En alldeles fantastisk dag - med fyra minusgrader i skuggan och en strålande sol som fick snön att droppa från taken! Lyllo mig som fick åka till stallet för att rida på eftermiddagen!!!
När jag ridit i onsdags träffade jag ridskolegruppen där bl a Fia och Kristin är med. Jag blev verkligen sugen på att rida lektion när jag pratade med dem! De berättade bl a att de alltid jobbar med övningar i skritt minst 30 minuter av varje lektion. Så otroligt nyttigt - både för hästar och ryttare!!!
Inspirerad av detta red jag på ridbanan idag (nu börjar jag bli ambitiös - det här var andra gången på ridbanan denna vecka!) Banan var nyskottad efter nattens snöfall och liksom "långrandig" av traktorns hjulspår. Kom på att jag kunde använda de där ränderna till mycket: att försöka skritta längs en rand t ex (tänk att det kan vara så svårt att rida rakt fram!) Eller att rida på tvären över tre ränder, göra halt, flytta bakdelen 90 grader, skritta 10 steg längs en rand, ny halt flytta bakdelen 90 grader åt andra hållet o s v.
Sedan gick vi över till att skritta på volt och flytta ut bakdelen. Det blev faktiskt över 20 minuter med skrittövningar innan vi började rida övergångar till tölt. Kom ihåg från i måndags att det gällde att hålla nere tempot ordentligt i tölten för att få voltarbetet att bli bra. Red bara 1/4 varv tölt i början innan jag tog ner i skritt igen och då genast flyttade ut bakdelen lite för att behålla honom lösgjord. Sedan succesivt lite längre töltintervaller. Och hela tiden var det innerskänkeln och yttertygeln som höll honom kvar på volten, innertygeln fick bara "påminna" honom ibland om att vara mjuk i innersidan. Tillslut började han söka sig nedåt i tölten! Duktig kille! Red ett par varv i tölt längs spåret också - och han var fortfarande lösgjord, sökte sig nedåt och längde överlinjen. Tänk vad bra det kan bli om man kommer ihåg att lägga en bra grund med skrittarbete i början!
Skrittade av extra länge idag dessutom - men han fick inte såsa på och slänga sig på bogarna utan så snart jag kände minsta lilla antydan till att få något i handen viftade jag till med pisken så att tog i bak och bar sig själv igen. Han är alldeles för stor och tung för att jag ska vilja bära honom i mina (för dagen dessutom väldigt onda) händer! Om vi rider ut är det bara om vi har sällskap av andra som vi kan skritta så här mycket - är vi ensamma måste jag sysselsätta honom mycket mer i tölt för att han ska hålla sig i skinnet. Så det här var RIKTIGT nyttigt för oss båda! Har dessutom läst att skritt är den gångart där hästen använder allra flest muskler - så det var dessutom rena styrketräningen alltså!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar