Morgonstund har guld i mund!

...det är i alla fall vad jag försökte övertyga mig själv om när jag klev ur sängen kl 06 i morse. Och när jag kom ner i köket och såg köksklockan visa 05,05 (den var inte omställd till sommartid ännu) upprepade jag samma sak om och om igen som en besvärjelse!



När jag kom till Mariebäck blev unghästflocken väldigt upplivade - de sprang runt och busade hur mycket som helst, jagade varandra, bockade... ända till dess jag tog fram kameran. Då stod de helt stilla och glodde, så här:







Hremsa & Ljufa (e Berserkur) och Haminga (e Mökkur). (Saknas på bilden gör Kyndill, Mysla och "nannyn" Lára.)





Det tar sin lilla tid att fodra i hagarna numera, för i både sto- och vallackflocken måste man sprida ut högarna med hö så väldigt mycket för att alla verkligen ska få sitt. Förr kunde man lägga strängar längs staketet, men det går inte längre. Särskilt inte i stohagen. Sylvias fölsto Hamradis, som bl a är mamma till Haminga ovan, är lägst i rang där och varje gång jag lagt en hög till henne långt från de andra så kom någon annan och tog den... så det blev många högar innan alla var nöjda. När hästarna fått sitt gick jag till Josefshallen och åt lite frukost jag också.





Sylvia och jag skulle rida dagens första lektion. Eftersom alla bara skulle rida en lektion idag och jag inte ville ägna större delen av den åt att lösgöra i skritt "tjuvstartade" jag en kvart i förväg. Jobbade i skritt på volt i lågt tempo och försökte hitta det där "läget" Atli pratade om, när jag kunde ge efter på tygeln och samtidigt få Feykir att flytta ut bakdelen. Inte lätt...men det gick bättre och bättre i alla fall. När lektionen sedan började hade Feykir redan börjat söka sig nedåt lite. Då fick jag korta upp honom ytterligare i skritten - rida lååångsamt - och låta honom tvära mycket mer och sedan ställa lite höger-vänster. Det sistnämnda var oerhört effektivt - han blev lös i nacken och i hela kroppen!!!





Ganska snabbt fick vi därför gå över i tölt, på volten i ett långsamt tempo. Ledande tygeltag och inte glömma ytterskänkeln! Här sa Atli till mig att jag inte fick vara för försiktig med de ledande tygeltagen - "Det är eftergiften som gör hästen lösgjord, men du kan inte ge en eftergift om du inte tagit i tygeln först! Och du ska vara tydlig, det ska märkas att du tar för annars märks inte eftergiften heller!" Red på volter och serpentiner i tölt och kunde konstatera att det var svårare i högersidan. Inser att det var så igår också - även om jag skrev vänstersidan i bloggen. Jag har varit så van att vänstersidan varit den svåra... Senare hörde jag Atli säga till Fia (vars häst också bytt "svår sida"): "Om hästen byter svår sida betyder det att man har tränat!"







Feykir och jag fick tölta några varv längs spåret också, då jag fick fortsätta med ledande tygeltag och ställa höger-vänster för att behålla mjukheten. Han kändes jättefin!!! "Nu är takten klockren!" sa Atli. Vi var t o m så duktiga att vi fick gå över i trav! (Tidigare Atli-kurser har jag knappt fått trava alls, Atli har sagt att det inte varit lönt innan Feykir varit riktigt lösgjord i tölten.) Men nu fick vi alltså trava och Atli uppmanade mig att "Rid precis som i tölten! Man ska inte bara tillåta hästen att trava, man måste inverka på den också!" Jag fortsatte att rida volter och serpentiner och efter en stund insåg jag att även om jag fortfarande använde ledande tygeltag så var jag alldeles för försiktig... Försökte skärpa till mig (samt komma ihåg ytterskänkeln) och då gick det bättre och bättre! Var riktigt nöjd när lektionen (och därmed hela kursen) var slut! Det kändes som att jag hade hunnit rida riktigt mycket! Men så hade jag ju tjuvstartat 15 minuter i förväg också.





Efteråt konstaterade Atli att Feykir alltid är passaktig i början, men om jag lösgör ordentligt i skritt (och inte är för mesig utan verkligen kräver att han korsar bakbenen ordentligt) så blir han ren i takten sedan. Att ställa höger-vänster på volten var också väldigt effektivt på Feykir. Ledande tygeltag och ytterskänkel inte att förglömma. "Din häst blir bättre och bättre, för varje gång jag ser honom!" sa Atli. "Även om det går sakta..." Jag tyckte att han kunde ha utelämnat det där sista... Fast att det går sakta framåt är väl ändå mycket bättre än att det går snabbt utför?!!

Det var så oerhört inspirerande att rida kurs!!! Jag hade velat fortsätta hela nästa vecka! Nu har jag lovat Feykir att han får vara ledig i morgon, så jag får inte rida förrän på tisdag morgon igen. Hur ska jag klara mig till dess??!!


(Jag hade ingen fotograf när jag red idag, så ni får hålla till godo med två bilder som Eva var bussig att fota igår. Fick föresten klara mig HELT utan hästskötare idag... inte lätt... Men å andra sidan hade jag två skötare igår, så det jämnar väl ut sig?!)