Fias tindrande ögon!

De har sladdat grusvägen som vi behöver rida på för att nå nästan alla våra ridvägar. Gruset på den är riktigt grovt, så det är inte så kul att rida där när det är nysladdat... Jag lät bli att kratsa hovarna innan ridturen, för att Feykir förhoppningsvis skulle ha lite skyddande lera i hovarna. Det är tur att han inte är hovöm! Red 45 minuter, delvis på grusvägen och delvis i skogen, då jag fortsatte jobba utifrån Atlis instruktioner och försökte samtidigt komma ihåg att hålla låga händer, sitta ordentligt på rumpan, hålla om med skänkeln o s v, o s v, o s v. Till skillnad från ridturerna tidigare i veckan red vi en hel del trav och galopp idag också.



Innan jag red iväg pratade jag en lång stund med Fia som med tindrade ögon berättade att hon ridit tölt på sin häst idag. Det var nämligen JÄTTELÄNGE sedan sist. Lukka betäcktes med Berserkur när han var här uppe för tre somrar sedan. Under dräktigheten och när hon gick med föl gick hon sedan upp så jättemycket i vikt att hon blev halt på tre ben. Efter behandling och bantning (som går lååångsamt när hästen inte får ridas) kunde Fia för tre månader sedan ÄNTLIGEN börja rida igen. Då var det förståss bara skritt som gällde - först korta turer och sedan succesivt längre och längre. När hon kommit upp i 1,5 timme långa turer fick hon börja öka tempot. Men veterinärens instruktioner var att INTE rida trav (där hon riskerade att hamna på framdelen och belasta frambenen för mycket) eller tölt (där kravet på samling kunde belasta bakbenen för mycket) utan rida galopp. Jag träffade Fia i stallet när hon just hade galopperat första gången och då tindrade också ögonen. Lukka hade visst blivit väldigt glatt överraskad den gången - när hon efter allt skrittande äntligen fick springa! Och idag vågade Fia alltså för första gången tölta lite - med tindrande ögon som följd. Tänk vad man kan bli hög av de här hästarna!!!