Idag kom hovslagaren och skodde Feykir. För andra gången i rad skötte min häst sig riktigt bra - nu HOPPAS vi att han faktiskt lärt sig att om man bara står stilla med varje hov på rätt plats så kan man bli skodd utan att riskera att ramla omkull! När hovis frågade om han skulle ta bort snösulorna sa jag först nej, för det är ju så mycket snö ute. Men när jag funderat en stund insåg jag att nästa gång det är dags att sko blir i början av juni... Och då är ju förhoppningsvis snön borta sedan länge! (Om inte det konstiga vädret fortsätter... i så fall kanske det är snö till midsommar... ) Så det blev omskoning utan sulor. Men de var så hela och fina att de kommer att hålla en vinter till - faktiskt den tredje!
I uråldriga myter och legender berättas om två mystiska ryttare som ridit på havsisen ända ut till Storbrändön. Ingen nu levande människa har sett dem... men om man är ute i Luleå skärgård en solig vårvinterdag och lägger sig ner med örat mot isen kan man ibland höra ljudet av hovar...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar