måndag 31 mars 2008
Fyrgångare v s femgångare
Oj, vad det är roligt att rida - jag vill rida mer NUUUU!!! Men Feykir förtjänar en vilodag efter kursen så jag får försöka behärska mig till i morgon...
Jag har föresten i så många år varit en stark förespråkare av fyrgångshästar. "Varför krångla till det med en femte gångart när man kan få känna det mäktiga stampet i tölt från en fyrgångshäst?" Men så visade sig fölet jag köpte vara en femgångshäst och det har känts som att en ny värld har öppnat sig när jag succesivt lärt mig rida Feykir. Han hade ju ett tufft utgångsläge, min "lilla svarta" som hela tiden blir jämförd med min "stora kärlek¨ Reykur.... Men jag har nu själv fått uppleva det jag förut bara hört andra beskriva: att femgångshästar har en helt annan mjukhet i kroppen. En Reykur när han är maximalt lösgjord känns ändå som ett järnspett i jämförelse med en lösgjord Feykir! Så numera ser jag stora fördelar med femgångshästar - trots att jag ändå inte rider den femte gångarten. (Vi har visserligen två blågula rosetter från femgångsgrenar, Feykir och jag, men det innebär absolut inte att vi kan det där med pass... Nu har vi lagt "passförsöken" på hyllan t v. Fast om några år kanske vi faktiskt försöker lära oss den där femte gångarten på riktigt?!!)
söndag 30 mars 2008
Morgonstund har guld i mund!
När jag kom till Mariebäck blev unghästflocken väldigt upplivade - de sprang runt och busade hur mycket som helst, jagade varandra, bockade... ända till dess jag tog fram kameran. Då stod de helt stilla och glodde, så här:
Hremsa & Ljufa (e Berserkur) och Haminga (e Mökkur). (Saknas på bilden gör Kyndill, Mysla och "nannyn" Lára.)
Det tar sin lilla tid att fodra i hagarna numera, för i både sto- och vallackflocken måste man sprida ut högarna med hö så väldigt mycket för att alla verkligen ska få sitt. Förr kunde man lägga strängar längs staketet, men det går inte längre. Särskilt inte i stohagen. Sylvias fölsto Hamradis, som bl a är mamma till Haminga ovan, är lägst i rang där och varje gång jag lagt en hög till henne långt från de andra så kom någon annan och tog den... så det blev många högar innan alla var nöjda. När hästarna fått sitt gick jag till Josefshallen och åt lite frukost jag också.
Sylvia och jag skulle rida dagens första lektion. Eftersom alla bara skulle rida en lektion idag och jag inte ville ägna större delen av den åt att lösgöra i skritt "tjuvstartade" jag en kvart i förväg. Jobbade i skritt på volt i lågt tempo och försökte hitta det där "läget" Atli pratade om, när jag kunde ge efter på tygeln och samtidigt få Feykir att flytta ut bakdelen. Inte lätt...men det gick bättre och bättre i alla fall. När lektionen sedan började hade Feykir redan börjat söka sig nedåt lite. Då fick jag korta upp honom ytterligare i skritten - rida lååångsamt - och låta honom tvära mycket mer och sedan ställa lite höger-vänster. Det sistnämnda var oerhört effektivt - han blev lös i nacken och i hela kroppen!!!
Ganska snabbt fick vi därför gå över i tölt, på volten i ett långsamt tempo. Ledande tygeltag och inte glömma ytterskänkeln! Här sa Atli till mig att jag inte fick vara för försiktig med de ledande tygeltagen - "Det är eftergiften som gör hästen lösgjord, men du kan inte ge en eftergift om du inte tagit i tygeln först! Och du ska vara tydlig, det ska märkas att du tar för annars märks inte eftergiften heller!" Red på volter och serpentiner i tölt och kunde konstatera att det var svårare i högersidan. Inser att det var så igår också - även om jag skrev vänstersidan i bloggen. Jag har varit så van att vänstersidan varit den svåra... Senare hörde jag Atli säga till Fia (vars häst också bytt "svår sida"): "Om hästen byter svår sida betyder det att man har tränat!"
Feykir och jag fick tölta några varv längs spåret också, då jag fick fortsätta med ledande tygeltag och ställa höger-vänster för att behålla mjukheten. Han kändes jättefin!!! "Nu är takten klockren!" sa Atli. Vi var t o m så duktiga att vi fick gå över i trav! (Tidigare Atli-kurser har jag knappt fått trava alls, Atli har sagt att det inte varit lönt innan Feykir varit riktigt lösgjord i tölten.) Men nu fick vi alltså trava och Atli uppmanade mig att "Rid precis som i tölten! Man ska inte bara tillåta hästen att trava, man måste inverka på den också!" Jag fortsatte att rida volter och serpentiner och efter en stund insåg jag att även om jag fortfarande använde ledande tygeltag så var jag alldeles för försiktig... Försökte skärpa till mig (samt komma ihåg ytterskänkeln) och då gick det bättre och bättre! Var riktigt nöjd när lektionen (och därmed hela kursen) var slut! Det kändes som att jag hade hunnit rida riktigt mycket! Men så hade jag ju tjuvstartat 15 minuter i förväg också.
Efteråt konstaterade Atli att Feykir alltid är passaktig i början, men om jag lösgör ordentligt i skritt (och inte är för mesig utan verkligen kräver att han korsar bakbenen ordentligt) så blir han ren i takten sedan. Att ställa höger-vänster på volten var också väldigt effektivt på Feykir. Ledande tygeltag och ytterskänkel inte att förglömma. "Din häst blir bättre och bättre, för varje gång jag ser honom!" sa Atli. "Även om det går sakta..." Jag tyckte att han kunde ha utelämnat det där sista... Fast att det går sakta framåt är väl ändå mycket bättre än att det går snabbt utför?!!
Det var så oerhört inspirerande att rida kurs!!! Jag hade velat fortsätta hela nästa vecka! Nu har jag lovat Feykir att han får vara ledig i morgon, så jag får inte rida förrän på tisdag morgon igen. Hur ska jag klara mig till dess??!!
(Jag hade ingen fotograf när jag red idag, så ni får hålla till godo med två bilder som Eva var bussig att fota igår. Fick föresten klara mig HELT utan hästskötare idag... inte lätt... Men å andra sidan hade jag två skötare igår, så det jämnar väl ut sig?!)
lördag 29 mars 2008
Atli-kurs dag 2: Äntligen hästskötare!
Red samtidigt som Fia och Lukka idag och första lektionen tyckte Atli att vi båda skulle börja med att tölta i lite högre tempo för att få hästarna att "gå fram" ordentligt. Ingen bra idé på Feykir, som behöver mycket lösgörande... Det var skutt och hopp och alla möjliga gångarter på en gång... Ganska snart fick jag därför gå in på volt i skritt istället och jobba med ledande tygeltag och flytta ut bakdelen. Först var det svårt... men när jag tillslut kom på att jag måste ta ner tempot jättemycket så korsade han sina bakben, mjuknade och blev väldigt lätt i handen. Fick sedan tölta på volten och längs spåret och han kändes jättefin! Avslutningsvis travade vi lite också. Efteråt sa Atli: "Det började lite knackigt... men sedan var det det bästa jag sett när du ridit för mig!" Gissa om jag var glad?!!!
Dagens andra lektion fick jag direkt börja med lösgjörande på volten, först i skritt och sedan tölt. När han väl "släppt" i skritten så var han mjuk och fin i tölten också! Sedan fick vi trava massor, på volter och åttor. Atli sa att jag hela tiden ska rida i traven som i tölten - d v s inte vara rädd för att inverka på hästen. Om han tappar traven ska jag bara fortsätta att rida på samma sätt till dess traven kommer tillbaka. På volterna fick jag därför jobba mycket med ledande tygeltag. Det är vänstervarvet som är lite svårare, även i traven, han vill lätt bli spänd i innersidan där.
fredag 28 mars 2008
Atli-kurs: dag 1
Lektionen var VÄLDIGT nyttig för mig! När vi hade börjat jobba på volten "rymde" Feykir iväg med mig till andra sidan av ridbanan innan jag fick stopp på honom. Det var när vi red i höger varv och kom på den öppna delen av volten som han helt enkelt slutade lyssna på högertygeln och drog iväg ut åt vänster över banan innan jag tillslut lyckades göra en one rein-stop med högertygeln. Då sa Atli att jag gjorde HELT fel, jag skulle INTE ta så där mycket i högertygeln för då uppmuntrade jag bara Feykir att fortsätta kämpa emot den. Istället skulle jag jobba med ledande tygeltag och stora eftergifter. Jag red ett varv till på volten och när vi åter kom till den öppna delen började Feykir dra iväg, men nu gjorde jag som Atli sagt och snart var vi tillbaka på volten igen. Nästa varv gick det ännu bättre! Det var nu länge sedan Feykir sist "rymde" med mig så här, men det var ju faktiskt väldigt lämpligt att han gjorde det inför Atli så jag fick lära mig hur jag ska hantera det!
Sedan fick jag hjälp med nästa problem: när jag vill att Feykir ska flytta ut bakdelen på volten tycker han det är jobbigt och fortsätter rakt fram istället. Om jag lägger på mer innerskänkel ökar han bara tempot framåt istället och försöker jag bromsa lägger han sig i handen... "Du måste hitta läget där du kan få honom att flytta för skänkeln UTAN att gå emot handen" sa Atli. Verkligen lättare sagt än gjort!!! Tillslut ställde sig Atli mitt framför Feykir och sa: "Ge efter på tygeln och lägg till innerskänkeln!" Vad hände? Jo, Feykir stannade upp, helt utan tygelkontakt, flyttade ut bakdelen och mjuknade i hela kroppen! Jag fick göra om samma sak några gånger medan Atli stod framför oss som en broms och sedan försöka utan hans hjälp. "Du måste hitta läget" sa Atli hela tiden. Och nu gjorde jag faktiskt det - inte riktigt varje gång, men ofta! Vilken härlig känsla! (I tanken drog jag lite paralleller till när man kör bil med manuell växellåda och ska hitta dragläget med kopplingen.)
När det här fungerade trampade Feykir under sig på ett helt annat sätt och blev så mjuk i kroppen! Atli förklarade att när hästen går emot bettet så sträcker den även ut bakbenen bakom sig. Men om vi ger hästen eftergifter så att den släpper bettet så säger vi samtidigt åt den att den kan komma in under sig med bakbenen. Det var den skillnade jag kände så tydligt! Atli sa också att "Skänklarna förstör inga hästar, det är det tyglarna som gör!".
Sedan var tyvärr lektionen slut...alldeles för tidigt! Jag hade velat fortsätta att träna på det där "dragläget" någon timme till för att verkligen befästa känslan. Tur att vi ska rida kurs i två dagar till! Sammanfattningsvis kan jag konstatera att jag verkligen inte rider kurs "i onödan" - vi behövde verkligen detta både Feykir och jag!
Kanonväder!
Snart ska jag iväg och rida första passet på Atli-kursen. Det är ett par plusgrader och strålande sol som får snön att gnistra - HOPPAS det här vädret håller i sig hela helgen!!!
torsdag 27 mars 2008
Kort karriär avslutad med flopp
I morgon är det dags för Atli-kurs - fredag till söndag! Idag har jag därför laddat med "lösgjörande övningar" - för mig själv alltså (i bassängen). Feykir har förhoppningsvis galopperat på volt med Anna M - jag har inte hunnit få rapport från henne ännu. Hon skulle först ha ridit honom igår, men hann inte då. Rapporter från kursen kommer naturligtvis... frågan är bara hur jag ska locka ut Johan till Mariebäck så att jag får lite bilder att lägga ut också...?
onsdag 26 mars 2008
Släng snösulorna - nu är det VÅÅÅÅR!
I uråldriga myter och legender berättas om två mystiska ryttare som ridit på havsisen ända ut till Storbrändön. Ingen nu levande människa har sett dem... men om man är ute i Luleå skärgård en solig vårvinterdag och lägger sig ner med örat mot isen kan man ibland höra ljudet av hovar...
tisdag 25 mars 2008
Fler bilder - och galoppträning
Det märks fortfarande att det numera är SMHI och inte Kallaxmetrologerna som har ansvaret för norrbottensvädret... Det blir inte någon riktig ordning helt enkelt! Efter en ovanligt varm (och regnig) vinter fick vi massor av snö i februari och nu när det det är dags för vårvinter så kom plötsligt kylan: natten till påsklördag slog Nikkaluokta utanför Kiruna ännu ett köldrekord. Det var -36 grader på natten, den kallaste temperatur uppmätt i Sverige så sent på året sedan 1902! Nikkaluokta måste definitivt ha flest köldrekord överhuvudtaget i landet!
fredag 21 mars 2008
Lyckad långritt på Långfredag!
Hästarna tittade sig intresserat omkring när vi lastade av och sadlade - och det fanns också mycket att titta på eftersom många bilar och skotrar hela tiden passerade på väg ut på isen. Ännu mer laddade blev hästarna när vi satt upp - Sillen skrittade iväg mycket energiskt och Feykir låg först snett bakom och tog lite skydd av Sillen, som han brukar. Fast när vi kommit en liten bit längs isvägen blev Feykir modigare och ännu mer laddad - så han skrittade helt enkelt förbi Sillen och tog täten! Solen sken och vi hade vinden i ryggen - så mycket bättre kunde det ju inte bli! Dessutom hade vi ju vårt serviceteam - Johan - som körde med bilen och hästsläpet ut på isvägen och med jämna mellanrum stannade för att fota.
Isvägen var som gjort för tölt, så det blev först mycket av den varan! Men sedan blev vi sugna på att galoppera och provade att rida på sidan om den upplogade vägen. Underlaget visade sig vara perfekt - ca 10 cm kall lössnö - så det blev flera vändor galopp fram och tillbaka förbi stället där Johan för tillfället stod och fotade oss. Feykir var rolig, för han var så oerhört energisk så länge vi red rakt ut över havet, men så snart vi vände tillbaka en bit för att Johan skulle få fota oss så blev han lite motsträvig. Det var som om han blev besviken över att behöva vända hemåt!
Några km ut från land delar isvägen upp sig i två: en väg som går till Hindersön och en som går ända ut till Storbrändön. Just där var det ett gäng som höll på med Kitesurfing och Feykir blev oerhört fascinerad av de stora skärmarna! Han kunde inte sluta titta på dem och lät sig inte ens distraheras av att det passerade skotrar förbi riktigt nära oss! Sillen verkade föresten också ganska Kite-intresserad, det vore kanske en lämplig hobby för dem att börja med? ;- ) På bilden ovan kan ni skymta en kiteskärm till vänster om oss... ja, skymta var då rätta ordet... men Johan var så upptagen av att fota oss och hästarna att han aldrig tog någon närbild på en kite!
Medan hästarna stod och stirrade på Kitesurfarna funderade vi på om vi skulle välja att rida mot Hindersön eller Storbrändön. När hästarna vände runt fick vi vinden i ansikten och då kände vi genast hur minusgraderna hetsades att anfalla - vilken skillnad det var mot att ha vinden i ryggen! Efter en stund kom därför Eva med det genialiska förslaget att vi skulle rida till Storbrändön. Det var visserligen längre, men å andra sidan skulle vi fortsätta att ha vinden i ryggen. Vi kunde säkert hitta något ställe där det var lä när vi kom fram till ön, så att vi kunde sitta och fika. Och sedan kunde vi ju faktiskt lasta hästarna i transporten och åka bil tillbaka. Så skulle vi aldrig behöva rida i motvind. Snacka om Einstein-Eva!!!
Vi lyckades övertala hästarna att vända kitesurfarna ryggen och tog en lång galopp längs vägen mot Storbrändön. Efter en skrittpaus töltade vi till dess vi började närma oss öns strand. Man tappar så lätt uppfattningen om avstånd när man rider rakt ut på vidderna, så vi blev ganska förvånade när vi insåg att vi faktiskt hade ridit i 1,5 timme! Strax innan stranden hade Johan parkerat servicebilen vid kanten på isvägen, så vi sadlade av där och satte dubbla täcken på våra svettiga hästar innan vi promenerade med dem upp på ön.
Alldeles vid strandkanten fanns ett litet hus, som visade sig vara en brandstation och vi satte oss i lä mot väggen för att fika. Även hästarna skulle få fika - vi hade en påse hö med till dem. Av någon outgrundlig anledning fanns det inga uppbindningsringar för hästar på brandstationens vägg, så jag lät Feykir stå lös med grimskaftet runt halsen. Med en hög hö att äta av trodde jag inte han skulle gå många steg - särskilt inte ensam (Eva höll i Sillens grimskaft). Men det visade sig vara ett felaktigt antagande... Feykir såg både människor och hundar ute på isen och var tvungen att gå iväg och kolla dem, så jag fick rycka ut och fånga rymlingen. När jag hämtat honom för andra gången erbjöd sig Eva att hålla även i hans grimskaft, eftersom hon satt närmast hö-högen. Feykir fortsatte att hålla utkik efter allt som rörde sig... men nu kom han ingen vart i alla fall. Eva konstaterade att det stod ju faktiskt "Horse Guard" på hans täcke - så han tog väl helt enkelt sin uppgift som "vakthund" på största allvar.
Här har även vår "Horse Guard" fikapaus.
Efter en timmes paus i lä mot brandstationens solvägg gick så solen i moln och vi packade ihop och började gå tillbaka mot bilen. Så snart vi fick motvinden i ansiktet blev det betydligt kallare. Eftersom det var en mil tillbaka in till fastlandet kändes det väldigt lyxigt att kunna lasta hästarna i transporten och åka bil tillbaka istället för att frysa i motvinden!
Vårt suveräna service- och fotografteam framför servicebilen!
Tillbaka i Mariebäck igen kunde vi konstatera att det blivit en riktig heldag - vi hade kommit till stallet 09.30 och nu var klockan 15.30. Men det hade verkligen varit en fantastiskt lyckad utflykt! För mig var det en väldigt bra ersättning för Midurs isritt till Gråsjälören som min dåliga hälsa fick mig att missa förra helgen. Kanske hade vi bara haft lite väl roligt, det är ju faktiskt långfredag idag... men vi kom fram till att vi kunde försöka kompensera genom att ha riktigt tråkigt i kväll istället. Och hemma i Kyrkbyn igen kan jag konstatera att även om det dök upp något mer roligt i dag skulle jag absolut inte orka med det!
Fler bilder från våra fantastiska upplevelser idag kommer framöver - det kan ni vara säkra på!
torsdag 20 mars 2008
Vilken härlig skärtorsdag!!!
Meningen med livet, universum och allting
Jo, jag läser Liftarens guide till galaxen! Antagligen det mest osannolika som någonsinn skrivits! Läsaren utlovas även få svaret på "meningen med livet, universum och allting". Fast dit har jag inte hunnit ännu - får väl återkomma.
Nej, nu ska jag ta mig "en stark brown-inverterad passivisator" - d v s en kopp te!
onsdag 19 mars 2008
Jag har en PT (personlig tränare)!
Det slog mig då att jag också har en personlig tränare som hjälper mig med detta - nämligen Feykir!!! De flesta veckor ser han till att jag är fysiskt aktiv med ridning och visst stallarbete minst fyra dagar. Dessutom skickar han mig till varmvattenbassängen för att träna och stretcha ridmusklerna två dagar/vecka. Han är oerhört bra på att motivera och uppmuntra mig också! Här om dagen t ex, när jag kom till stallet för första gången på en hel vecka behövde jag bara gå in i hagen och ropa en gång för att han genast skulle komma gående mot mig i rask takt!
Även min läkare har betonat ridningens betydelse för min hälsa. "Du ska aldrig sluta med ridningen, sa hon, för eftersom du tycker den är så rolig garanterar den att du är i rörelse så mycket du bara orkar. Och rörelse är precis vad du behöver för att må så bra som du kan må!"
Nu när jag insett att jag har egen PT känner jag mig nästan som en Hollywoodstjärna!!! ;-)
tisdag 18 mars 2008
Love-smiley!
I år hade vi tänkt göra på samma sätt, eftersom Johan är ledig hela helgen. Fast här om dagen påpekade min älskade make att eftersom jag varit så hängig och inte orkat rida den senaste tiden så kanske jag måste få vara hemma på långfredag för att både hinna rida och umgås ordentligt med Feykir innan vi åker iväg! (Han har uppenbarligen snappat upp ett och annat under våra snart 20 år tillsammans!!!) Så ge mig nu en love-smiley, någon!!!
Ia for President!!!
Ett riktigt elddop borde det bli för "Ia-metoden" också, eftersom det är nästan 1.5 vecka sedan jag orkade rida ordentligt sist och Feykir normalt hinner bli svårhanterlig på bara ett par vilodagar i rad... Så om den skulle fungera i det här läget borde den alltid fungera på honom! Började direkt vi red ut från gården med att rida öppna och uppmuntra honom att söka sig nedåt. Skrittade ovanligt länge (för att vara Anna och Feykir ute på egen hand) och jobbade hela tiden på samma sätt. Sedan gjorde vi samma sak i lååångsam tölt. Jag försökte tänka på det Atli sagt, att jag hela tiden måste aktivera bakdelen så att framåt-nedåt kommer av att han trampar under sig, inte av att han lägger sig på bogarna (och i handen). Det är alltså skänklarna som ska få honom att söka sig nedåt och när han gör rätt ska skänkeln vila som belöning.
När vi kom tillbaka till stallet efter 50 minuter kunde jag konstatera att Ia verkligen vet hur man skrämmer iväg monster så att de inte vågar visa sig!!! Några små reaktioner på farliga, nedfallna grenar var allt - under hela ridturen! Trots att Feykir vilat över en vecka!!! Här ska vi verkligen jobba med avslappning framöver!!!
Det är väl ändå ingen av er som missat Ia och Dennis suveräna hemsida?! I så fall finns adressen i inlägget nedan.
Bra tips från Ia!
Den här gången fastnade jag för två saker: för det första det Ia skriver om att träna galopp: "Om galoppen tränas rätt ger den bla: lösgjordhet, bogfrihet, aktion, framåtbjudning, kondition, glädje och acceleration". Med en häst som Feykir är det verkligen en njutning att träna galopp - och eftersom det uppenbarligen är så nyttigt för hästen ska vi definitivt göra det oftare! Ett problem i vinter har dock varit att ridbanan ofta varit för isig för att vi ska kunna galoppera helt avslappnat i hörnen... och spänner han sig lite så tappar man förståss mycket av de goda effekterna... Det skulle behöva komma en rejäl köldknäpp så att nysnön fryser fast i isen!
Det andra mkt läsvärda jag såg under "Fråga Ia och Denni" idag var hur man ska hantera en häst med överskottsenergi. Frågeställaren brukar låta sin häst springa av sig ordentligt innan de börjar arbeta, men Ia menar att hästen i så fall bara kommer att springa mer och mer... Istället ska man lära den att slappna av och lyssna på ryttaren. Detta tränas bäst från marken till att börja med genom att man lär hästen vänta på sina signaler. Om man ber den flytta bakdelen ska den flytta ett steg och sedan stanna för att vänta på nästa signal. Sedan fortsätter man på samma sätt uppsuttet och hjälper hästen att slappna av genom att få den att söka sig framåt - nedåt.
Det är nog precis detta jag skulle behöva träna med Feykir!!! Han är ofta så ofokuserad i början av ridpassen och jag tycker att det brukar vara först på hemvägen som vi riktigt kan komma till ridning. Och när jag ridit på banan på slutet har jag insett att han verkligen inte inväntar mina hjälper! Tvärt om - så snart jag gör halt börjar han flytta bakdelen åt något håll (eller varför inte båda hållen!!!) eller också ryggar han... Här måste det bli skärpning!
måndag 17 mars 2008
Jag har träffat Feykir!!!
Jag hade en svettskrapa och använde den taggiga sidan till att skrapa bort vinterpäls. Det yrde verkligen åt alla håll - och gissa om Feykir såg ut att njuta! En annan dag, med mera ork, ska jag ta både Lillhästens mirakelskrapa och plastborste också - det är så länge sedan han blev ordentligt borstad... Såg t ex att han fått små tovor runt öronen... :- O
Det var en MYCKET nöjd Anna som åkte hem ifrån stallet igen! Livet hade liksom fått ny mening!!! Och jag tror det var en ganska nöjd häst i hagen också! Håll nu tummarna att jag mår bättre i morgon, så att jag både orkar jobba och rida!
Hästabstinens är inte att leka med!
I brist på riktig hästkontakt har jag läst senaste numret av Ridsport och där bl a hittat en intressant artikel om ett föredrag som islandshästgurun Johan Häggberg hållit under "Häst 2008" i Västerås. Johan kallar sig själv "dressyrryttare i islandshästförpackning" och säger att istället för att göra så svåra övningar som möjligt tycker han att man ska välja de lättaste övningarna, men se till att göra dem riktigt, riktigt bra. Han tror mycket på träning i lågt tempo, på böjda spår, något som också ger starka och hållbara hästar.
De tre viktigaste stegen i dressyrridningen:
1. Signalkänslighet - hästen måste "öppna när vi knackar på"
2. Böjning: vill vi utveckla hästen måste vi kunna böja den runt skänkeln och varje del av hästen ska kunna påverkas var för sig. Samt inte fokusera för hårt på att hästen ska spåra - det fungerar i grundgångarterna men för tölten kan det ge låsta hästar. Ryttaren måste ha lite rock´n roll i kroppen för att kunna rida tölt!
3. Genomsläpplighet: hästen ska vara lika känslig för alla hjälper. Efter varje träningspass ska genomsläppligheten alltid bli lite bättre.
Det är viktigt att övningarna är lösgörande och inte "låsgörande" säger Johan. Och varnar faktiskt lite för användandet av halvhalter! Ibland kan ryttare överfokusera på halvhalterna, med drivande och förhållande hjälper som istället lätt gör hästen stel och styv. Enligt honom måste en islandshäst vara mycket utbildad för att en korrekt halvhalt ska fungera. Han vill istället att de olika hjälperna ska fungera som kugghjul - som fint och mjukt glider in i varandra. När hjälperna på detta sätt flyter genom hästen med böjningar och flyttningar ger det en bättre effekt än de traditionella halvhalterna.
Källa: Ridsport
söndag 16 mars 2008
Hästar i trafiken
Detta rapporterar Piteå-tidningen sedan ett uppmärksammat fall när en skolbuss prejat en travhäst.
"Det som många inte vet är att en regel från den gamla tidens Sverige lever kvar. Om en häst är inblandad i en olycka så är det bilisten som står som ansvarig och därmed får plocka fram plånboken.- När bilarna kom för hundra år sedan sågs det som en farlig verksamhet. Då var hästar normen. Eftersom Trafikskaderegleringen är från 1927 så går hästar fortfarande före när de är inblandade i en olycka, berättar Jenny Stenberg, If."
http://www.pitea-tidningen.se/artikel.aspx?artid=96649&arkiv=False
lördag 15 mars 2008
Midurs isritt till Gråsjälören
Eva skulle få låna häst av Sylvia och dagen till ära fick hon välja mellan sina två absoluta favoriter: Leiknir och Geisli ("Sillen"). Det blev Sillen som drog längsta strået. Eftersom han normalt bara går i ridskolan tyckte hon att han förtjänade att komma ut på lite äventyr!
Eva och Sillen är riktiga kompisar! Tittar man riktigt noga på bilden ser det faktiskt ut som att Sillen ler! Som tur var hade Johan fotat dem i stallet vid ett tidigare tillfälle, så jag hade någon bild att sätta i det här blogginlägget i alla fall!
Oftast brukar det vara ett 20-tal ekipage som är med på isritten, men i år har det ju verkligen varit osäkert in i det sista med vädret så tyvärr blev det bara fyra ekipage och några hästlösa "hangarounds". Till de sistnämnda hörde bl a Marie, utrustad med långfärdsskriskor, plastpåsar, gummihandskar och en reflexväst märkt "Midurs 1:a skitansvarig".
Det blöta, slaskiga vädret den senaste tiden hade antagligen skrämt bort många möjliga deltagare. Men det hade istället fördelen att i princip all snö på isen tinat bort, så i år behövde de inte hålla sig längs de upplogade isvägarna utan kunde tölta omkring fritt på isen. Att se nya ställen är Eva och Sillens expertområde, så med dem i täten blev det förståss självklart att både rida över mot Granudden samt runda ön Stensborg, innan fikastoppet på Gråsjälören.
Däremot lyckades man tyvärr missa Norrbottens Kurirens utsända reportageteam helt och hållet... så i år fick inte tidningen möjlighet att göra ett reportage om detta, en av vinterns största händelser i Luleå... ;- )
En tråkig avslutning var att när de kom tillbaka till bilarna igen så hade de fått parkeringsböter, trots att jag fått försäkringar från ansvarig på kommunen att det var OK att parkera där. Han hade pratat med dem som skulle sköta parkeringsbevakningen och de hade lovat att vi inte skulle få några parkeringsböter. Förutsättningen var bara att man stod så att man inte blockerade hela parkeringsplatsen. Det var ju verkligen inget problem, då det var så få hästtransporter i år, så Eva bedömde att det hade rymts minst 25 bilar till på parkeringen. (Som förutom Midurs fordon var i princip tom.) Nåja, jag får ringa den här mannen på kommunen igen på måndag och förhoppningsvis löser det sig!
När Eva återlämnade min bil på eftermiddagen föreslog hon att vi två skulle försöka planera in en egen isritt under den närmaste tiden. Det vore verkligen jättekul! Mitt djupa tungsinne under hela dagen (ja, först var jag ju kokande arg, fast sedan tog jag flera starka värktabletter och blev för groggy för att slänga saker omkring mig) lättade genast när jag hörde detta förslag! Nästa helg är det ju påsk och då har vi på banken (i alla fall ännu så länge) ledigt och Eva skulle kolla sitt schema. Johan och jag har visserligen lovat våra föräldrar att komma ner till Umeå under påskhelgen - men om Eva är ledig långfredag eller annandagen så kan vi ju korta av Umeåvistelsen en dag för att kunna genomföra detta! Nu håller vi alltså tummarna för fint påskväder och en ledig dag för Eva i början eller slutet av helgen!
fredag 14 mars 2008
I morgon rider vi till Gråsjälören!!
Jag känner mig betydligt piggare i kväll än tidigare i veckan - det känns lovande inför morgondagen! Johan har dessutom lovat ansluta - utan häst men med systemkameran. Så det kommer förhoppningsvis fina bilder i bloggen sedan!
torsdag 13 mars 2008
Blir det någon isritt till Gråsjälören???
Min hälsa är väl inte mycket roligare än vädret just nu... Feykir har fått vila sedan i lördags, för jag har bara ont och är trött, trött, trött. Hade bestämt att jag ändå skulle släpa mig till stallet idag... men när det kom till kritan orkade jag helt enkelt inte när jag kom hem från jobbet... Ifall det ändå blir Gråsjälören på lördag, kommer jag att kunna rida då?
En ljuspunkt är att vi bokat en ny resa till varmt land - Sharm El Sheik i Egypten den här gången - i slutet av april! Värme är det enda som riktigt hjälper mot min värk. Men jag får inte vara risig ända till dess för det ska ju snart vara Atlikurs och vi behöver verkligen en kurs, Feykir och jag!
onsdag 12 mars 2008
Ridning godkänd som friskvård!
Nu återstår bara för Skattemyndigheten att utforma reglerna. Och om jag förstått saken rätt så blir det sedan upp till varje arbetsgivare att bestämma exakt vad som gäller på respektive arbetsplats.
måndag 10 mars 2008
Feykir vaccinerad
Har rensat lite hemma i källaren och hittat ett gäng vojlockar som inte passar till min sadel samt ett vintertäcke jag inte använt på massor av år. Enligt Feng Shui ska man göra sig av med sådant som bara ligger och samlar damm - för att det binder energi. Gav därför alltihop till Sylvia i kväll - och det kändes riktigt skönt att bli av med det! Feng Shui-förespråkarna har kanske rätt?!
söndag 9 mars 2008
Slutspelsskägg och Icehotel
Men några roliga saker finns det ändå att skriva om: Luleå Hockey, laget som varit längst i elitserien av alla, har legat riktigt, riktigt risigt till i år... Men igår, i den sista avgörande matchen, lyckades de med minimal marginal rädda sig kvar i serien! Det var två poäng bättre i målskillnad som avgjorde!!! Definitivt måste de ha känt sig stärkta av att Reykur-Eva, deras trogna supporter, nu var tillbaka efter en fyra veckor lång utlandsresa. Samt att Johan stöttat dem genom att anlägga slutspelsskägg. Han är ingen stor hockeysupporter alls... men hans rakapparat råkade haverera och när han dessutom själv legat hemma i dunderförkylning kände han väl att han kunde göra en insats för laget! ;-)
En annan rolig sak tycker jag var gårdagskvällens TV-sändningar från "Andra chansen" i Kiruna. Jag som bara brukar se på TV när det är hästhoppning blev tvungen att göra ett undantag och njöt verkligen av de vackra Kirunavyerna som man fick se ibland! Fast jag saknade några islandshästar som töltade förbi Icehotel -det skulle ha höjd programmet minst en nivå!
lördag 8 mars 2008
Tråkigt, tråkigt...
Kan Feykir få prya?!
Wow-häst!
Trots att jag verkligen skyndat mig hade vi inte hunnit särskilt långt när vi mötte Fia och Lukka på hemväg. Fia hade hållit ett högt tempo idag, så hon hade hunnit ända in till byn i Alviksträsk och tillbaka. Lukka såg riktigt fin ut när de kom töltande mot oss och var visst jätterolig att rida idag. Fia sa att hon kunde vända tillbaka och rida med oss en bit, vilket tyvärr fick Lukka att tappa gnistan lite - hon hade väl redan hunnit få "vittring" på stallet förståss... Vi töltade på fram till sjön innan Fia behövde vända hemåt en andra gång. Med tanke på hur min kropp mådde idag kändes det ganska lagom för mig också - så vi följdes hemåt igen.
Feykir kändes verkligen jättehärlig att rida idag - mjuk i kroppen och jag hade ingenting alls i handen! Det ska absolut bli fler ambitiösa pass på ridbanan med riktigt mycket skrittövningar för oss! T ex dagen innan Midurs isritt ut till ön Gråsjälören nästa helg - för när vi ska på en sådan långtur vill jag verkligen ha en sådan här trevlig tölthäst! Håll nu alla tummarna för att jag fixar att vara med på det också - så att jag inte måste stå över p g a värken!
fredag 7 mars 2008
Firat 4000-träffar!!!
Historiska händelser måste ju firas - och det har jag precis gjort genom att äta god sushi tillsammans med Johan. MUMS!
Skritt i massor - gav riktigt bra tölt!
När jag ridit i onsdags träffade jag ridskolegruppen där bl a Fia och Kristin är med. Jag blev verkligen sugen på att rida lektion när jag pratade med dem! De berättade bl a att de alltid jobbar med övningar i skritt minst 30 minuter av varje lektion. Så otroligt nyttigt - både för hästar och ryttare!!!
Inspirerad av detta red jag på ridbanan idag (nu börjar jag bli ambitiös - det här var andra gången på ridbanan denna vecka!) Banan var nyskottad efter nattens snöfall och liksom "långrandig" av traktorns hjulspår. Kom på att jag kunde använda de där ränderna till mycket: att försöka skritta längs en rand t ex (tänk att det kan vara så svårt att rida rakt fram!) Eller att rida på tvären över tre ränder, göra halt, flytta bakdelen 90 grader, skritta 10 steg längs en rand, ny halt flytta bakdelen 90 grader åt andra hållet o s v.
Sedan gick vi över till att skritta på volt och flytta ut bakdelen. Det blev faktiskt över 20 minuter med skrittövningar innan vi började rida övergångar till tölt. Kom ihåg från i måndags att det gällde att hålla nere tempot ordentligt i tölten för att få voltarbetet att bli bra. Red bara 1/4 varv tölt i början innan jag tog ner i skritt igen och då genast flyttade ut bakdelen lite för att behålla honom lösgjord. Sedan succesivt lite längre töltintervaller. Och hela tiden var det innerskänkeln och yttertygeln som höll honom kvar på volten, innertygeln fick bara "påminna" honom ibland om att vara mjuk i innersidan. Tillslut började han söka sig nedåt i tölten! Duktig kille! Red ett par varv i tölt längs spåret också - och han var fortfarande lösgjord, sökte sig nedåt och längde överlinjen. Tänk vad bra det kan bli om man kommer ihåg att lägga en bra grund med skrittarbete i början!
