Jag har ridit Feykir, jag har ridit Feykir!!!

Idag har jag ridit Feykir!!! Alltså är ALLT bra!!! :- )

I morse vräkte regnet ner, men innan lunch hade det slutat och istället hade vi strålande sol och en underbar höstdag! Åkte till stallet efter jobbet och började med att longera Feykir för att se om han var halt. Det var ju meningen att han skulle trava... men han varvade tölt och grisepass... Några travsteg här och där blev det i alla fall och de såg rena ut, så jag bestämde mig för att rida. Det är ju lättare att rida trav och då skulle jag ju kunna känna om han var ren eller inte.

När vi skrittade ut från gården kändes han så lugn och avslappnad. "Det var nog nyttigt för dig att promeneras en vecka, så att du fick lära dig att man kan slappna av så här - vi kanske t o m kan börja skritta på lång tygel!" sa jag. Det skulle jag inte ha sagt... för i nästa sekund tvärvände han på en femöring! Jag hade varken sett eller hört något - men när jag vände runt honom igen fick jag se Hamradis, Sylvias avelssto, stå inne i skogen i sin hage. Det måste vara henne han plötsligt fått syn på. "Jag ska aldrig mer säga något om att du är lugn..." morrade jag, som hade fått rejäl kramp i ena benet av denna hastiga manöver.

När vi skrittat igång en stund provade jag att trava och han kändes helt ren, inte minsta antydan till markering, så jag bestämde att jag borde kunna rida på ungefär som vanligt. Tyvärr hade visst Feykir använt de här 11 konvalecentdagarna till att förtränga att vi varit på Atli-kurs... Sista gången jag red innan han gjorde illa sig gick han dessutom bättre än han någonsinn gjort (i alla fall utan instruktör till hjälp) så jag jämförde förståss med det... Men det var riktigt härligt att få rida igen och jag lyckades väl friska upp minnet på honom lite i alla fall. Sedan tror jag att jag var lite för mesig med honom idag - vågade väl inte riktigt rida på eftersom han så nyss varit halt. Rider jag inte på ordentligt jobbar han inte bak - och jobbar han inte bak blir det bara pannkaka av alltihop. Alltså blir det säkert bättre framöver när jag succesivt vågar kräva mer av honom. Tur att vi har drygt en vecka på oss innan nästa Atli-kurs i alla fall!