Under eftermiddagen började jag känna mig piggare, så jag bestämde mig för att åka ut och klappa lite på Feykir. Han blev verkligen glad att se mig!!! När jag kom in i hagen var han ganska långt bort, men jag behövde bara ropa en gång för att han skulle komma gående, i snabbt tempo! Inget stå och glo på mig under lugg i 15 minuter här inte... Han tänkte väl att det var bäst att skynda sig innan jag försvann igen!
Jag hade en svettskrapa och använde den taggiga sidan till att skrapa bort vinterpäls. Det yrde verkligen åt alla håll - och gissa om Feykir såg ut att njuta! En annan dag, med mera ork, ska jag ta både Lillhästens mirakelskrapa och plastborste också - det är så länge sedan han blev ordentligt borstad... Såg t ex att han fått små tovor runt öronen... :- O
Det var en MYCKET nöjd Anna som åkte hem ifrån stallet igen! Livet hade liksom fått ny mening!!! Och jag tror det var en ganska nöjd häst i hagen också! Håll nu tummarna att jag mår bättre i morgon, så att jag både orkar jobba och rida!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar