Feykir kommer till tals:

Hej allihopa! Feykir här! Äntligen är det min tur att skriva igen! Matte brukar vara så snabb att lägga beslag på tangentbordet, men idag hann jag före!

Det har varit en lugn vecka för min del. Efter förra helgens Atli-kurs (då jag - som vanligt - var helt lysande) och en "kursrepetition" på måndagen har jag haft ledigt i flera dagar. Eller, ledigt och ledigt... som chef i hagen har man ju alltid fullt upp med att hålla efter de andra och se till att man själv alltid får mest mat, så riktigt ledig är jag väl egentligen aldrig... Men ledig från matte har jag varit i alla fall. Men så dök hon plötsligt upp idag, just när jag höll på att äta lunch. Hon borstade mig i hagen och muttrade något om att jag uppenbarligen haft det trevligt eftersom jag hade lera överallt. Men vad hade hon väntat sig så här års när det finns hur mycket härlig lera som helst att rulla sig i?! Sedan bestämde hon att jag måste gå in från hagen trots att jag inte ätit riktigt färdigt! Här hade jag, som vanligt, lagt beslag på den största högen hö och räknat med att kunna äta betydligt längre (och mer) än de andra - och så kommer hon och förstör alltihop!!! Hon sa även något om en häst som inte behövde få större mage än han redan har - jag har ingen aning om vem hon menar då? Den där Mai kanske, han är ju rätt tjock...

Innan vi skulle rida iväg ville matte att jag skulle börja med att "kyssa stigbygeln". Vilket trams! Men hon var VÄLDIGT påstridig... funderade ett tag på om jag kanske skulle bita henne i foten. (Det har jag ju gjort förr.) Hon har alldeles uppenbart tagit skada av den där Atli-kursen för nu vill hon träna massor av tölt. Dessutom har hon fått för sig att jag måste jobba ordentligt med bakdelen HELA TIDEN. Men det är ju SKITJOBBIGT!!! Tur att vi bara var ute 40 minuter idag för jag blev riktigt rejält svettig.

Tillbaka i stallet hörde jag matte och Sylvia prata om klippmaskiner, så det är nog snart dags för höstens första klippning. Då brukar hon klippa hela mig, utom sadelläget. Jag har faktiskt hunnit sätta en hel del vinterpäls redan och idag när det var så soligt och varmt ute kände jag att det hade varit rätt skönt med lite mindre päls. Under vintern klipper hon sedan bara halsen på mig. Då behöver jag inte stå inne i stallet så länge efter ridturerna förrän jag torkat och kan gå ut till polarna i hagen igen. Det är bra - jag vill helst vara i min flock. Man har ju faktiskt ett stort ansvar när man är "boss" och kan inte lämna de andra vind för våg hur som helst. Dessutom vill jag ju inte riskera att någon får för sig att han ska bestämma istället för mig!

När det var dags att gå ut i hagen igen, knäppte det så där otäckt från elstängslets grind. Matte sa att jag inte skulle oroa mig - för hon hade gått kurs i hjärt-lungräddning idag. Som om det skulle vara någon tröst när man konfronteras med ett livsfarligt elstängsel?!