Svea rikes Konung läser min blogg!

Jag har länge haft det på känn, men det är först nu som jag har bevis för vad vår monark ägnar sig åt där uppe på slottet: han läser min blogg!!! Varför skulle han annars plötsligt få för sig att åka och hälsa på Reykur-Eva i flygledartornet på Kallax??!! (Ja, officiellt heter det förståss att han kom hit med anledning av den stora, internationella flygövningen som just nu pågår i Norrbotten - men det hör ju alla hur krystat det låter!)

Back to basics: gas och broms!

I onsdags var jag glad att jag hade kunnat börja rida Feykir igen, efter skadan. MEN jag var inte nöjd med hur han kändes att rida. Det var som om vi aldrig hade varit på någon Atli-kurs... och med tanke på hur fantastiskt det kändes just innan han blev skadad var det ju extra trist... Sedan dess har jag analyserat varför det inte fungerade bra och vad jag skulle kunna göra åt det.

Idag var det så dags för åtgärd och receptet lydde: back to basics - gas och broms! Red 40 minuter på ridbanan och efter igångskrittning samt lite flytt av bakdel åt olika håll tog vi itu med huvudproblemet: att Feykir inte ville trampa under sig bak och inte ville ta förhållningar. Därför skulle vi ägna oss åt att skritta steg för steg, med energi. Då fick vi ju in alla problemen i en och samma övning. Oj, så svårt det var!!! Men oj så nyttigt! När det tillslut fungerade i alla fall någorlunda varvade vi sådan skritt med långsam tölt.

Försökte hela tiden ha Atlis ord i bakhuvudet: "ALLA korrigeringar ska börja med skänkel och/eller spö - först därefter får du ta i tygeln, ifall det behövs". Efter 40 minuter var vi genomsvettiga båda två, men jag var faktiskt riktigt nöjd. Det var enorm skillnad mot i onsdags! Avslutade med att jobba med "vanlig" skritt: Atli sa ju att om hästen vill gå i låg form så behöver den ridas i hög och tvärt om. Feykir vill gärna "dyka" ner i skritten, särskilt när han är trött. Jag har brukat försöka lyfta upp honom med uppresande tygeltag, men nu använde jag skänklar och/eller pisk istället för antagligen "dyker" han så där p g a att han "tappar bakdelen".

Försökte samtidigt fokusera lite extra på högerbogen så att han inte skulle skjuta ut den hela tiden. Oj, vad vi har mycket att jobba med! Men efter dagens ridpass känns det bara roligt att jobba!

Ingen Nina K-kurs...

Tyvärr blir det ingen kurs för Nina-K i höst... Jag hade verkligen sett fram emot den, det är ju ett helt år sedan vi senast hade en "nära-Nina-upplevelse"! Men flera som skulle ha varit med har problem med halta eller sjuka hästar så det blev svårt att få ihop tillräckligt många ekipage... Nu hoppas vi att hon kan komma till våren istället - och "skrämma igång" oss efter vinterns dvala!

Jag har ridit Feykir, jag har ridit Feykir!!!

Idag har jag ridit Feykir!!! Alltså är ALLT bra!!! :- )

I morse vräkte regnet ner, men innan lunch hade det slutat och istället hade vi strålande sol och en underbar höstdag! Åkte till stallet efter jobbet och började med att longera Feykir för att se om han var halt. Det var ju meningen att han skulle trava... men han varvade tölt och grisepass... Några travsteg här och där blev det i alla fall och de såg rena ut, så jag bestämde mig för att rida. Det är ju lättare att rida trav och då skulle jag ju kunna känna om han var ren eller inte.

När vi skrittade ut från gården kändes han så lugn och avslappnad. "Det var nog nyttigt för dig att promeneras en vecka, så att du fick lära dig att man kan slappna av så här - vi kanske t o m kan börja skritta på lång tygel!" sa jag. Det skulle jag inte ha sagt... för i nästa sekund tvärvände han på en femöring! Jag hade varken sett eller hört något - men när jag vände runt honom igen fick jag se Hamradis, Sylvias avelssto, stå inne i skogen i sin hage. Det måste vara henne han plötsligt fått syn på. "Jag ska aldrig mer säga något om att du är lugn..." morrade jag, som hade fått rejäl kramp i ena benet av denna hastiga manöver.

När vi skrittat igång en stund provade jag att trava och han kändes helt ren, inte minsta antydan till markering, så jag bestämde att jag borde kunna rida på ungefär som vanligt. Tyvärr hade visst Feykir använt de här 11 konvalecentdagarna till att förtränga att vi varit på Atli-kurs... Sista gången jag red innan han gjorde illa sig gick han dessutom bättre än han någonsinn gjort (i alla fall utan instruktör till hjälp) så jag jämförde förståss med det... Men det var riktigt härligt att få rida igen och jag lyckades väl friska upp minnet på honom lite i alla fall. Sedan tror jag att jag var lite för mesig med honom idag - vågade väl inte riktigt rida på eftersom han så nyss varit halt. Rider jag inte på ordentligt jobbar han inte bak - och jobbar han inte bak blir det bara pannkaka av alltihop. Alltså blir det säkert bättre framöver när jag succesivt vågar kräva mer av honom. Tur att vi har drygt en vecka på oss innan nästa Atli-kurs i alla fall!

Pengar in, pengar ut, kunskap in.

Det blev ingen ridning idag... Började jobba sent, så jag hade tänkt rida på morgonen, men det blåste alldeles våldsamt vilket tyvärr kändes i min kropp... Får hoppas på morgondagen istället!

Har föresten fått ett trevligt tillskott till kassan för Lillhästen har hjälpt mig sälja en sadel! Jag vann den sadeln i ett lotteri som tidningen Eidfaxi hade bland sina prenumeranter. Först fick jag vänta flera år innan jag fick den - det var strul med företaget som skulle sponsra sadeln. Tillslut gick tidningen istället och köpte en sadel och skickade till mig. Tyvärr fick jag inte vara med och välja modell eller storlek så när den tillslut kom passade den inte alls på Reykur. ..Och till Feykir hade jag skaffat en Luc Childeric-sadel, måttbeställd för honom och mig. Alltså hade jag ingen användning av vinstsadeln. Men nu har den alltså omvandlats i lite pengar istället - som jag tänker lägga till "kurskassan". Efter att ha haft "kurstorka" i minst ett halvår fick jag nyligen rida Atli-kurs och nu är det rena ketchupeffekten för om två veckor kommer Atli igen och sedan blir det kurs för Nina K ytterligare två veckor senare! Det blir mycket kunskap in och mycket pengar ut! Ingen risk att man samlar på sig en massa pengar när när man har häst! ;- )

Ny skorpa på såret och exemhäst-déjà vu

Idag tränade jag i bassängen efter jobbet. Nya träningsprogrammet känns bra. Sjukgymnasten har konstaterat att jag inte har någont skevhet i skelettet. Men jag är stel både här och där - och det är inte alls liksidigt så detta gör mig skev. Därför ska jag fokusera extra på att försöka utföra alla bassängövningarna så liksidigt som möjligt - svårt men nyttigt!



På bassängträningsdagarna brukar jag inte åka till stallet - men har man nu för första gången i sitt liv en halt häst så är det bäst att åka dit ändå. I alla fall om man vill slippa hemska mardrömmar på nätterna! Jag fick bara positiva besked vid stallbesöket idag: det var åter skorpa på såret, tempen var OK och svullnaden nästan borta. Han fick ingen promenad idag - han håller ju igång en hel del med kompisarna i hagen. I morgon bitti ska jag höra med Sylvia om jag vågar börja rida igen.

"Sillen" hade gått på ridlektion och när han skulle gå ut i hagen igen hade tjejen som ridit lite problem med att få exemtäcket på plats, så jag hjälpte henne. Efter 11 år med exemhäst fixar man väl det i sömnen?! Här handlade det dessutom om en häst som INTE fick en nära döden-upplevelse även om täcket råkade nudda något av frambenen - så det var nästan FÖR enkelt!



Har läst på bloggen om den trevliga team-taco-träffen hemma hos Anna S. Det verkar ju ha varit jättetrevligt! Så synd att alla ni andra i teamet bor så avsides att det blir svårt för mig att vara med på sådant! ;- )

Vilken mardröm!!!

I natt drömde jag att Feykir hade fått tre ben amputerade!!! Undermedvetet hade jag nog lite dåligt samvete för att jag inte åkt ut till honom själv igår utan överlät åt Eva att sköta såret...





Idag var jag i alla fall till Mariebäck - och kunde konstatera att min ögonsten hade alla fyra benen i behåll! Johan var faktiskt med också - så hela familjen Niklasson gick en promenad i det vackra höstvädret. Feykir skötte sig exemplariskt! "Han går ju fot!" sa Johan. En fördel med den här sparkskadan är ju faktiskt att jag fick ett tillfälle att lära honom hur man uppför sig på promenad!

Så här avslappnad kan man vara "ute i vida världen" när man har matte som stöd nere på marken!

På hemvägen, när vi vi passerade över bäcken där allt är extra farligt i Feykirs värld, började de precis skjuta på skjutbanan på andra sidan vägen. Det small ovanligt högt dessutom - undrar om de använde någon speciell amunition? Feykir blev förståss rädd och gjorde ett stort skutt framåt. Men mer än så blev det faktiskt inte. Jag klappade honom på halsen och pratade lugnande och när skott två och tre kom stod han stilla, även om han spanade nedåt skjutbanan. Han undrade väl som jag: Är det björnamunition ni använder eller vad???

Feykir har föresten fått lämna konvalecenthagen och går med sin vallackflock igen. Han verkar MYCKET nöjd över det! Men han hade lyckats riva bort skorpan över såret så det var öppet igen... Tempen var i alla fall normal och svullnaden nästan borta. Johan sprang lite med honom för att jag skulle kunna kolla ev hälta. De första stegen markerade han lite, men sedan såg det bra ut tycker jag. Är dock ingen expert på bedöma hältor så jag måste nog be Sylvia kolla innan jag vågar börja rida igen.

"Sluta förtala Feykir - han är ju en riktigt guldhäst - hur väluppfostrad som helst!"

Reykur-Eva jobbar som flygledare, men fungerar även som kontaktperson för barn p u a socialtjänsten. (En person som lyckats ta sig genom nålsögat att bli medryttare på Reykur kan helt enkelt anförtros precis vad som helst!) Men det var väl inte direkt på uppdrag av soc utan snarare som ett frilansuppdrag som hon agerade stödperson för Feykir idag när jag inte hade möjlighet att åka ut. Hon hade en liten tjej med sig till stallet också, så både Feykir och Gabriel skulle få pyssel och lite motion.

Eftersom Feykir varit "stökig tonåring" de senaste dagarna hade jag varnat henne lite: han hade ju försökt bita mig igår, så de fick inte ge honom något gott ur handen och han fick INTE stanna och äta när de var ute och promenerade med honom. Dessutom har han haft extra bråttom genom grinden till hagen sedan han råkade få en stöt av stängslet tidigare i veckan, så lilla tjejen som var med fick inte stå så nära att han kunde springa på henne...

Nyss ringde Eva och sa till på skarpen: "Sluta förtala Feykir - han är ju en riktig guldhäst - hur väluppfostrad som helst!!!" Han hade verkligen skött sig exemplariskt precis hela tiden, inte ett enda nafsande, ingen stress p g a understimulans - bara varit snäll och trevlig. De hade varit ute en hel timma, lilla tjejen hade ridit på Gabriel och Eva hade promenerat med Feykir. Lugn och avslappnad hade han skrittat med och inte gjort ett enda försök att stanna och äta eller hitta på något hyss. Det värmer ett "matte-hjärta" att höra sådana positiva omdömen om sin häst! Särskilt när de kommer från Reykur-Eva för jag vet ju vilken gentlemännens gentleman hon alltid jämför alla andra hästar med...!

När han fick gå ut i konvalecenthagen igen låg han ner och vilade - hur nöjd som helst. Inte ens när de sedan gav hästarna lunchhö hade han inte någon brådska att kliva upp! Fast vid det här laget vet han väl att fördelen med att stå ensam är att ingen annan kan komma och ta ens mat.

Eva har inte sett hans skada tidigare, så hon kunde ju inte avgöra hur svullnaden såg ut jämfört med igår, men han gick ganska obehindrat och tempen var helt OK.

Häst eller hundvalp?

Idag hade svullnaden gått ner ytterligare och han gick därmed mer obehindrat. Det blev en 40 minuters promenad längs en annan skogsväg idag. På vägen bortåt var Feykir oerhört avslappnad: han skrittade efter mig med huvudet nere vid marken och öronen ut åt sidorna. Hur avspänd som helst! Det är verkligen skillnad mot när jag rider - då kan han inte alls koppla av så där och lita på att jag tar hand om alla farligheter...

På hemvägen gjorde han några skutt och undrade om vi inte skulle springa lite. Han gjorde dessutom ett försök att bita mig! Någon är DEFINITIVT understimulerad! Han kommer att bli överlycklig när han får flytta från konvalecenthagen till sin flock igen!

Under dagens promenad gick han nästan hela tiden och tuggade på grimskaftet - är han en häst eller är han en hundvalp?

Promenad i höstsolen

Feykir har normal temp idag också och svullnaden har gått ner ytterligare.

Vi promenerade 40 minuter i höstsolen och som alltid fanns det något vi kunde träna på. Vi valde övningen "inte äta av gräs eller från buskar när man är ute och går". En JÄTTESVÅR övning tyckte Feykir... särskilt som vi gick på en ganska smal skogsväg där det fanns en hel del buskar inom räckhåll. Men på hemvägen hade han faktiskt hunnit bli riktigt duktig!

Han hade visst råkat få ström av staketet i går kväll - blev för ivrig när det var matdags - så idag hade han ännu mer bråttom än vanligt att passera när jag öppnade grinden till hagen. (Elstängsel är nog faktiskt otäckare än Mariebäckus odjurus även i vanliga fall.) Men han är ändå väldigt duktig på att vända runt och stanna direkt när han passerat genom grinden.

Kan det vara så att Feykir skadat sig med flit - för att han hört av Funi att konvalecens betyder att man får äta precis hela tiden?! ;- ) I Funis värld är det så - för han är en sådan häst som behöver gödas. Men Feykir har snarast det motsatta problemet... När Sylvia hade upptäckt skadan hade Feykir först fått stå inne i en box. Då blev snälla Feykir på jättedåligt humör - härjade och bråkade som en galning med hästarna som stod närmast. Tror väl jag det - han blev förståss jättebesviken när han inte fick all den där maten han hade väntat sig! ;- )

Jag har en kompis vars häst jag faktiskt tror skadade sig med flit - flera gånger! Hon köpte honom för snart 10 år sedan och trots att han varit den tidigare ägarens tävlingshäst och ögonsten så var han väl inte bortskämd med en massa pyssel eftersom hon hade både turridning och ridskola och därför många hästar som krävde hennes uppmärksamhet. Ganska snart sedan han kommit till min superpyssliga kompis trampade han sig med brodd (det var vinter) på kronranden på ena fram. När jag kom till stallet den dagen satt min kompis på stallgolvet, med hästens hov i knät (DON`T TRY THIS AT HOME!!!) och tvättade det lilla såret ytterst omsorgsfullt. Hästen blundar och man ser verkligen hur han njuter. Det verkade vara betydligt större risk att han skulle somna och ramla över henne än att han skulle bli rädd för något och råka trampa henne! Denna procedur upprepades varje dag till dess det lilla såret hade läkt. Vilket inte var så många dagar... Men snart hade hästen trampat sig igen och fick stå där med hoven i mattes knä och bli ompysslad. Och när det såret hade läkt trampade han sig igen... Numera har han dock slutat med detta - han upptäckte väl att hos nya matte blir man ompysslad i massor ändå!

Feykir har gjort illa sig!

Fick ett tråkigt meddelande på mobilen idag: Feykir har fått en spark på ena framknät... Det har blivit ett litet sår och han är rejält svullen. Men när jag kom till stallet i em tyckte Sylvia redan att svullnaden hade gått ner lite. Han har ingen feber och har nog inte så ont, men svullnaden gör att han har lite svårt att böja benet så han går ganska stappligt.

Det är faktiskt första gången i mitt liv som jag har en halt häst! Kompisarna i stallet tyckte därför inte att jag hade något att klaga över. Någon hade haft en liknande skada på sin häst tidigare och det hade bara dröjt en vecka innan hästen var återställd igen. Låter ju hoppfullt!

Jag promenerade med Feykir 40 minuter idag, för att rörelsen ska hjälpa svullnaden att gå ner. På vägen bortåt försökte han stanna var annan meter för att äta... På hemvägen hade han definitivt rusat i högsta fart om jag bara släppt honom lös - då var det studs och hopp för "farliga" bilar och lite av varje... "Väx upp" tänkte jag... eller, som Johan brukar säga om störiga tonåringar: "Klipp håret och skaffa ett jobb!"

Sitt rakt i sadeln eller drunkna!

Morgontrötta Anna var hos sjukgymnasten före kl 8 i morse! Jag är allra stelast på morgnarna och ville att hon skulle få se när det var så illa som möjligt. Fast naturligtvis var jag inte på långa vägar så stel som förra veckan...

Efter en undersökning fick jag prova ett nytt program för träningen i varmvattenbassängen. Har tragglat mitt gamla träningsprogram två gånger i veckan sedan mars-03 så det kändes som att det var på tiden med något nytt! Fick bl a flera övningar för att träna bålstabiliteten, vilket förhoppningsvis kommer att hjälpa mig att sitta rakare i sadeln. Fick t ex sitta på en skumgummiorm och "cykla" med benen. MYCKET effektivt - man märkte direkt om man råkade hamna snett till höger (som jag hela tiden gör på hästryggen) och fick jobba som en galning för att inte hamna under vattenytan!

Så här efteråt känns det verkligen i kroppen... Det är nog främst p g a undersökningen - hon måste ju belasta lederna på olika sätt för att få veta i exakt vilka lägen jag får ont just nu... Hoppas det känns bättre i morgon - för då vill jag väldigt gärna rida min fina häst!

Friad från misstanke!

Det har funnits misstankar om att Feykirs problem i korset i alla fall delvis har berott på mig. Att min ev snedhet och stelhet i olika leder antingen orsakar eller i alla fall förvärrar besvären. Men i och med att han var i så bra skick när ET-Maria undersökte honom i söndags bedömte hon att de problem han haft INTE har berott på mig. Skönt att veta!

I morgon ska jag träffa min sjukgymnast för att se om jag är sned och hur man i så fall kan jobba för att åtgärda/minska det. Även om jag inte är så sned att jag skadar Feykir så underlättar det ju ridningen ju mer liksidig jag kan bli!

I dag har regnet VRÄKT ner hela dagen. Det har kommit 28 mm i Kyrkbyn... Regnet ska visst fortsätta även i natt, så Feykir får fortsätta gå med sitt regntäcke. I morgon har jag inte möjlighet att åka till Mariebäck, men bussiga Fia lovade att ta av täcket då. Om väderprognoserna håller så ska vi få fint väder resten av veckan. Hoppas! Det är ju egentligen ganska effektivt att göra undan allt regn på ett dygn så att man får fint väder sedan!

Feykir feels like a million dollar!

En amerikan som vill ge dig en riktigt fin komplimang för ditt utseende kan säga: "You look like a million dollar!" Feykir är visserligen snygg - särskilt om du frågar honom - men f f a kändes han som "a million dollar" när jag red idag! Hade inte ens trott att det skulle bli någon ridning - för ET-Maria skulle komma 8,30 för ny behandling och sedan brukar hon inte vilja att jag sitter på honom på i alla fall två dagar. Men i går eftermiddag ringde hon och ville ändra tiden till 11.30. Åkte ändå till stallet redan 8.15 - då skulle jag hinna rida och Feykir skulle sedan hinna torka innan behandlingen. Det var grått och regnade, men när vi skulle rida iväg hade regnet upphört och solen tittade precis fram. "Kanske ett gott omen!" tänkte jag. Det var det också - för Feykir var verkligen en upplevelse!

