Hästabstinens är inte att leka med!

Jag har inte träffat Feykir på över en vecka!!! Inte undra på att jag har så ont överallt - det måste väl vara allvarlig hästabstinens?!!! Hoppas orka åka och klappa honom lite i kväll i alla fall och samtidigt dementera alla rykten om att jag helt enkelt övergivit honom.

I brist på riktig hästkontakt har jag läst senaste numret av Ridsport och där bl a hittat en intressant artikel om ett föredrag som islandshästgurun Johan Häggberg hållit under "Häst 2008" i Västerås. Johan kallar sig själv "dressyrryttare i islandshästförpackning" och säger att istället för att göra så svåra övningar som möjligt tycker han att man ska välja de lättaste övningarna, men se till att göra dem riktigt, riktigt bra. Han tror mycket på träning i lågt tempo, på böjda spår, något som också ger starka och hållbara hästar.

De tre viktigaste stegen i dressyrridningen:
1. Signalkänslighet - hästen måste "öppna när vi knackar på"
2. Böjning: vill vi utveckla hästen måste vi kunna böja den runt skänkeln och varje del av hästen ska kunna påverkas var för sig. Samt inte fokusera för hårt på att hästen ska spåra - det fungerar i grundgångarterna men för tölten kan det ge låsta hästar. Ryttaren måste ha lite rock´n roll i kroppen för att kunna rida tölt!
3. Genomsläpplighet: hästen ska vara lika känslig för alla hjälper. Efter varje träningspass ska genomsläppligheten alltid bli lite bättre.


Det är viktigt att övningarna är lösgörande och inte "låsgörande" säger Johan. Och varnar faktiskt lite för användandet av halvhalter! Ibland kan ryttare överfokusera på halvhalterna, med drivande och förhållande hjälper som istället lätt gör hästen stel och styv. Enligt honom måste en islandshäst vara mycket utbildad för att en korrekt halvhalt ska fungera. Han vill istället att de olika hjälperna ska fungera som kugghjul - som fint och mjukt glider in i varandra. När hjälperna på detta sätt flyter genom hästen med böjningar och flyttningar ger det en bättre effekt än de traditionella halvhalterna.

Källa: Ridsport