Waart å schwårt!

...skulle pappa ha sagt om han varit här idag - när vi haft 28 grader i skuggan. (Om det mot förmodan finns någon läsare som inte är helt uppdaterad på skelleftebonnska så betyder det ungefär "så varmt att det är jobbigt".)



Johan och jag åkte till en strand idag - för att få lite svalka, men t o m där var det helt vindstilla och vääääldigt varmt! Men mina leder mår ju jättebra av värme så jag klagar absolut inte - fast jag får kanske inte så mycket gjort...



Väntade till kvällen med ridningen. När jag kom till stallet fick jag höra att Feykir i morse hade stått på tre ben! Orsaken var dock inte så allvarlig som man kunde tro - en jättestor sten hade kilat fast sig i höger framsko. När stenen var borttagen hade Feykir verkat helt OK igen. Jag klämde och kände på höger fram, men allt verkade normalt. Att få honom att trava vid longering är inte så lätt - så jag sadlade och red lite trav istället och då kändes han helt ren. Skönt!

Det blev en dryg timmes träningspass idag. Efter uppvärmningen tog vi några vändor i galoppbacken innan vi gav oss ut för att töltträna. Just när vi skulle rida från backen kom en tur med 6-7 hästar mot oss genom skogen. JÄTTESPÄNNANDE tyckte Feykir!



Jag fick jobba en hel del med samlingen idag - han försökte verkligen komma undan arbetet och övertyga mig om att han kunde få vara lååång hela tiden. Jag försökte höra Sylvias röst för mitt inre öra: "Mera ben, mera drivning, mera ben!!!" Och tillslut började Feykir ta i mer bak och lätta fram. Snabbt gav jag stoor eftergift och då verklade polletten trilla ner för jag fick en mycket mer samarbetsvillig häst!



Efter allt hårt arbete satt jag av redan nere vid vallackarnas sommarhage och gick tillbaka till stallet, för att mina benmuskler skulle få välförtjänt stretching. Jag hade mina favoritridbyxor idag, ljusgrå i tunnt, jättestretchigt tyg med svart helskoning. När jag satt av tänkte jag att även om det inte varit svart skoning så hade det nog sett ut så för jag kände mig verkligen hur svettig som helst!

Så här fint var det vid färjeläget i Avan vid 21-tiden när jag åkte hem med färjan igen. Det är föresten skönt att vara hemma i norr och kunna njuta av de ljusa kvällarna igen! Fastän jag ju vet att det blir mörkt på kvällen även på sommaren i södra Sverige så blir jag lika förvånad varje gång jag kommer dit... Det är som att min hjärna inte riktigt vill tro att det kan vara så! (En kväll i Skåne var jag dock så JÄTTETRÖTT att jag t o m gick och la mig innan det hade blivit mörkt!)