De´ häl va´looooligt!!!!

Idag fick jag ääääntligen rida Feykir igen, efter hela tre veckors uppehåll då han istället tränats av Sylvia. (Fast jag använde inte det fina tävlingsschabraket ni ser ovan - utan ett marinblått. Men det har lika fin brodyr!) Vi red ut tillsammans, Sylvia och jag, för att hon skulle hjälpa mig att komma igång. Egentligen kan väl alla instruktioner jag fick sammanfattas i: sitt på rumpan, elektriska skänklar, mer bestämda tygeltag och därefter stoora eftergifter (flytta fram armbågarna) och ö h t väldigt aktiv ridning.

Direkt vi suttit upp började instruktionerna: när vi skrittade iväg skulle jag börja lösgöra för att han skulle söka sig nedåt, men om han då lägger sig på i handen ska jag genast göra ett uppresande tygeltag för att säga "du får bära huvudet själv!" Och sedan fortsätta lösgöra. Dessutom fick jag lära mig att rygga utan att använda underskänklarna - genom att luta mig bakåt och krama med överskänklarna. Och så snart han tar ett steg bakåt luta framåt igen som belöning innan jag ber om nästa steg bakåt. Om han struntar i dessa hjälper kan jag ta ett snabbt tygeltag, men annars ska jag inte röra tyglarna.

När vi började förbereda för tölten fick jag driva massor med "elektriska" skänklar och hela tiden tänka på att hålla honom rak. (Så snart man försöker sätta lite mer press bakifrån försöker han annars komma undan genom att slänga bakdelen åt något håll. ) Dessutom stooora eftergifter på tyglarna när han ger efter i nacken - men bara en kort, kort stund för att sedan ta kontakt på tygeln. (Jag har så lätt att fastna i det jag gör!!! Tar jag i tyglarna så håller jag kvar - ger jag eftergift så låter jag honom gå kvar med helt lös tygel, o s v... Skärpning Anna!!!) Lite pisk för att få mer energi bakifrån (på Feykir innebär "lite pisk" att jag vinklar ut pisken så att han ser den i ögonvrån - då gör han ofta ett jättehopp framåt och jag får lite jobb med att samla ihop honom igen - men han aktiverar bakbenen ordentligt i alla fall!) Och när jag har honom eftergiven i kroppen och med mycket energi bakifrån bara mjukna i handen och lååångsamt låta honom öka tempot och liksom "rinna" över i tölt.

När vi sedan töltar ska jag egentligen fortsätta på samma sätt: mycket drivning, fånga upp genom att krama på tyglarna för att få eftergift i nacken, snabbt en stooor eftergift på tyglarna, sedan mer drivning... inte falla framåt ("Han slänger en framåt i sadeln!" sa Sylvia) och flytta i sidled med vikthjälper och ledande tygletag. Ett par gånger fick jag göra halt från tölten och rygga några steg också - för att stämma av att han var riktigt lyhörd för bettet.

Ibland råkade Sylvia och Dád sprätta grus åt vårt håll - varje gång gjorde Feykir ett jättehopp - men vi fick rejält med energi bakifrån på köpet!!!

Jag fick prova att öka tempot i tölten också - fortsätta rida som i korta tempot fast ännu fler halvhalter med överskänklarna. Det gick riktigt bra!!! Så kul att han börjar få tillbaka lite tempo i tölten!!!!!

På hemvägen skulle vi tölta låååångsamt... men både Feykir och jag hade fått smak för det där ökade tempot så Sylvia fick hela tiden säga till mig att bromsa! Jag fick försöka samla ihop honom ytterligare - genom ännu mera drivning, fånga upp och sedan stoora eftergifter. Han blir lite arg när man kräver mer samling - att vinkla bakbenen är ju JOBBIGT!!! Kastar upp huvudet och protesterar - men receptet mot detta är förståss ÄNNU mera drivning! Samt snabb, stor eftergift när han mjuknar igen.

Vi hann med två vändor galopprace i den branta backen Sylvia tipsat mig om också - där vi nu har i läxa att rida galoppintervaller ofta för att förbättra hans kondis. Dád visste precis vad det handlade om och dundrade iväg i världens fart uppför backen - och då var ju inte Feykir sen att haka på!

Tillbaka i stallet var jag alldeles hög - vem behöver droger när man kan rida på sin häst???!!! När han fått lite betfor och smorts in med insektsmedel fick han gå ut i hagen igen. Fast helst hade jag velat sadla om och rida en sväng till! Nu läääängtar jag till i morgon när jag får rida igen! Fr o m nu är det meningen att jag ska rida på egen hand ett tag innan Sylvia tar över några dagar igen för att stämma av hur det går för oss.