt kul också - så vem vet, det kanske blir fler bak framöver. Kan det ha med någon slags 40-årskris att göra?! ;-)

Veckans andra ridlektion

...var det dags för idag. "Nu Feykir kommer du att få göra allt det där jobbiga från i måndags - en gång till!" sa Sylvia. Och det fick vi. Även denna dag fick vi rida hela lektionen utan stigbyglar. Det var alltså min fjärde lektion på raken utan stigbyglar - snart kanske det t o m märks någon skillnad??!!

Först skritta på liten volt och lösgöra m h a ledande tygeltag. När vi gjort det i båda varven fick vi göra övergång till lååångsam tölt i låg form på volten och fortsätta med de ledande tygeltagen. Det märktes att Feykir redan fått göra detta en gång den här veckan, för han blev mycket snabbare mjuk och böjde sig i sidan. Ibland blev det grisepass (vilket Sylvia sa inte spelade någon roll i det här läget, eftersom det var böjningen i sidan som var det viktiga) men oftast töltade han riktigt bra! Eftersom det funkade så bra fick jag öka drivningen för att försöka rida ihop honom ytterligare. Sedan fick vi tölta längs spåret, fortfarande lååångsamt i låg form och göra ledande tygeltag för att behålla hästarna lösgjorda. Nu var Feykir verkligen jätteduktig! Sylvia kommenterade flera gånger att takten var så jättebra!

Efter en skrittpaus var det sedan dags för det riktigt svåra: trav på liten volt. Vi fick börja i vänster varv och det gick väääldigt mycket bättre än i måndags! När jag m h a ledande tygeltag fick honom att söka sig nedåt i riktigt låg form drev jag ordentligt och han gick över i trav. Sedan gällde det att hela tiden sitta bak och DRIVA så höll han faktiskt traven! Vi kunde rida 4-5 varv trav innan han gick över i tölt - och sedan gick det ganska snabbt att få tillbaka traven igen. I måndags tyckte jag inte det blev många travsteg åt gången...så det här var definitivt ett STORT steg för mänskligheten!

När vi bytte till höger varv blev det värre... Till att börja med ville han inte gärna ge efter i sidan, så det blev mycket tölt... Tillslut mjuknade han i alla fall och böjde sig genom kroppen och då kom också traven. När vi sedan fick trava längs spåret och omväxlande ställa höger-vänster gick det betydligt bättre! Jag tyckte han var så duktig!

Fast Sylvia var förståss inte nöjd, nu tyckte hon att vi skulle rida öppna i trav också! I vänstervarvet gick det förvånansvärt bra - d v s med undantag för några töltsteg ibland så höll han faktiskt traven! Fast det var ingen vacker trav precis...han fick rejäla taktproblem... Sylvia skrattade åt oss: "Om veterinären från Vindurtävlingen sett er nu skulle hon definitivt säga att han var halt!"

I högervarvet blev det värre... där fick jag nöja mig med att kunna rida honom ordentligt högerställd, för försökte jag med öppna blev det bara tölt. Nåja, vi kan ju inte kunna allt på en gång!

Jag var väldigt nöjd efter lektionen - det MÅSTE vara bra uppladdning inför tävlingen att rida två sådana här extremt lösgörande lektioner samma vecka!

Inga knott - inget sommarexem

Trots att jag inte längre äger en exemhäst (annat än i hjärtat) så läser jag med stort intresse allt som skrivs om sommarexem! Hittade idag en mycket intressant artikel på Hippson.se, varifrån jag "saxat" några stycken:

"Under Hästnäringens forsknings- och utvecklingsforum på Strömsholm presenterade Sofia Mikko en studie om den genetiska bakgrunden till sommareksem hos häst. Sofia är avdelningschef för Husdjursgenetiska laboratoriet vid SLU i Uppsala.

Sommareksem är en form av insektsbett. Forskare har funnit att eksem på islandshäst orsakas av saliven från svidknott. Alla hästar kan få eksem, men vi förknippar det mest med islandshästar, vilket alltså denna studie är gjord på. Det som utlöser sjukdomen är ett samspel mellan arv och miljö. Miljön spelar en avgörande roll i sammanhanget, inga knott - inget sommareksem. På Island är sjukdomen mycket ovanlig, vilket troligen beror på att svidknotten inte finns där.

Av islandshästar födda utanför Island har 8 procent sommareksem, för importer från Island är siffran 30 procent och efter att hästarna tillbringat två år i Sverige har 50 procent av dem fått sommareksem. En trolig orsak till detta är att föl födda i Sverige får i sig antikroppar mot knottsaliv i råmjölken (den första mjölken från stoet som innehåller mest antikroppar). En annan viktig anledning är att fölen utsätts tidigt för knott och att de därför själva kan bilda antikroppar mot dessa."

I den studie som presenterats har man visat att arvbarheten för svenska hästar att utveckla sommarexem är 30 %. Man tror att det kan vara flera olika gener som kan ligga bakom och under de kommande åren hoppas man kunna identifiera dessa. Nästa steg blir sedan att ta fram ett gentest som kan visa vilka hästar som har anlag för att utveckla sommarexem.

Samtidigt presenterades också en annan studie inriktad på att hindra och lindra sommarexem. Man har försökt behandla hästarna med antihistamin - som man behandlar allergier hos människa. Detta visade sig dock inte ha någon effekt på hästarna. Däremot visade försöket att skötselrutinerna har mycket stor betydelse för hur hästarnas exem utvecklas. Användningen av exemtäcke, uppstallning på natten och insektsspray var effektiva metoder för att minska hästarnas besvär. Kortison kan även vara lindrande, men långtidsbehandling medför tyvärr risk för biverkningar - t ex fång.

Det är bara att hoppas att forskningen fortsätter och att man i framtiden både hittar sätt att avgöra vilka hästar som riskerar att drabbas och bot eller i alla fall lindring för dem som redan måste leva med detta gissel...(som tydligen är allra mest utbrett i de sydvästra delarna av landet.)

Här kan ni läsa hela artikeln:

http://www.hippson.se/cldoc/44801.htm

Reportage om Midurs ovalbana i en av lokaltidningarna!

I söndags gjorde NSD ett besök vid Midurs ovalbana. Själv hade jag tyvärr inte möjlighet att vara med, men ett antal Miduriter slöt upp med sina hästar. Här är länk till artikeln:

http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=3976809

Synd att det bara är två av bilderna i bildspelet som har med vår ovalbana att göra...

Rivstartade veckan med ridlektion!

Ikväll har Feykir och jag ridit lektion! Passade på att "rida igen" en av de lektioner jag kommer att missa när vi åker till USA i oktober. Så det blir extra "stödundervisning" så här inför tävlingen! Vi fick rida utan stigbyglar idag också - undrar om jag fortfarande tycker att den här "stödundervisningen" var en bra idé på onsdag, när jag ridit min andra lektion samma vecka utan stigbyglar...?!

Vi fick börja med att skritta på volt och lösgöra hästarna m h a ledande tygeltag, varvat med halter då vi skulle få hästarna att stanna med bakhovarna ordentligt under sig. Ibland vill Feykir bli jättelåg i skritten. "Då får du sitta bakåt och göra en förhållning!" sa Sylvia. Dessutom får jag passa så att han inte tappar energin när han börjar mjukna i sidorna!

När hästarna började kännas lösgjorda var det dags att börja förbereda tölt. Från en liten volt i skritt med ledande tygeltag skulle vi göra en mjuk övergång till låååångsam tölt i låg form. Ibland fick vi tölta en liten bit längs spåret, fortfarande låångsamt och i låg form, för att snart gå in på en liten volt igen. Vi gjorde dessa övningar i båda varven och det märktes verkligen att Feykir tyckte det var jobbigt, han pustade och stönade och jag fick verkligen DRIVA så att benen nästan domnade!

Och efter en skrittpaus skulle det bli ännu jobbigare - vi skulle nämligen trava också! Även nu fick vi skritta på en liten volt, m h a ledande tygeltag få hästen att söka sig nedåt och sedan bestämt driva fram hästen i trav. Och - jag påminner - fortfarande red vi utan stigbyglar! Förra veckan fick vi ju också trava mycket, men då fick vi rida ett lite högre tempo. Nu var det lååångsamt som gällde och det var ju rena styrketräningen! Det var verkligen inte lätt att få Feykir att hålla traven på den lilla volten... jag orkade nog helt enkelt inte driva så mycket som jag skulle ha behövt.

Sedan fick vi trava längs spåret, fortfarande i riktigt lågt tempo, och då gick det bättre att hålla traven. Fyra gånger/varv skulle vi göra halt, med bakhovarna långt in under kroppen och sedan driva fram i långsam trav i låg form igen. När vi som avslutning fick ge hästarna längre tyglar och låta dem sträcka ut lite mer i traven trodde jag nästan att Feykir skulle slå nosen i backen! Han var verkligen jättetrött! Och det var jag med! Livet som ridskoleekipage är minsann riktigt ansträngande! Fast det är ju det jag vill också - för hur ska vi annars lära oss?!

Hade erbjudit mig att hjälpa till med något inför tävlingen, men det visade sig att det inte var någon uppgift över åt mig... "Om du inte vill baka något till fiket?!" sa Sylvia. Baka är visserligen inte riktigt min grej...matlagning passar mig mycket bättre. Jag klarar nämligen inte av att följa recept, utan måste alltid göra egna varianter, och när man bakar är det så viktigt med proportionerna... Men jag lovade att baka något, så nu får jag ta mig i kragen och verkligen hålla mig till receptet. Dessutom är jag ju gift med en riktig bakningsexpert (eller "bakjouren" som jag kallar honom ibland) så det ska nog lösa sig!

Postens vägar äro outgrundliga...

Den 26 augusti gjorde jag en beställning via internet av en pryl som skulle skickas med post till mig från södra Sverige. Två dagar senare kom ett mejl med en länk där jag skulle kunna följa paketets väg till mig i Luleå. Det visade sig bli överraskande intressant läsning! Samma dag som jag fick mejlet hade paketet kommit till Örebro. Fyra dagar senare, den 1:a september hade paketet (av någon anledning) ankommit till ICA Dorohallen i Örebro, vad det nu skulle där att göra...? Detta fel upptäcktes uppenbarligen senare samma dag, för då kom en notering om att paketet var felsorterat och skulle kunna bli försenat. Det där med den möjliga förseningen skulle visa sig vara dagens understatement...

Sedan var det nämligen "helt tyst" om mitt paket i en hel vecka. Och när ny information tillslut kom visade det sig att paketet - helt otippat - hamnat i Göteborg!!! Jag skulle vilja veta hur Posten AB:s sverigekarta ser ut när ett paket som hamnat i Gävle med ska till Luleå får passera Göteborg "på vägen"...!!! Det var kanske den kartan de behövde titta extra på, för paketet blev kvar i Göteborg i tre hela vardagar och hann sorteras två gånger...

Men nu är det - förhoppningsvis - på rätt väg för efter ytterligare fem dagar har paketet kommit till Ånge. Då är det alltså hela 20 dagar sedan paketet lämnade sin avsändare - ett paket som egentligen skulle nå mig på tre vardagar! Och vi har inte sett slutet än... Det är verkligen tur att jag inte hade beställt en levande bidrottning eller något sådant! :-0

Man ska inte ropa hej förrän Posten verkligen levererat paketet, med andra ord!

Dagens citat:

...var inte alls tillägnat mig, men jag väljer att ändå ta det till mig:

"Ge inte upp din fina häst. Han är utsänd till dig för att lära dig RIDA!"

Galopp i skogen - looooligt!!!

Idag vågade man sig äntligen ut och rida i skogen igen för jaktlaget hade meddelat att de skulle jaga på annat håll! Jag bestämde mig för att ta chansen att ge Feykir ett rejält konditionspass med mycket galopp.

När vi skrittade iväg började jag nästan genast aktivera hans bakben genom att sidföra - något eller några steg åt höger, något steg tillbaka till vänster, o s v. När han var duktig och snabbt svarade på mina hjälper fick han skritta rakt fram några meter som belöning innan det blev mer sidförande.

Övergick till tölt och använde istället tempoväxlingar för att aktivera bakbenen: några steg snabbare tempo, sedan bromsa upp med sätet och rida några steg långsammare och så öka tempot igen några steg... Snart töltade han på riktigt trevligt - så att "blackådecker" ekade längs bilvägen! Ångrade nästan att jag bestämt mig för att fokusera på galoppen idag - när han töltade så här trevligt var det frestande att fortsätta med det istället... men det gällde att passa på när vi kunde nyttja skogen. Dessutom är jag fortfarande förkyld... (i morgon är det 14:e dagen!!!) så jag ville ha ett ridpss som var så ansträngade som möjligt för Feykir men samtidigt så lätt som möjligt för mig. Alltså var det även av den anledningen mer lämpligt med galoppintervaller än med töltträning!

Red till lilla galoppbacken och galopperade upp sex vändor. Feykir verkar tycka det är riktigt roligt - han laddar på uppför med spetsade öron varje gång, trots att han flåsar rejält när vi sedan tar paus överst i backen. Vi fick till mycket trevliga galoppfattningar varje gång också - ur relativt samlad trav. Enda nackdelen med den här backen är att den börjar med en tvär högerkurva, så man kan bara rida den i höger galopp.... Efter sjätte omgången fortsatte jag därför inåt skogen för att få rida vänster galopp också. Hann göra några riktigt usla galoppfattningar, innan jag insåg att jag låtit honom bli för lång och dessutom försökte fatta galopp ur slängtrav. Skärpning Anna! Samlade ihop hästen och gjorde nya fattningar ur mer samlad trav - och nu kunde jag ge mig själv godkänt!

Efter en skrittpaus i blåbärsriset vände jag hemåt igen. Nu sluttade stigen lätt utför nästan hela tiden - och då brukar vi ha svårt att hålla någon vettig gångart... Men jag använde mig av tipset från ridlektionen i onsdags och red bara korta intervaller trav. När han aldrig hann få upp tempot för mycket höll han gångarten utan att gå över i passtakt. Dessutom vågade jag nu sitta bakåt i övergången till trav - och då fick han med bakbenen på ett helt annat sätt, vilket förståss förbättrade hans balans. I onsdags visade det ju sig att han t o m kan trava när jag sitter på honom utan stigbyglar -så då finns det ju ingen anledning att lätta sätet i övergången!

Nere på bilvägen igen fortsatte travträningen - med inspiration från i onsdags. Samlade ihop traven ytterligare och försökte rida relativt långsamt tempo och sidföra. När jag lade till sidförande skänkel försökte han först komma undan genom att bara öka tempot. Men nu visste jag ju att han kunde, så jag bromsade upp ordentligt och lade till skänkeln igen - och sedan red vi skänkelvikningar i trav fram och tillbaka över vägen! DUKTIG kille!!!

Satt av och gick sista biten hem, för att belöna min duktiga häst! Han var rejält svettig och det var ju bra eftersom målet f f a varit att ge honom ett rejält konditionspass. När han fått sitt kraftfoder lunchfodrade jag hästarna - och fick hjälp av Sómis medryttare med kompis.

När det var dags att åka hemåt hade jag egentligen mest lust att hämta in Feykir från hagen igen för att rida mer - för det är ju så roligt!!! Under det ca 1,5 år som Feykir hade problem uppe i korset och därför absolut inte ville trampa under sig bak, vande jag mig vid att rida honom i en alldeles för lång form. Och sedan blev jag kvar i det, trots att problemen i korset var borta. Den sista tiden, när jag börjat samla ihop honom igen, är det så mycket som börjat falla på plats! Samlingen har verkligen varit nyckeln i alla gångarterna! Nu har vi verkligen mycket att jobba med i vinter - och till våren hoppas jag att han hunnit bygga upp styrka så att han kan bära sig på ett helt annat sätt!

I morgon ska vi faktiskt rida lektion! Jag kommer att vara bortrest två veckor i oktober och missar då några lektioner. En av dem har jag valt att rida igen i morgon. Det känns som bra uppladdning inför tävlingen nästa helg att rida två lektioner samma vecka!

Dagens citat:

"Det är verkligen utråkigt både att städa och diska....och efter ett halvår måste man dessutom göra det igen!"

(Har tyvärr tappat vem som sagt det... men den personen skulle jag nog inte vilja hälsa på hos... Numera kan man ju dessutom göra skatteavdrag för städhjälp - något jag absolut kan rekommendera! Det borde vara toppen även för personer utan ständig värk!)

New Dawn

Så här vackert blommar min New Dawn-ros!

Sista bloggen från orangeriet - för i år?!

Jo, ni har sett bilden förut. Men det är lika fint i orangeriet idag också! Mårbackapelargonen "Dronning Margarete" har t o m ÄNNU fler blommor nu! (Det är faktiskt bara en planta som ger all denna blomprakt!) Utanför orangeriet växer en ros "New Dawn" som blommar med samma vackra, ljusrosa färg! Får se till att fixa en bild på den också! Jag gissar att det är sista gången för säsongen som jag sitter här ute och bloggar... för nu börjar det vara dags att ta in de växter som ska övervintras och sedan kallställa. Nästa helg är det ju Midurtävling så då hinner jag inte med något orangeri, helgen efter jag åka bort och sedan är det oktober...




Hade ingen bra natt i natt... önskade mig sådan där tandläkarbedövning - i hela kroppen... Men som tur var är det ju fredag, så jag behövde bara överleva fram till kl 12 på jobbet - sedan slutar jag nämligen! Hade gärna åkt direkt hem för att sova lite, det blev inte så mycket sömn i natt... men bestämde mig för att härda ut och åka till stallet först. Det är ju bättre för dygnsrytmen att vara ute i ljuset och försöka vara vaken så länge som möjligt. Då är chansen störst att nästa natt blir bättre.









Bestämde mig för att rida mot Avan idag, för det var länge sedan. Och när vi kom ner till bilvägen svängde faktiskt Feykir åt det hållet frivilligt, det var nog första gången! Av någon anledning vill han alltid gå mot Alviksträsk istället, trots att det är så bra töltväg att han då brukar få jobba med samlad tölt, medan vi brukar galoppera mer när vi rider den backiga vägen mot Avan. Men idag var vi faktiskt överens om vägvalet! Började tidigt samla ihop honom i skritten och flyttade undan för skänklarna - ibland bara ett steg innan jag bytte håll. Han var riktigt duktig och allert!









Övergick till tölt och fortsatte att försöka hålla honom samlad. Vi galopperade uppför en liten backe och jag lyckades hålla ihop honom och hålla nere tempot trots att det var vänster galopp. Gjorde en övergång till trav och varvade sedan samlad trav med dito galopp. Feykir höll på att få hjärtslag när plötsligt två thailänska bärplockare uppenbarade sig i skogskanten. Det var visst nästan lika otäckt som älgar! :- O









På hemvägen red vi mer tölt. Jag försökte verkligen aktivera hans lilla rumpa hela tiden så att takten skulle vara ren. Efter en skrittpaus blev det mer trav. På hemvägen vill han väldigt gärna ägna sig åt "solvallatrav" det är verkligen inte lätt att hålla nere tempot! Jag försökte jag göra som på lektionen i onsdags, då vi bara red korta sträckor trav innan vi gjorde halt och sedan ny övergång till trav, halt o s v. Det funkade bra - då kunde jag kontrollera tempot bättre utan att hamna i en dragkamp om tyglarna... Man lär sig mycket bra på ridskolan!






-"Är det kraftoder i den där hinken??!!"



Jag var riktigt nöjd när vi kom tillbaka till stallet. Hade bara ridit 40 minuter, men eftersom jag behöver bli mer aktiv i min ridning tycker jag det är bättre att rida kort och intensivt.

Feykir har ledig dag idag

... för efter tandläkarbesöket åkte jag till bassängen för att träna och stretcha. Är fortfarande ganska förkyld (nu är jag inne på åttonde dagen!!) så det blev bara lugn träning. Kanske har förkylningen hållit kvar sitt grepp p g a att jag inte tagit det tillräckligt lugnt...jag har ju faktiskt ridit tre gånger under de här åtta dagarna... Kanske hade det varit bättre att avstå ridningen helt? Fast ridabstinens är ju verkligen inte att leka med heller! Nästan lika stor hälsomässig riskfaktor som rökning skulle jag tro! ;-)

Nu på söndag kommer en av lokaltidningarna för att göra reportage om vår ovalbana på Bodentravet! Man vill ha dit så många ekipage som möjligt förståss. Jag ska kolla om jag kan åka dit med Feykir. Det vore ju ett lämpligt tillfälle att rida lite på banan också - helgen innan Midurs hösttävling!

Jag överlevde - trots bedövning!

Jag har varit till tandläkaren idag - och lagat ett hål i en tand. Vet inte när jag lagade ett hål sist... det kan ha varit när jag gick i gymnastiet, men mest troligt var det på grundskolan. En massa år sedan med andra ord! Så idag fick jag lära mig att man inte längre använder amalgam - det var visst lääänge sedan man slutade med det.

Hade "gruvat" mig en hel del... När jag var liten tyckte jag aldrig att det var obehagligt att gå till tandläkaren. Jag har också alltid brukat be om bedövning när jag lagat ett hål. Men senaste gången - alltså i gymnasiet eller om det nu var högstadiet - så råkade jag titta upp när de skulle bedöva och insåg att de faktiskt använde en SPRUTA!!! (Tidigare gånger hade jag alltid blundat och aldrig reflekterat över hur bedövningen gick till...) Så därför var jag nu jättenervös inför tandläkarbesöket. Jag ville absolut ha bedövning - men jag är ju så oerhört rädd för sprutor!!! Bestämde mig för att köra taktiken att blunda - och för min inre syn se hur de smetade lite bedövningssalva på tandköttet. Och det funkade! Tandläkaren sa visserligen "Nu sticker det lite" men det ignorerade jag. Och när väl bedövningen var satt så var ju resten en baggis!

Hade lovat mig själv att jag skulle få köpa något som belöning efter tandläkarbesöket. Hade tidigare sett halsbandet till vänster i bild och nu gjorde jag slag i saken och köpte det. På väg ut ur butiken fick jag se halsbandet till höger - och när jag insåg att det var en tekanna så var det ju bara att vända tillbaka till kassan och köpa det också! Tekannan var på jätterea - för 20 kr! Tala om att jag slänger pengar omkring mig! 20-lappar i alla fall! ;- )

Trava utan stigbyglar!

Tänk att jag får rida lektion VARJE VECKA - så lyxigt det känns! Jag är nästan avundsjuk på mig själv! Innan lektionen sa jag till Sylvia att Fia och jag kommit fram till att vi nog borde rida utan stigbyglar hela terminen för att kanske tillslut få bättre sits. "Det kanske ni kommer att få göra också!" sa Sylvia och såg illmarig ut. Och sedan fick vi rida utan stigbyglar hela den här lektionen också..!

Först fick vi jobba hästarna i skritt, med mycket drivning som gav eftergift. Mitt på varje kortsida rida ihop hästen ordentligt i en halt, fram i skritt igen med bibehållen eftergift, på långsidorna flytta in från spåret några steg och sedan flytta tillbaka. Och det var viktigt med snabba reaktioner när vi ville få hästen att flytta för skänkeln. När detta fungerade fick vi variera med att ibland flytta in tre steg, flytta ut mot spåret ett steg, tillbaka ett steg, ut mot spåret ett steg... så att hästen blev lyhörd för våra hjälper. Jag fick beröm för flera halter - kul! Förra veckan kändes det nämligen alldeles hopplöst att få honom att trampa under sig ordentligt med båda bakbenen samtidigt...

Sedan fick vi göra samma sak i tölt. "Nu har Feykir bra takt - UTAN boots - det gillar vi! sa Sylvia. Ganska snart fick vi sedan gå över till det som var dagens huvuduppgift: att trava utan stigbyglar! Sist fick vi göra det en kort stund på slutet, men nu skulle det bli allvar... Vi fick göra halt mitt på kortsidan, starta traven med eftergift, trava till mitten av kortsidan, ny halt... o s v. Sedan fick vi byta ut halten på kortsidorna mot en volt. Oj, så nyttigt det här var! Det är så lätt att vi bara "låter hästen trava, istället för att rida trav" som Atli sa. Vi gör allt för att inte störa den i traven när vi istället borde göra tvärt om - störa och störa, för att förbättra traven! På Feykir var nyckeln att sitta bak ordentligt och, om han ville bli hög i nacken, skjuta fram höfterna och driva in hans rumpa mer. Då travade han riktigt bra!

Jag fick göra en hel del volter också, med ledande tygeltag på innern och tydlig ytterskänkel, till dess han slappnade av i sidan och travade ordentligt även på volt. I igångsättningarna till trav har jag väldigt lätt att luta mig framåt och "tappa" sätet - jätteviktigt att istället luta bakåt!

Efter en skrittpaus fick vi trava ännu mer! Nu fick vi istället för halten göra tydliga halvhalter på kortsidorna och sedan svänga in på kvartslinjen och sidföra ut på spåret i trav. Här var det VERKLIGEN viktigt att jag satt bakåt ordentligt, sköt fram höfterna och drev, för att han inte skulle gå över i tölt när jag sidförde. Men efter ett tag fixade vi faktiskt det också!

När vi tillslut fick avsluta satt vi av för att skritta av hästarna gående. Vi skrattade åt att vi var så trötta i benen att det kändes som att hästen satt kvar mellan dem fastän vi stod på backen... Det är verkligen hur jobbigt som helst att rida utan stigbyglar!!! Men det var nog klokt att sitta av direkt - våra ben behövde definitivt "avskrittning" minst lika mycket som hästarna!

Ååååh, vad det här är looooligt!!! Jag längtar redan till lektionen nästa vecka!!!

Så här såg det ut vid färjeläget när jag åkte hemåt igen kl 19.30. Det är bra att åka färja, för när jag väntar vid färjeläget kommer jag ihåg att stretcha ordentligt!

Underbar tisdagmorgon!!!

Jag har tidigare berättat att jag börjar jobbet först efter lunch på tisdagar. Vårt kontor har öppet till kl 18 alla dagar utom fredagar, vilket innebär att vi i personalen turas om att jobba till 18.15. De flesta har två 18.15-dagar/vecka, men jag har bara en eftersom jag är deltidssjukskriven. Annars skulle det bli alldeles för stor del av min arbetstid som hamnade utanför "ordinarie kontorstid" - när ändå majoriteten av företagskunderna förväntar sig att deras kundansvariga finns på plats. Mina kollegor börjar 8.45 när de ska jobba till 18.15, men jag får inte jobba för många timmar i sträck så jag börjar alltså först efter lunch.







De första åren använde jag tisdagmorgonen till att träna i varmvattenbassängen och sedan vila innan det var dags att åka till jobbet. Efter varmvattenbassäng och bastu blir man riktigt mosig kan jag berätta, så det var alltid jättejobbigt att jobba efteråt... Särskilt som jag redan innan alltid är "grundtrött" p g a sjukdomen. Men nu har jag kommit på ett mycket bättre upplägg! Jag rider på tisdagmorgonen istället, vilket innebär en rejäl dos ljusterapi! Det gör mig mycket piggare under tisdagseftermiddagen och dessutom att jag sover mindre dåligt natten till onsdag. Bassängträningen har jag istället flyttat till måndag efter jobbet. Då är det bara bra att jag blir riktigt trött och mosig - för det får mig att sova mindre dåligt natten till tisdag!







Tur att jag "kom till insikt" tillslut om hur jag ska lägga upp mitt liv!







Trots strålande solsken var det nästan lite kusligt när jag kom till Mariebäck idag... trots att jag var lite senare än jag brukar på tisdagarna så var KG och Yvonne inte där!!! :-O Jag kände nästan för att reagera som Reykur och "snarka" upprört när jag insåg att jag faktiskt var den enda människan på gården! Men innan ni blir alldeles för förskräckta får jag förklara att Sylvias lilla Olivia börjat på dagis den här veckan, så Sylvia var där med henne på inskolning. Och då hade förståss "nanny-Yvonne" fått ledigt! (Men innan jag åkte hem igen kom både KG och Yvonne i alla fall, så allt kändes som vanligt igen!)



När jag gjorde i ordning Feykir för ridturen noterade jag att mina ridhandskar kändes kalla och obehagliga att ta på mina onda händer... Vintertid brukar jag lägga handskarna på ett varmt element medan jag sadlar, så är de riktigt varma och gosiga när det är dags att rida. Men så här års finns inget varmt element...

...men i foderrummet hittade jag denna miljövänliga handskvärmare! Jag kilade helt enkelt ner mina handskar mellan Freddan och Bam-Bam och när det var dags att rida var de varma och sköna!!!

Red på ridbanan för att träna galopp, men först behövde vi ju "samla ihop oss". Skrittade på volt och flyttade ut bakdelen till dess han kändes mjuk i båda sidorna. Hade hela tiden ganska korta tyglar och drev ordentligt för att få eftergift. Gjorde sedan samma sak i tölt. Hade boots på, för galoppens skull, vilket gjorde tölten riktigt trevlig när jag nu drev ordentligt också!

Varvade sedan samlad trav med galoppfattningar och försökte galoppera så sakta som möjligt. I höger varv lyckades jag ibland driva in högerbogen ordentligt i en hörnpassering och då blev det riktigt, riktigt trevlig galopp! Några steg kändes det nästan som att vi stod stilla och bara rörde oss uppåt! Försökte också tänka på att inte låta honom bli för låg i formen i galoppen. Har nämligen upptäckt att jag ramlat tillbaka till Reykur ridning och låtit Feykir galoppera i en alldeles för låg form. Reykur behövde detta för att ö h t komma upp lite med ryggen och få en något mer rund galopp. Men Feykirs galopp blir rund ändå - så på honom innebär bara den låga formen att vi tappar aktion.

I vänstervarvet gjorde jag faktiskt några försök att rida på volt - vilket är JÄTTESVÅRT för oss! Jag tror att det försvåras av att han vill hålla ett högre tempo i det varvet, vilket gör att jag har så lätt att ramla utåt och störa hans balans. Samt att inte klarar av att hålla honom på volten m h a ytterhjälperna utan tillslut tar jag i innertygeln - "den rena galoppens värsta fiende"... Red istället vänster galopp längs spåret i korta intervaller och försökte galoppera så långsamt som bara möjligt. Om vi lär oss galoppera riktigt långsamt även i vänster galopp och jag får till de vändande ytterhjälperna i övriga gångarter så blir det kanske lättare med galoppen på volt sedan?!

Avslutade med avskrittning på volt, då vi tränade att vända för ytterhjälperna. I skritt går det faktiskt riktigt bra! Men vi måste definitivt bli bättre på det i övriga gångarter!

Feykir var rejält svettig - förutom på halsen där han nu är klippt. Han hade t o m vitt skum mellan bakbenen. Spolade av honom innan han fick sitt kraftfoder. Solen värmer ju så skönt fortfarande så det var ingen risk att han skulle bli kall. (Fast jag spolade inte uppe på korset - han har ju haft så mycktet problem där förut att jag absolut inte vill kyla ner de musklerna i onödan!)

I anmälan till Vindurtävlingen har jag föresten bytt varv i V5 (lätt fyrgång). Sedan förra våren har jag ridit i höger varv, eftersom han egentligen har bättre galopp i det varvet. MEN det förutsätter att jag verkligen kan få kontroll på högerbogen - som jag gjorde i ett par hörnpasseringar på ridbanan idag - och det är bara att inse att jag inte fixar det i tävlingssituationen på en oval. En vacker dag ska vi fixa det - men till dess får vi hålla oss till vänster varv istället.

Såg föresten en kul grej på nätet - en tjej som skrev att hon och hästen hade G8 (lätt grisepass) som bästa gren. Fast nu började tempoväxlingarna sitta så hon hoppades kunna gå upp till öppen klass! ;- )

14.000 träffar sedan oktober!!!

Ja, nu har ni chockat mig IGEN!!! Det är ju helt fantastiskt med alla er som läser min blogg!!! Än en gång TACK!!!

Idag har Feykir fått ännu en vilodag p g a min efterhängsna förkylning... Har i alla fall vågat mig på att träna i varmvattenbassängen efter jobbet. Men jag tog det väldigt lugnt och hoppade över konditionsträningen helt. Sedan blev det en lååång stund i bastun och mycket stretching - det sistnämnda var definitivt inte i onödan!

I morgon bitti tänker jag nog rida i alla fall... Hade verkligen hoppats att förkylningen skulle hinna ge sig innan onsdag, när jag har RIDLEKTION igen. (Så loooooligt!!!) Men detta virus verkar hur seglivat som helst... Det bästa för hälsan vore säkert att hoppa över ridningen i morgon, men jag tror faktiskt inte att jag fixar att leva med abstinensen...

Det var länge sedan Feykir fick något rejält konditionspass, men jag vågar mig inte ut i skogen till någon av galoppbackarna mitt under "brinnande" älgjakt, så det får bli något annat upplägg om jag nu rider.

Har föresten klippt honom på halsen och bogarna - han hade hunnit få rejält med päls där! Jag brukar helklippa honom i september men resten av hästen får vänta ett tag till. När jag klippte påmindes jag nämligen om att jag skulle lämna in klippmaskinens skär för slipning under sommaren... Det hade jag alldeles glömt! Har länge letat efter någon som slipar, utan framgång. Men så i början av sommaren fick jag en "billesnixt" och kollade på stället där jag köpt maskinen. De slipade inte själva - men man kan lämna in hos dem så skickar de iväg på slipning. Perfekt! Om man bara kommer ihåg det vill säga... Har ju varit senil så länge jag kan minnas... ;- )

"Det svagare könet"...

När jag läste på Handelshögskolan i Umeå hade jag tillfälle att gå på en föreläsning med Percy Barnevik, då vd för hela ABB-koncernen och en starkt lysande komet på den svenska "manegement-himlen" (han har bl a fått sju hedersdoktorat i USA, Storbritannien och Sverige). Jag minns att har gjorde ett både karismatiskt och mycket kunnigt intryck. När han för ett antal år sedan gick i pension från ABB fick framgångssagan dock en bitter eftersmak av ett omdiskuterat pensionsavtal...



Sedan dess har det varit ganska tyst om honom, men nu läste jag en intressant artikel om hans nya engagemang - i biståndsorganisationen "Hand in Hand international". En organisation som propagerar för investeringar och hjälp till självhjälp istället för bistånd. Man ger mikrolån till kvinnor, ger tidigare barnarbetare chans att gå i skola istället, driver läkarmottagningar och stöder demokratiutveckling och miljösatsningar, bl a i den indiska delstaten Tamil Nadu.



Han berättar också om hur engagemanget i Hand in Hand har påverkat hans egna värderingar. "Kvinnorna gör 80 procent av allt arbete i byarna i Tamil Nadu, trots att de utgör mindre än hälften av befolkningen. I Indien är det de kastlösa kvinnorna som gör det tyngsta jobbet. Tre män kan lyfta en bricka med tegelstenar - som en kvinna sedan bär på huvudet. När jag ser det kan jag som man reflektera över hur kvinnor behandlas och hur jag själv förhåller mig till de kvinnor jag mött och möter", säger Percy Barnevik.

Dagens citat - och dementi

"Om teve hade haft ett annat utbud av romantik på lördagskvällen skulle Mona Jacobsson inte ha blivit åtalad för medhjälp till mord. Sannolikt skulle hon inte heller ha blivit ormbiten."

Så börjar "Silverkronan" - Anna Janssons fjärde kriminalroman med polisen Maria Wern som huvudperson. Kan man annat än vilja fortsätta läsa efter en sådan inledning??!!

Anna Jansson är en relativt ny bekantskap för mig. Jag lyssnar helst på ljudböcker, eftersom jag får ont i händerna av att hålla i en bok. Numera finns ljudböcker att lyssna på via datorn, på bibliotekets hemsida! Perfekt när värken slagit till som värst och jag bara orkar ligga i sängen - lyssna funkar ju för det mesta! Har nyligen lyssnat på de tre första böckerna om Maria Wern och nu är det dags för den fjärde. Fast tyvärr har bibblo.se den bara som e-bok, d v s man får läsa texten på skärmen. Inte alls lika bra, om ni frågar mig... men efter en inledning som den ovan går det ju inte att låta bli att läsa!

Maria Wern - böckernas huvudperson - är föresten en trevlig bekantskap. Hennes pusslande för att få ihop livet som småbarnsmamma med jobbet kan ju inte jag relatera till själv... men däremot hennes entusiasm över att odla kryddväxter! I en av de första böckerna fick jag lära mig vad det är som gör att man kan "gå igång" så väldigt på trädgårdsarbete - det beror på "klorofyllan och villan"!!! Och i den tredje boken har Maria dessutom börjat rida en gång i veckan! Fast ridningen hade alldeles för liten plats i boken, om ni frågar mig... men det kan ju bli bättre framöver. Nyligen kom nämligen den nionde boken i serien ut - och fler kan det säkert bli - så jag har ju i alla fall MINST fem böcker kvar att läsa!

Idag har det tyvärr varit en sådan ljudboksdag... Ett våldsamt slöseri med det vackra höstvädret!!! Men förkylningen är tyvärr sämre igen (gårdagens ridning var nog inte lika bra för kroppen som för själen) och värken är ganska "aktiv" dessutom... Då kan det i o f s vara bra om det inte är för mycket hästar och ridning i boken... för det är lättare att hantera abstinensen om man inte blir påmind i onödan!

Så avslutningsvis en dementi: nedanstående bild föreställer INTE mig och Reykur!

Jo, visst är det ju rätt likt... men om man betänker att varken Reykur eller jag gillar rosa så är det ju alldeles uppenbart att det istället handlar om en modell vid namn Katie Price som nu lanserar en egen ridsportkollektion. Hon är tydligen en relativt duktig dressyrryttare... men frågar du mig är det ingen godtagbar ursäkt för ROSA hovar!!! :- O