Det är faktiskt första gången i mitt liv som jag har en halt häst! Kompisarna i stallet tyckte därför inte att jag hade något att klaga över. Någon hade haft en liknande skada på sin häst tidigare och det hade bara dröjt en vecka innan hästen var återställd igen. Låter ju hoppfullt!
Jag promenerade med Feykir 40 minuter idag, för att rörelsen ska hjälpa svullnaden att gå ner. På vägen bortåt försökte han stanna var annan meter för att äta... På hemvägen hade han definitivt rusat i högsta fart om jag bara släppt honom lös - då var det studs och hopp för "farliga" bilar och lite av varje... "Väx upp" tänkte jag... eller, som Johan brukar säga om störiga tonåringar: "Klipp håret och skaffa ett jobb!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar