I onsdags var jag glad att jag hade kunnat börja rida Feykir igen, efter skadan. MEN jag var inte nöjd med hur han kändes att rida. Det var som om vi aldrig hade varit på någon Atli-kurs... och med tanke på hur fantastiskt det kändes just innan han blev skadad var det ju extra trist... Sedan dess har jag analyserat varför det inte fungerade bra och vad jag skulle kunna göra åt det.
Idag var det så dags för åtgärd och receptet lydde: back to basics - gas och broms! Red 40 minuter på ridbanan och efter igångskrittning samt lite flytt av bakdel åt olika håll tog vi itu med huvudproblemet: att Feykir inte ville trampa under sig bak och inte ville ta förhållningar. Därför skulle vi ägna oss åt att skritta steg för steg, med energi. Då fick vi ju in alla problemen i en och samma övning. Oj, så svårt det var!!! Men oj så nyttigt! När det tillslut fungerade i alla fall någorlunda varvade vi sådan skritt med långsam tölt.
Försökte hela tiden ha Atlis ord i bakhuvudet: "ALLA korrigeringar ska börja med skänkel och/eller spö - först därefter får du ta i tygeln, ifall det behövs". Efter 40 minuter var vi genomsvettiga båda två, men jag var faktiskt riktigt nöjd. Det var enorm skillnad mot i onsdags! Avslutade med att jobba med "vanlig" skritt: Atli sa ju att om hästen vill gå i låg form så behöver den ridas i hög och tvärt om. Feykir vill gärna "dyka" ner i skritten, särskilt när han är trött. Jag har brukat försöka lyfta upp honom med uppresande tygeltag, men nu använde jag skänklar och/eller pisk istället för antagligen "dyker" han så där p g a att han "tappar bakdelen".
Försökte samtidigt fokusera lite extra på högerbogen så att han inte skulle skjuta ut den hela tiden. Oj, vad vi har mycket att jobba med! Men efter dagens ridpass känns det bara roligt att jobba!
fredag 28 september 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar