Första semesterdagen - och jag vaknade kl 07 och började fundera på jobbet... :- ( Skärpning Anna!!! Men sedan blev det bättre - för jag åkte till Feykir!
Nu måste jag rida så att jag klarar mig utan Feykir i två veckor! Vi red iväg strax efter ett turgäng och i början red vi åt samma håll så Feykir skymtade dem långt framme... inte helt lätt för honom att fokusera på mig... men samtidigt var det definitivt inget problem med energin och sådan behöver man ju hur mycket som helst av när man ska rida lååångsam, samlad tölt. När turgänget försvunnit åt annat håll behövde jag hjälpa till mer för att få den där energin - så jag tog till det tunga artilleriet. D v s jag bytte spöhand då och då! Direkt känns Feykir någon halvmeter kortare tack vare att han verkligen tar i bak!
Jag red till Bälingeträsket och fortsatte ganska långt "åt stan till". När vi vände hemåt igen hade vi skrittat ganska länge, så jag passade på att prova tölta i ett högre tempo. Det gick lika bra som igår!!! Jättekul var det och jag red en lååång sträcka för att hinna känna hur jag kunde reglera tempot och behålla lösgjordheten. Sedan var Feykir jätteflåsig och jag hade planerat att skritta länge igen så att han verkligen fick återhämta sig. Men vid det laget var vi omgivna av en STOR svärm otäcka bromsar som nästan genast fick Feykir att försöka krypa ur skinnet. Han ville inte alls skritta, så vi fick höja tempot igen och jobba vidare med vår tölt med eftergift i långsamt tempo. Svärmen med bromsar fortsatte att förfölja oss så det blev bara några korta, korta skrittpauser under hela hemvägen. På slutet travade vi istället för att Feykir i alla fall inte skulle behöva samla sig så mycket.
Hade allt lite dåligt samvete när jag kom tillbaka till stallet med en häst som fortfarande flåsade ganska rejält.... men det hade känts ännu mer grymt att tvinga honom att skritta när bromsarna aggressivt anföll från alla håll.... Spolade av honom i spolspiltan och struntade i att dra av honom vatten med skrapan - för effektivaste nedkylning i värmen. När han sedan fick gå ut i hagen rullade han sig mycket omsorgsfullt! Och - precis som alla andra dagar den här veckan - kände jag att jag helst hade velat ta in honom från hagen igen och rida mera. Det är ju så KUL!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar