Lyckad långritt på Långfredag!

Solen sken igenom de tunna molnen när Eva & jag packade vår utrustning och lastade Feykir & Sillen för att ge oss iväg på dagens långritt, på isvägen ut till Storbrändön. Vi passerade Kyrkbyn och plockade upp vårt service- och fototeam (Johan) och åkte sedan längst ut på Hertsölandet. Platsen där isvägen börjar heter Hindersöstallarna och det hör ju alla att det är ett lämpligt ställe att lasta av hästarna och börja en långritt! På kartan nedan ser ni Luleå centrum (vita pennan), Hindersöstallarna (blå pennan) och Storbrändön (svarta pennan). Mellan den blå och den svarta pennan kan ni också se isvägen markerad, med en röd streckad linje (går i en båge).

Hästarna tittade sig intresserat omkring när vi lastade av och sadlade - och det fanns också mycket att titta på eftersom många bilar och skotrar hela tiden passerade på väg ut på isen. Ännu mer laddade blev hästarna när vi satt upp - Sillen skrittade iväg mycket energiskt och Feykir låg först snett bakom och tog lite skydd av Sillen, som han brukar. Fast när vi kommit en liten bit längs isvägen blev Feykir modigare och ännu mer laddad - så han skrittade helt enkelt förbi Sillen och tog täten! Solen sken och vi hade vinden i ryggen - så mycket bättre kunde det ju inte bli! Dessutom hade vi ju vårt serviceteam - Johan - som körde med bilen och hästsläpet ut på isvägen och med jämna mellanrum stannade för att fota.

Isvägen var som gjort för tölt, så det blev först mycket av den varan! Men sedan blev vi sugna på att galoppera och provade att rida på sidan om den upplogade vägen. Underlaget visade sig vara perfekt - ca 10 cm kall lössnö - så det blev flera vändor galopp fram och tillbaka förbi stället där Johan för tillfället stod och fotade oss. Feykir var rolig, för han var så oerhört energisk så länge vi red rakt ut över havet, men så snart vi vände tillbaka en bit för att Johan skulle få fota oss så blev han lite motsträvig. Det var som om han blev besviken över att behöva vända hemåt!









Några km ut från land delar isvägen upp sig i två: en väg som går till Hindersön och en som går ända ut till Storbrändön. Just där var det ett gäng som höll på med Kitesurfing och Feykir blev oerhört fascinerad av de stora skärmarna! Han kunde inte sluta titta på dem och lät sig inte ens distraheras av att det passerade skotrar förbi riktigt nära oss! Sillen verkade föresten också ganska Kite-intresserad, det vore kanske en lämplig hobby för dem att börja med? ;- ) På bilden ovan kan ni skymta en kiteskärm till vänster om oss... ja, skymta var då rätta ordet... men Johan var så upptagen av att fota oss och hästarna att han aldrig tog någon närbild på en kite!






Medan hästarna stod och stirrade på Kitesurfarna funderade vi på om vi skulle välja att rida mot Hindersön eller Storbrändön. När hästarna vände runt fick vi vinden i ansikten och då kände vi genast hur minusgraderna hetsades att anfalla - vilken skillnad det var mot att ha vinden i ryggen! Efter en stund kom därför Eva med det genialiska förslaget att vi skulle rida till Storbrändön. Det var visserligen längre, men å andra sidan skulle vi fortsätta att ha vinden i ryggen. Vi kunde säkert hitta något ställe där det var lä när vi kom fram till ön, så att vi kunde sitta och fika. Och sedan kunde vi ju faktiskt lasta hästarna i transporten och åka bil tillbaka. Så skulle vi aldrig behöva rida i motvind. Snacka om Einstein-Eva!!!

Vi lyckades övertala hästarna att vända kitesurfarna ryggen och tog en lång galopp längs vägen mot Storbrändön. Efter en skrittpaus töltade vi till dess vi började närma oss öns strand. Man tappar så lätt uppfattningen om avstånd när man rider rakt ut på vidderna, så vi blev ganska förvånade när vi insåg att vi faktiskt hade ridit i 1,5 timme! Strax innan stranden hade Johan parkerat servicebilen vid kanten på isvägen, så vi sadlade av där och satte dubbla täcken på våra svettiga hästar innan vi promenerade med dem upp på ön.







Alldeles vid strandkanten fanns ett litet hus, som visade sig vara en brandstation och vi satte oss i lä mot väggen för att fika. Även hästarna skulle få fika - vi hade en påse hö med till dem. Av någon outgrundlig anledning fanns det inga uppbindningsringar för hästar på brandstationens vägg, så jag lät Feykir stå lös med grimskaftet runt halsen. Med en hög hö att äta av trodde jag inte han skulle gå många steg - särskilt inte ensam (Eva höll i Sillens grimskaft). Men det visade sig vara ett felaktigt antagande... Feykir såg både människor och hundar ute på isen och var tvungen att gå iväg och kolla dem, så jag fick rycka ut och fånga rymlingen. När jag hämtat honom för andra gången erbjöd sig Eva att hålla även i hans grimskaft, eftersom hon satt närmast hö-högen. Feykir fortsatte att hålla utkik efter allt som rörde sig... men nu kom han ingen vart i alla fall. Eva konstaterade att det stod ju faktiskt "Horse Guard" på hans täcke - så han tog väl helt enkelt sin uppgift som "vakthund" på största allvar.



Här har även vår "Horse Guard" fikapaus.





Efter en timmes paus i lä mot brandstationens solvägg gick så solen i moln och vi packade ihop och började gå tillbaka mot bilen. Så snart vi fick motvinden i ansiktet blev det betydligt kallare. Eftersom det var en mil tillbaka in till fastlandet kändes det väldigt lyxigt att kunna lasta hästarna i transporten och åka bil tillbaka istället för att frysa i motvinden!



Vårt suveräna service- och fotografteam framför servicebilen!




Tillbaka i Mariebäck igen kunde vi konstatera att det blivit en riktig heldag - vi hade kommit till stallet 09.30 och nu var klockan 15.30. Men det hade verkligen varit en fantastiskt lyckad utflykt! För mig var det en väldigt bra ersättning för Midurs isritt till Gråsjälören som min dåliga hälsa fick mig att missa förra helgen. Kanske hade vi bara haft lite väl roligt, det är ju faktiskt långfredag idag... men vi kom fram till att vi kunde försöka kompensera genom att ha riktigt tråkigt i kväll istället. Och hemma i Kyrkbyn igen kan jag konstatera att även om det dök upp något mer roligt i dag skulle jag absolut inte orka med det!



Fler bilder från våra fantastiska upplevelser idag kommer framöver - det kan ni vara säkra på!