Skrittade av extra länge idag dessutom - men han fick inte såsa på och slänga sig på bogarna utan så snart jag kände minsta lilla antydan till att få något i handen viftade jag till med pisken så att tog i bak och bar sig själv igen. Han är alldeles för stor och tung för att jag ska vilja bära honom i mina (för dagen dessutom väldigt onda) händer! Om vi rider ut är det bara om vi har sällskap av andra som vi kan skritta så här mycket - är vi ensamma måste jag sysselsätta honom mycket mer i tölt för att han ska hålla sig i skinnet. Så det här var RIKTIGT nyttigt för oss båda! Har dessutom läst att skritt är den gångart där hästen använder allra flest muskler - så det var dessutom rena styrketräningen alltså!
onsdag 5 mars 2008
Vilket fantastiskt ridunderlag!!!
Tog en ganska lång skrittpaus så han skulle få pusta ut ordentligt, men det skulle jag inte ha gjort... Då hade han nämligen tid att få syn på två stora snöklumpar som ramlat ur plogkanten på ett ställe och när en fågel hördes i skogen bortanför trodde han att det var snöklumpen som lät... Stackars, oskyddade Feykir blev helt paralyserad och vågade INTE passera den farliga, låtande klumpen... vilket vi måste göra om vi skulle ta oss hem! Tillslut lyckades jag i alla fall få honom att gå pass nära att han hörde att fågelljudet faktiskt kom från ett annat håll - han såg MYCKET konfunderad ut när han inte riktigt kunde bestämma sig för om det var klumpen eller fågeln han skulle vara rädd för... Jag drog i alla fall slutsatsen att han inte kunde vara allt för trött om han orkade hålla på med sådant här trams, så det blev ytterligare tölt när vi väl lyckats passera.
Vill passa på att påpeka att vi har alldeles fantastiskt ridunderlag på vintrarna!!! Hårt packad snö ger verkligen perfekt svikt, samtidigt som broddarna får bra fäste. Jag kan inte tänka mig ett underlag som är bättre för ALLA gångarter!!!
måndag 3 mars 2008
Planera Midurs isritt till Gråsjälören!
Så här års brukar Midur anordna en ridtur på havsisen ut till ön Gråsjälören och i år är jag en av arrangörerna. Idag fick vi äntligen besked från Lions, som har verksamheten ute på ön, att vi är välkomna dit lördagen den 15:e mars! Hoppas att det blir många miduriter som kommer - med eller utan häst! Jag måste fixa tillstånd från kommunen för parkering av hästtransporterna samt någon (midurit) som kan sponsra med lite hö till hästarna där ute. (Det finns faktiskt bilväg dit ut så man behöver inte bära höbalarna på ryggen.) Dessutom gäller det att intressera en av lokaltidningarna för att komma och göra ett reportage. Lite att fixa med alltså! Efter ridturen behöver vi vara några som hjälps åt att städa lite runt parkeringen också. Här om dagen fick jag faktiskt ett mejl från en tjej som erbjöd sig att hjälpa till med städningen - bussigt!
söndag 2 mars 2008
Jag är långt ifrån ensam!
Källa: Reumatikertidningen
Tråkig läsning -men viktigt att det uppmärksammas så att smärta kan få samma resurser som andra sjukdomar som drabbar nära 20 % av befolkningen.
lördag 1 mars 2008
Trevligt sällskap!
Vi red mot Alviksträsk och när vi kom fram till sjön finns det två vägar att välja mellan. Längs vägen in mot stan ligger en skoterklubb och Fia, som kommit den vägen till stallet, kunde berätta att det var minst 20-30 skotrar igång där idag. Alltså valde vi att istället rida åt andra hållet, in mot byn för att undvika skotrarna. Precis innan man kommer in i byn finns en liten backe som är perfekt att galoppera uppför. Men när vi närmade oss backen kom det ett gäng på fem skotrar körandes i hög fart mot oss, några av dem höll hela tiden på att "stegra" med skotrarna varför de levde om alldeles extra mycket. Just där vi befann oss var det öppet vatten på båda sidor om vägen, så risken var att de skulle behöva köra upp på själva vägen och passera tätt förbi oss... Men innan de kommit ända fram till oss svängde de istället över vägen och ut på sjöisen. Vi drock en suck av lättnad - de hade varit alldeles tillräckligt nära oss ändå - men hästarna hade hanterat det hela bra. Någon sekund kändes det som att Feykir skulle kasta sig iväg hemåt, men när Lukka verkade lugn blev han lugn igen också.
Nu vände vi hemåt för att undvika närkontakt med fler fartdårar på skoter - men då dyker plötsligt en crossmotorcykel upp bakom oss på vägen! Vad är oddsen för det - i Norrbotten i februari??!! Och nästan direkt när den passerat så kommer ytterligare några skotrar och korsar vägen mitt framför oss! Men hästarna fortsatte att sköta sig exemplariskt!
På hemvägen jobbade vi med tölten och efter att hästarna fått pusta i skritt blev det lite galopp i djupsnön ovanför stallet också. Det blev alltså en ganska rejäl genomkörare för våra hästar idag, när termometern visade på 7 minusgrader och snöflingorna singlade genom luften.