Fast jag fick börja med att konstatera att den där lugna, men uppmärksamma hästen som för en gångs skull kunde skritta på lång tygel igår - den hade blivit utbytt under natten. Långt innan vi kom till den farliga bäcken som rinner under vägen vid infarten till Mariebäck hade han börjat ladda för att vända hemåt och fly när bäckus odjurus skulle anfalla. En stund senare mötte vi Sylvias gårldskarl KG som var ute och promenerade med två konvalecenthästar. De gick i sakta mak och stannade för att hälsa på oss. Feykir var spänd som en stålfjäder och när han inte fick vända och springa hem försökte han backa bort från dem. Då stod de ändå helt stilla, bara någon meter ifrån honom så han borde ha haft full koll på hur ofarlig situationen var...

Efter detta fanns bara en sak att göra - att aktivera honom varenda sekund under resten av ridturen. Och det var nog det som var nyckeln till den häftiga ridupplevelsen! Började med långsam tölt och flyttade honom för skänklarna mellan dikeskanterna. (Sitta på rumpan och hålla om med skänklarna, vifta lite med pisken, snabb förhållning och sedan stoor eftergift på tygeln, låga händer samt hela tiden flytta, flytta flytta - d v s allt det där som Atli fick tjata på mig om.) Red några korta intervaller galopp för att lösgöra och sedan fortsatte vi med tölten igen.

När vi vände hemåt var det dags att öka kraven på samling. Skrittade "ett steg i taget" med mycket drivning och stoora eftergifter på tyglarna efter varje förhållning, sedan låångsam tölt med mycket energi och flytta, flytta, flytta för skänkeln för att hela tiden behålla lösgjordheten. När han "satte sig" bak och började komma upp i bogpartiet provade jag att öka tempot. Det gick jättebra!!! Vi red ökad tölt som jag aldrig tror att vi gjort det förr - i alla fall inte på egen hand!!! Flyttade för skänklarna även då för att han inte skulle bli spänd. Ville han "sjunka" fram viftade jag bara lite med pisken: vips drog bakbenen igång igen och bogpartiet höjdes. Blev takten sämre gjorde jag samma sak. "Alltid korrigera med skänkel och/eller pisk först - sedan kan du använda tyglarna om det behövs" sa ju Atli. Han vet nog vad han pratar om ändå... ;- )

Kände mig "hög som ett hus" när jag kom tillbaka till stallet!!! då blev det en timmes lunchpaus för både Feykir och mig innan ET-Maria kom.

"Nu hoppas jag att du kommer fram till att han är väldigt bra i kroppen - annars kan jag aldrig mer lita på min känsla - för han kändes helt fantastisk idag!" sa jag. Hon började sin undersökning och kunde som tur var konstatera att jag kännt alldeles rätt! SI-lederna var helt bra nu, vårt stretchande av vänster bakben hade gett resultat så stelheten där var borta, stelheten och snedmusklingen i bogpartiet (som kommit av att han avlastat vänster bak) var också borta...osv, osv. Hon hittade lite träningsvärk i muskler på rumpan - på båda sidorna. Samt även lite träningsvärk i muskler framför och bakom bogbladen - på båda sidorna. "Det här tyder på att ni jobbar rätt nu - för det är rätt muskler och det är helt liksidigt" sa hon. Feykir fick laserbehandling för träningsvärken och sedan en rejäl helkroppsmassage. I början går det jättebra att behandla honom - men han har inte så bra tålamod så tillslut vrider han sig som en mask...

Kom överens med Maria om att vi ska boka in en ny behandling efter vintervilan - för att stämma av att han är helt OK innan vi börjar träna igen. Önskar SÅ att jag gjort det i vintras... då hade vi sluppit vårens djupa svacka! Men, men - det är alltid lätt att vara efterklok! Vet föresten inte hur mycket vintervila han ska få i vinter... Han blir ju 8 år till nyår så han är ju ingen unghäst längre! (Hm... ibland önskar jag att någon kunde tala om det för Feykir också... ) Det är inte säkert att det blir någon längre sammanhängade viloperiod utan kanske bara någon vecka då och då när det är riktigt kallt, som jag gjorde med Reykur. Fast två veckor i början av december kommer han att ha ledigt i alla fall för då ska matte till Vietnam på värmebehandling!

Något så ovanligt som skritt på lång tygel

Äntligen fick vi rida igen, Feykir och jag, efter sex dagars "repstopp" efter vaccineringen. Fick dessutom trevligt sällskap av Fia och Lukka samt Reykur-Eva som fått låna "Sillen" (Geisli) - exemhästen som Sylvia fick i somras. Det har visat sig vara en mycket trevlig häst som funkar jättebra i verksamheten med ridskola och turer! Idag red vi en runda i skogen på knappt 1,5 timme och där var han verkligen i sitt esse! Trampade på i täten och gick fram precis överallt utan minsta tvekan, trots att han aldrig förut varit där vi red.

Det blev en hel del skritt i ojämn terräng där hästarna verkligen fick lyfta på benen och hålla koll på var de satte hovarna. Jag kunde skritta Feykir på långa tyglar riktigt länge - och det gör jag aldrig i vanliga fall eftersom han bara brukar ha två olika lägen i skritten. Antingen måste han försöka fly från olika monster och då vill jag inte ha för långa tyglar för att jag lätt kunna bromsa. Eller också blir det tvärt om - de de långa tyglarna gör honom alldeles för avslappnad och slarvig så att han börjar snubbla - vi har varit nära att gå omkull i skritt MÅNGA gånger! Men idag hade vi alltså "Sillen" i täten så Feykir överlät monsterspaningarna åt honom (vilket Sillen inte verkade ha en aning om - för han såg inte ett enda). Dessutom hade Feykir inte en chans att somna till eftersom han hela tiden måste hålla koll på var han satte hovarna. Det måste verkligen ha varit ett bra muskelträningspass! Skritt är tydligen den gångart där hästarna använder flest muskler, och i ojämn terräng jobbar de automatiskt rätt med kroppen.

Lite tölt blev det också i slutet av ridturen. Då råkade vi dock rida ifrån Sillen varför Feykir blev tvungen att själv hantera ett farligt dikesmonster...

Efter ridturen blev vi bjudna på fika av Yvonne och KG, som bor i Mariebäck och sköter gården medan Sylvia är i Gällivare och tävlar. Vi fick en delrapport från Gällivare också. Sylvia och Sindri hade fortfarande några grenar kvar, men hittills hade det gått hyfsat. (De skulle ställa upp i femgång, tölt, passlöp samt stilpass.)

Funi - har haft tur i oturen!

Kristins häst Funi har råkat illa ut - antagligen när han rullat sig i hagen. En gren - ca 4 cm i diameter - har stuckits in minst 1,5 DECIMETER i ljumsken på ena sidan! Aj, aj, aj! Jag fick se hålet/såret och det såg INTE kul ut! Här ser ni en bild på den hemska grenen...














...och man kan ana den mörkare, blodiga halvan som varit instucken i hans ljumske!!! Gissa om blodet forsade när den drogs ut??!! T o m den ständigt coola Sylvia var skärrad.





Funi har ändå haft en otrolig tur i oturen så inga muskler verkar ha blivit skadade. Veterinären har sagt att man får räkna med 7-8 veckors konvalecens, så nu står Funi inne i en box och har TRÅKIGT.... Han har visserligen fri tillgång på hö och skulle verkligen behöva ta chansen att äta upp sig, men han är inte så intresserad av mat...

Funi har TRÅÅÅÅÅKIGT!!!

Kristin har fått lära sig att ge pencillinsprutor på kuppen. "Det gäller bara att inte tveka när man ska sticka in nålen, utan ta i ordentligt!" Imponerande - jag tror aldrig jag skulle fixa det! Har tidigare sagt till Johan att om någon av mina hästar kommer att behöva få sprutor så blir han inkallad. Någon fördel ska man väl ha av att vara gift med en läkare? (Förutom att man kan tillbringa mycket tid i stallet för att han ändå jobbar jämt.) Han är visst väldigt bra på ryggmärgsbedövningar och då måste det väl vara en baggis att spruta en häst i en muskel?! Själv har jag svåra sprutfobier (även om det blivit bättre de senaste åren - har fått MYCKET träning sedan jag blev sjuk) . När hästarna ska vaccineras brukar jag alltid se till att stå på motsatt sida så att jag inte ser sprutan, för att förhoppningsvis inte överföra några negativa vibbar.

Kärlekslivet i Stav och Feykir är naken!

Har flera dagar tänkt att jag måste mejla Madde och höra hur det går med kärlekslivet egentligen. Ja, inte hennes eget då - det ska jag väl inte lägga mig i - men med Hannas och Ólgas! Det är ju LÄNGE sedan Madde skrev under "Livet på landet" att det inte varit kärlek vid första ögonkastet när Ólga träffade Thor... Men sedan har man inte fått veta mera. Men idag har det kommit en uppdatering om att båda damerna är betäckta!

Feykir har vilat ända sedan måndagens vaccinering. Idag hade jag tänkt rida en kortare sväng, men det blåser halv storm och då kändes det inte så lockande att ge sig ut... Han brukar vara tillräckligt fånig bara av att ha stått några dagar - så med riktigt kraftiga vindar dessutom skulle det antagligen bli så mycket skutt och hopp för faror i buskarna att vi skulle bli ovänner tillslut. Satsade på att klippa honom istället och hoppas på lugnare väder i morgon. Förr om åren har jag brukat klippa hästarna på halsen hela vintern, men i övrigt haft dem oklippta. Förra hösten testade jag att helklippa (förutom en "vojlock") i september och sedan klippa halsen ett par gånger till under vintern. Det funkade jättebra! Pälsen på kroppen blev därmed aldrig jättetjock, men innan den riktiga vinterkylan hann den ändå växa ut så pass att han inte behövde gå med täcke. (När det är som kallast har vi dessutom fri tillgång på hösilage och hästar har ju den fördelen att de inte fryser så länge de kan äta.) Tack vare att pälsen var lite kortare på kroppen och riktigt kort på halsen behövde han inte stå inne så länge efter ridturerna för att torka.

Med svarta hästar gäller det bara att inte vänta för länge på hösten med klippningen, för då har de hunnit bli grå under och ser så tråkiga ut... Det var lite spännande att sätta klippmaskinen i pälsen... men jag hade tur - Feykir var rätt så svart under fortfarande! Väderprognosen sa att det skulle bli kraftigt regn under kvällen, natten och i morgon förmiddag. Vad annat kunde vara att vänta då jag precis klippt Feykir? Jag satte på regntäcke för säkerhets skull och det är jag glad för, nu när jag kommit hem började det nämligen ösregna! !

Snart är det Atli-kurs igen och sedan kommer Nina K!!!

Första helgen i oktober är det Atli-kurs igen och det verkar som att jag får plats på den! Suveränt att få rida för honom en gång till innan vintern! Då har vi hunnit jobba med övningarna från förra kursen en månad så det blir nog perfekt att få hjälp att gå vidare.



Bara ett par veckor senare kommer sedan Nina K hit! Det är ett helt år sedan vi senast hade en "Nära Nina-upplevelse" så det ser jag verkligen fram emot!!! Hästarna går aldrig så bra som när man rider för henne! Då har vi verkligen något att leva på över vintern! Frågan är bara om vi ska boka ridhus (dyyyrt) eller om vi ska våga tro att vädret tillåter utomhuskurs i Mariebäck...? Fortfarande fattas det dessutom ett par anmälda för att vi ska ha fyllt kursen, men jag hoppas verkligen att det löser sig!



Var föresten in på Örnäs hemsida nyligen. De har lagt in ett bildspel med sina ridskolehästar. Gissa vem som de lagt allra först? Den allra, allra, allra vackraste förståss!!! Här är bilden:

"Allt klär en skönhet" - heter det ju. Det stämmer för Reykur är t o m vacker i ett exemtäcke som döljer hans långa, fantastiska man!

Tack och adjö till ett par riktiga trotjänare!

Jag är en riktig ridstövelryttare. Det är bara när det är som allra varmast på sommaren som jag istället använder ridskor och leggings. De senaste sex åren har jag haft ett par ridstövlar som jag tyckt SÅ mycket om! Lästen är helt suverän - t o m mina onda fötter trivs att gå i dem! Dessutom har de dragkedja längs skaftet så de är lätta att ta av och på, samt rejäla sulor så att man kan använda dem i ur och skur. Det har jag verkligen gjort också - så vi har hunnit vara med om mycket tillsammans! När dragkedjorna började krångla i våras gick jag till en skomakare för att byta ut dem, men det visade sig vara ett större projekt än jag trott och skulle kosta därefter: 900 kr. Med tanke på att ett par nya stövlar samma modell kostar 1.500 kr bestämde jag mig för att det var dags att byta. Jag köpte ett par nya, men tänkte fortsätta använda de gamla till dess att någon av dragkedjorna gav upp helt. I lördags när jag skulle ta dem på mig hände det - så det var bara att dumpa dem i soporna. Lite tog det ändå emot att kasta dem - men sedan var det ett riktigt lyft att rida med de nya! Oj, vilken stadig skänkel jag fick tack vare de fortfarande styva stövelskaften!

Jag har fått (köpa) ortopediska inlägg via remiss för mina onda fötter. Två par har jag som jag är väldigt rädd om - för det var inte lätt att få de där remisserna... Idag började jag fundera på var det ena paret hade tagit vägen... och blev iskall när jag kom att tänka på ridstövlarna som åkt i soptunnan - tänk om iläggen var kvar i dem! Och tänk om sopbilen redan hade varit här och hämtat! Skyndade mig ut för att kolla - stövlarna låg kvar - utan iläggssulor. Får se om de är på jobbet... skönt att i alla fall veta säkert att jag inte kastat dem i soptunnan!

FU-stopp, Feykir är en struts och Sylvia tindrar med ögonen!

På LKAB i Kiruna har man "FU-stopp" och på SSAB här i Luleå "Rep-stopp" någon gång per år då ordinarie verksamhet ligger nere (vilket måste kosta MÅNGA miljoner/dag). Till dessa dagar samlar man allt vad underhåll och reparationer heter, för att verksamheten förhoppningsvis ska kunna flyta på till nästa års planerade stopp. Vi har något liknande nu, Feykir och jag, faktiskt! Idag kom nämligen veterinären och vaccinerade honom - så nu ska han vila några dagar. Passade även på att boka in hovslagaren till idag. Ett fullständigt "underhåll" blev det dock inte, då ET:n inte kunde komma förrän nästa vecka.

När jag kommit till Mariebäck och precis bytt om till stallkläder kom hovslagaren - tidigare än vad jag räknat med. Jag fick skynda mig ut i hagen för att hämta Feykir. Vet ni vad han gjorde när man såg mig? Han gick iväg och "gömde" sig bakom ett träd! D v s han ställde sig med huvudet precis bakom trädstammen. Det såg verkligen ut som att han försökte gömma sig - som en struts som sticker huvudet i sanden och inte tänker på att resterande 90 % av kroppen fortfarande syns!!! Tyvärr hade jag bråttom, för att hovslagaren redan kommit, så jag tog aldrig någon bild på "strutsen" bakom trädet... det ångrar jag nu!

Hovslageriet gick väldigt bra - så länge han blev skodd bak. När han ska lyfta frambenen har han däremot lite problem... Hovslagaren ser till att han står bra med bakhovarna för att kunna hålla balansen, men så snart det är dags att lyfta en av framhovarna skyndar sig Feykir att flytta ena bakhoven bakom den andra. I något fall var hovslagaren snabbare - han lyfte fram innan Feykir hann ställa sig fel bak. Men efter en liten stund med lyft framben började Feykir gunga fram och tillbaka, fram och tillbaka för att sedan göra ett litet hopp och flytta bak ena bakhoven. Så att han sedan fick stå och balansera som på en lina... Smart? Inte direkt!

Sylvia kom förbi med tindrande ögon - hon hade ridit pass idag på hästen hon lånat till helgens tävling, då hennes Krummi är halt. Sindri har tidigare tävlats i A-klass i passgrenar och han ÄLSKAR riktigt snabb pass. Det gör Sylvia också - så de är ett perfekt team! Det är några år sedan Sylvia sålde sin femgångshäst och sedan dess har hon tävlat fyrgångare, men nu är hon definitivt sugen på en femgångare ingen. Hade gärna velat se Sylvia och Sindri "in action" i Gällivare - ännu en anledning till att det är synd att jag inte ska tävla! (Klarar dock inte att åka till en tävling bara som åskådare - jag skulle bli så AVUNDSJUK på dem som får vara med!)

Tur för de andra att jag inte ska tävla till helgen!

Oj, vad det kändes BRA idag när jag red! Tränade på ridbanan första gången efter Atli-kursen och det kändes faktiskt minst lika bra som när jag första gången red Feykir med riktigt tunga boots. Fast med den skillnaden att idag hade vi inga boots alls - det var bara ovanligt bra (aktiv) ridning för att vara jag! Han töltade på så bra - både i kort och ökat tempo. Ändå kändes det att det fanns så mycket mer att ge i båda! Akta er när jag får lite mer ordning på ridningen och Feykir får lite mer muskler!



Jag känner mig alldeles HÖG! Idag är det ingen som har råd att köpa honom av mig! :-)

Fias tindrande ögon!

De har sladdat grusvägen som vi behöver rida på för att nå nästan alla våra ridvägar. Gruset på den är riktigt grovt, så det är inte så kul att rida där när det är nysladdat... Jag lät bli att kratsa hovarna innan ridturen, för att Feykir förhoppningsvis skulle ha lite skyddande lera i hovarna. Det är tur att han inte är hovöm! Red 45 minuter, delvis på grusvägen och delvis i skogen, då jag fortsatte jobba utifrån Atlis instruktioner och försökte samtidigt komma ihåg att hålla låga händer, sitta ordentligt på rumpan, hålla om med skänkeln o s v, o s v, o s v. Till skillnad från ridturerna tidigare i veckan red vi en hel del trav och galopp idag också.



Innan jag red iväg pratade jag en lång stund med Fia som med tindrade ögon berättade att hon ridit tölt på sin häst idag. Det var nämligen JÄTTELÄNGE sedan sist. Lukka betäcktes med Berserkur när han var här uppe för tre somrar sedan. Under dräktigheten och när hon gick med föl gick hon sedan upp så jättemycket i vikt att hon blev halt på tre ben. Efter behandling och bantning (som går lååångsamt när hästen inte får ridas) kunde Fia för tre månader sedan ÄNTLIGEN börja rida igen. Då var det förståss bara skritt som gällde - först korta turer och sedan succesivt längre och längre. När hon kommit upp i 1,5 timme långa turer fick hon börja öka tempot. Men veterinärens instruktioner var att INTE rida trav (där hon riskerade att hamna på framdelen och belasta frambenen för mycket) eller tölt (där kravet på samling kunde belasta bakbenen för mycket) utan rida galopp. Jag träffade Fia i stallet när hon just hade galopperat första gången och då tindrade också ögonen. Lukka hade visst blivit väldigt glatt överraskad den gången - när hon efter allt skrittande äntligen fick springa! Och idag vågade Fia alltså för första gången tölta lite - med tindrande ögon som följd. Tänk vad man kan bli hög av de här hästarna!!!

Feykir kommer till tals:

Hej allihopa! Feykir här! Äntligen är det min tur att skriva igen! Matte brukar vara så snabb att lägga beslag på tangentbordet, men idag hann jag före!

Det har varit en lugn vecka för min del. Efter förra helgens Atli-kurs (då jag - som vanligt - var helt lysande) och en "kursrepetition" på måndagen har jag haft ledigt i flera dagar. Eller, ledigt och ledigt... som chef i hagen har man ju alltid fullt upp med att hålla efter de andra och se till att man själv alltid får mest mat, så riktigt ledig är jag väl egentligen aldrig... Men ledig från matte har jag varit i alla fall. Men så dök hon plötsligt upp idag, just när jag höll på att äta lunch. Hon borstade mig i hagen och muttrade något om att jag uppenbarligen haft det trevligt eftersom jag hade lera överallt. Men vad hade hon väntat sig så här års när det finns hur mycket härlig lera som helst att rulla sig i?! Sedan bestämde hon att jag måste gå in från hagen trots att jag inte ätit riktigt färdigt! Här hade jag, som vanligt, lagt beslag på den största högen hö och räknat med att kunna äta betydligt längre (och mer) än de andra - och så kommer hon och förstör alltihop!!! Hon sa även något om en häst som inte behövde få större mage än han redan har - jag har ingen aning om vem hon menar då? Den där Mai kanske, han är ju rätt tjock...

Innan vi skulle rida iväg ville matte att jag skulle börja med att "kyssa stigbygeln". Vilket trams! Men hon var VÄLDIGT påstridig... funderade ett tag på om jag kanske skulle bita henne i foten. (Det har jag ju gjort förr.) Hon har alldeles uppenbart tagit skada av den där Atli-kursen för nu vill hon träna massor av tölt. Dessutom har hon fått för sig att jag måste jobba ordentligt med bakdelen HELA TIDEN. Men det är ju SKITJOBBIGT!!! Tur att vi bara var ute 40 minuter idag för jag blev riktigt rejält svettig.

Tillbaka i stallet hörde jag matte och Sylvia prata om klippmaskiner, så det är nog snart dags för höstens första klippning. Då brukar hon klippa hela mig, utom sadelläget. Jag har faktiskt hunnit sätta en hel del vinterpäls redan och idag när det var så soligt och varmt ute kände jag att det hade varit rätt skönt med lite mindre päls. Under vintern klipper hon sedan bara halsen på mig. Då behöver jag inte stå inne i stallet så länge efter ridturerna förrän jag torkat och kan gå ut till polarna i hagen igen. Det är bra - jag vill helst vara i min flock. Man har ju faktiskt ett stort ansvar när man är "boss" och kan inte lämna de andra vind för våg hur som helst. Dessutom vill jag ju inte riskera att någon får för sig att han ska bestämma istället för mig!

När det var dags att gå ut i hagen igen, knäppte det så där otäckt från elstängslets grind. Matte sa att jag inte skulle oroa mig - för hon hade gått kurs i hjärt-lungräddning idag. Som om det skulle vara någon tröst när man konfronteras med ett livsfarligt elstängsel?!

Smidig som ett järnspett...

Oj, oj, oj... i morse kändes det som att min kropp var minst 100 år... Hade inte jätteont men var så oerhört stel... Det var svårt att gå i trappan för då måste man ju böja benen, det var svårt att klä på sig för då måste man ju böja både armar och fingrar... Fixade att ta mig till jobbet i alla fall. Men det blev ganska lätt att bestämma att Feykir skulle få en vilodag till!



Har läst lite i Atlis bok och tycker att den är väldigt bra! Kortfattad och mycket pedagogisk. Men han kommer att behöva ge ut en uppföljare, för han har missat den här bilden som förklarar varför statiska hjälper inte fungerar:






Jag hävdar att Atli är pedagogiken personifierad! Någon som säger emot? Nej, jag kunde väl tro det!

Feykir är den SMALA svarta vallacken i hagen!

I söndags, när vi skulle till ovalbanan för att träna för Atli skulle jag samåka med Maria N. Hon hade varit bussig och erbjudit sig att ta in Feykir ur hagen åt mig, eftersom hon skulle vara där före mig. Men hur skulle hon känna igen honom? "Det är lätt, sa jag, han är den enda svarta vallacken i flocken!" När jag sedan kom till stallet på morgonen hade hjälte-Maria trots ösregnet traskat runt i vallackarnas stora vinterhage och letat Feykir. (Det är mycket buskar och träd i hagen, så de kan gömma sig rätt bra.) Hon hade tillslut hittat TVÅ svarta vallacker. "Så jag tog den smala!" sa hon. Jag blev konfunderat och kollade i boxen, jodå - det var Feykir som stod där. Men vem var den andre, som t o m gjorde att Feykir fick beskrivningen "den smala"??? Det visade sig att en häst som Sylvia tidigare lånat till ridskolan men som varit hemma hos sin matte över sommaren, nu kommit tillbaka. Det är verkligen inte lätt att hålla koll på hästarna i Mariebäck- det varierar hela tiden! En fördel är dock att det här med nya hästar i flocken är väldigt avdramatiserat, så hästarna reagerar aldrig särskilt mycket när det kommer en ny. För min del får det extra gärna komma nya, svarta hästar som är tjockare än Feykir!

Idag blir det ingen ridning för mig och Feykir. Jag började istället dagen med träning i varmvattenbassängen då jag även fick stretcha ordentligt. Skönt! Har även bokat en tid med min sjukgymnast för att hon ska undersöka om det finns någon fysisk orsak till att jag alltid hamnar snett till höger när jag rider - oavsett vilken häst jag sitter på. Jag är väl antagligen sned någonstans - hoppas att det är något som går att åtgärda/minska.

Har pratat med min ET också. Hon hade fått förhinder när hon skulle behandla Feykir, så nu har vi fått boka en ny tid om två veckor. Dessutom har jag bokat in hovslagaren på måndag nästa vecka. (Han kunde inte tidigare.) Hoppas Feykirs vänstra framsko håller till dess - tåkappan är helt bortnött och då brukar det gå snabbt med resten också.... Samma dag ska en veterinär som rider på Sylvias ridskola vaccinera Feykir. Slutligen har jag bokat besiktningstid för bilen och hästtransporten. Är det detta som kallas höststädning?!

Repetition av Atli-kursen

Mådde verkligen över förväntan idag - med tanke på hur det varit de senaste veckorna samt helgens kurs. Det underlättar ju väldigt mycket när det är kurs på hemmaplan förståss. Den enda transport av Feykir som behövdes var ju de tre milen till ovalen på söndag och då kunde jag samåka med och få hjälp av Maria N. Eftersom jag red söndagens privatlektion redan innan lunch var jag hemma tidigt också och hann vila rätt bra inför kommande vecka. Maria hade det betydligt tuffare. Hon hade nämligen börjat veckan med att gå kurs på Wången utanför Östersund i tre dagar då hon ridit två hästar. Sedan köra de 60 milen från Östersund till Luleå, rida kurs tre dagar till på båda hästarna och avsluta med att köra 25 mil hem till Gällivare. Ensam i bilen dessutom. Pust!


Överraskade mig själv med att rida idag också! Det kändes bra med en repetition av kursen. Feykir visade väldigt tydligt vad vi behövde jobba med: han ville nämligen inte gärna gå undan för högerskänkeln. Alltså flyttade jag honom i sicksack fram och tillbaka över vägen - först i skritt och sedan i tölt. Försökte verkligen tänka på allt det där som Atli sagt: att sitta ordentligt på rumpan, ha låga händer, "elektriska" hjälper, lös tygel mellan förhållningarna och att hela tiden börja med att korrigera med skänklarna och/eller spö innan jag (ev) tog i tyglarna. Samt att ge större hjälper - så att det blev tydligare att han "fick vara ifred" där emellan. Bitvis fick jag en riktigt bra känsla idag - det kändes att kursen satt i för oss båda! När jag kom hem kände jag mig faktiskt piggare än jag gjort på flera veckor! Men då var det dags att gå och lägga sig...

Atlikurs - dag 3

Idag skulle alla på kursen rida var sin privatlektion och man fick välja mellan att rida den på ovalbanan i Ersnäs eller på ridbanan i Mariebäck. Jag valde förståss ovalbanan - det är faktiskt första gången jag har möjlighet att få träna på ovalbana med instruktör!

Om vädret var strålande igår, så var det desto sämre idag... Regnskurarna avlöste varandra och naturligtvis regnade det rejält just när jag skulle rida...

Fick börja med att flytta Feykir i sicksack över ridbanan, först i skritt och sedan i tölt: elektrisk högerskänkel kombinerat med samverkande tygeltag åt vänster för att även få med bogen. Och sedan tvärt om för att flytta tillbaka igen. (Tror det kallas "ta med hästen åt sidan" i Atlis bok.) Atli uppmanade mig att ge mycket "större" hjälper när jag ville inverka på Feykir - med resultatet att jag inte behövde inverka lika ofta. "Det är som att du har satt bollen i rullning - då fortsätter den en bit till på egen hand." På det sättet blev det en tydligare belöning när han gjorde rätt genom att det dröjde lite längre innan en ny inverkan kom. Fick jobba så här till dess Feykir var lösgjord.

Nästa steg var att öka kravet på samling. Jag fick skritta "ett steg i taget" med mycket energi och se till att hålla honom på en rak linje. Han vill gärna slänga baken åt sidorna för att försöka komma undan när jag kräver samling. (Atli sa många gånger att: "Du ska fokusera på att kontrollera bakdelen, då kontrollerar du hästen.) Viktigt också med STORA eftergifter på tyglarna så att han inte blir spänd av att samla sig. Från samlad skritt gjorde vi övergång till långsam tölt och flytta sicksack för att behålla lösgjordheten. Även när vi sedan ökade tempot i tölten fick vi jobba på samma sätt med "ta med åt sidan" och stora eftergifter. Efter några övergångar galopp-tölt blev Feykir ännu mjukare i kroppen. Takten kändes riktigt bra på slutet, även när vi hade ett högre tempo! Precis som igår fick vi avsluta ridpasset med att trava något varv "för nu är han tillräckligt lösgjord".

Efteråt frågade jag Atli om hur han tycker att jag ska lägga upp träningen i fortsättningen. Endel säger att man ska försöka rida ungefär lika mycket av alla gångarter, medan andra menar att för att få riktigt bra tölt så måste man rida mycket tölt. Vem ska man egentligen tro på? Atli menade att "du ska lyssna på vad hästen säger åt dig". Steg 1 är enligt honom tölten. Så länge hästen inte är riktigt lösgjord där så är det den man behöver fokusera på. När lösgjordheten kommer i tölten kan man gå vidare med traven. Även i övrigt ska man lyssna på hästen. Om hästen t ex vill springa fort så vet man att den behöver gå i långsamt tempo, om hästen vill gå hög i formen så vet man att den behöver jobbas i låg form, vill hästen bli djup i formen ska man jobba den högre o s v. Följer man detta vet man hela tiden hur man ska förändra träningen när hästen förändras och utvecklas.

Jag var mycket nöjd när jag åkte hemåt igen - för att jag ö h t hade orkat vara med på kursen och dessutom för att den gett så mycket! Dagens hjälte är ändå min älskade Johan, som trots sitt obefintliga hästintresse kom till ovalen och fotade i ösregnet! Om inte det är kärlek så vet inte jag!

Atlikurs - dag 2

TACK snälla SMHI för att ni fixat solsken till oss hela dagen idag!!!

Red två MYCKET givande och nyttiga lektioner för Atli. Han är verkligen extremt pedagogisk! Fick rida på volt och flytta ut bakdelen, först i skritt och sedan i tölt.

Viktiga saker att tänka på:

ALDRIG bli statisk i handen. Jag får ha två olika lägen: antingen inverka på munnen genom ett "elektriskt" tygeltag eller också ge honom lös tygel. Blir jag statisk får Feykir något (min hand) att hänga på.

1. Även för skänkeln gäller att den ska vara "elektrisk" - ett hårt, statiskt tryck får bara hästen att gå emot.





2. I alla lägen när jag vill korrigera honom ska jag BÖRJA med skänkeln och sedan ev komplettera med tygel. Exempel: Om vi töltar och han går över mot trav ska jag först skapa mer energi genom att använda skänklarna. Sedan får jag krama på tygeln för att fånga upp denna energi. Om han vill rymma iväg från volten ska jag först använda innerskänkeln för att flytta ut bakdelen och sedan "påminna" honom om volten genom att krama på innertygeln.





3. Träna l å å å n g s a a a m skritt med mycket energi UTAN att han blir hängande i handen (se p 1 och 2). Göra övergång till tölt från denna skritt.

Observera nya hjälmen! "Anna - nu 40 % säkrare!"

Medan jag var på ridkurs idag hade Johan träff med sina fotokompisar Andreas och Manolis. När Feykir och jag skulle rida vår andra lektion (samtidigt som Andreas fru Nina skulle rida sin unghingst) dök fotogänget upp för att föreviga oss - Andreas dessutom med sitt enorma "paparazzi-objektiv" Sylvia skrattade gott åt alla kameror: "Man kan ju tro att det är värsta kändisarna som rider!" Innan vi red hade Feykir föresten fått MYCKET skamliga förslag av Ninas 4 årige Hildingur - som uppenbarligen har hormoner så det räcker och blir över... Feykir blev MYCKET besvärad, uppenbarligen var inte Hildingur hans typ! Den lille hingsten däremot, verkade tycka att alla var hans typ...

Förutom att det är så nyttigt och roligt att rida kurs, så är det alltid en extra bonus att man får träffa en massa islanshästkompisar från hela Norrbotten. Även sådana som inte deltar i kursen brukar dyka upp. Idag kom t ex Kristin kommit förbi och visade upp sin lilla dotter. Nova är nu 3.5 veckor gammal - så det var förståss hög tid att hon fick göra en premiärtur till stallet.

Linda och Tomas, hjältarna som helt själva byggt den första ovalbanan i Midurland (här tycker jag vi ger dem stående ovationer - det är de verkligen värda!!!) berättade föresten idag att de läser min blogg nästan dagligen. KUL att höra!!! Linda är också med på kursen. Dessutom har Sylvia lånat en av deras hästar - Sindri - för att tävla i Gällivare om några veckor. Idag fick vi se Sylvia och Sindri göra några passläggningar nere på vägen. I morgon blir det nog mer av den varan, för då ska ungefär halva kursgänget åka iväg till ovalbanan för att rida sina lektioner där. (Innan Linda köpte Sindri hade han tävlats i A-klass i passgrenar. Han tar verkligen alla chanser att lägga i den femte växeln och då ser han så NÖJD ut!)

Nu är det dags för mig att "koka" i badkaret igen så att jag fixar att rida även i morgon. Då blir det alltså ovalbaneträning för mig och Feykir.

Over and out.