Idag hade svullnaden gått ner ytterligare och han gick därmed mer obehindrat. Det blev en 40 minuters promenad längs en annan skogsväg idag. På vägen bortåt var Feykir oerhört avslappnad: han skrittade efter mig med huvudet nere vid marken och öronen ut åt sidorna. Hur avspänd som helst! Det är verkligen skillnad mot när jag rider - då kan han inte alls koppla av så där och lita på att jag tar hand om alla farligheter...
På hemvägen gjorde han några skutt och undrade om vi inte skulle springa lite. Han gjorde dessutom ett försök att bita mig! Någon är DEFINITIVT understimulerad! Han kommer att bli överlycklig när han får flytta från konvalecenthagen till sin flock igen!
Under dagens promenad gick han nästan hela tiden och tuggade på grimskaftet - är han en häst eller är han en hundvalp?
fredag 21 september 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar