Sylvialektion med nytt "all time high"!!!

Alltså, jag törs nästan inte skriva det... men idag gick det t o m ÄNNU bättre att rida!!! I söndags tänkte jag att jag egentligen borde sluta rida...för man ska ju sluta när man är på topp! Men vilken TUR att jag inte gjorde det! För med dagens "stödundervisning" (vi var ensamma om att rida lektion för Sylvia) blev allt bara ÄNNU bättre! Det brukar det visserligen alltid bli när Sylvia är inblandad, men jag vågade ändå inte tro att vi (jag) skulle kunna hitta tillbaka till känslan från tölten i söndags... Men Sylvia kan minsann t o m lära en gammal Anna rida!!!

När jag inledde på volten i skritt försökte jag verkligen rida väldigt aktivt och redan från start tala om för Hamingja att jag förväntade mig att hon kom in mellan hand och skänkel och om hon spände sig och blev kort i nacken när jag bad henne flytta bakdel eller bogar fick jag direkt lägga till MASSOR av drivning till dess hon slappnade av igen och längde halsen. Och det är ju verkligen som Sylvia och Atli säger: det är när du TYDLIGT tar kommandot och hon får börja arbeta ORDENTLIGT som hon verkligen slappnar av! 

Övergick sedan till tölt på volten och Sylvia konstaterade ganska snart att det nu var betydligt bättre takt redan från start! Men istället för att "fastna" på volten till dess att Hamingja var helt avslappnad fick jag snart övergå till att rida kors och tvärs över ridbanan och "flytta bakdelar och bogar" åt olika håll och vända med ytterhjälperna. 

Sedan fick jag gå ut på spåret och rida öppna i höger varv, göra tydliga förhållningar med vikt och säte, "krama loss" och sedan ge STOR eftergift på innertygeln när Hamingja började länga halsen, för att sedan snabbt fånga upp igen med ny förhållning och STOR eftergift. Och hela tiden små pet med pisken för att aktivera bakdelen mer. "Hon är RIKTIGT fin nu!!!" sa Sylvia!

Fick övergå till att tölta längs ena långsidan och när jag kom till hörnet vända in för ytterhjälperna för en volt tillbaka och sedan upprepa i det andra hörnet. Och varje gång vi kom tillbaka ut på spåret "krama loss" följt av STOR eftergift så hon kunde länga halsen lite mer. Än en gång berömde Sylvia: "Haminga är JÄTTEFIN nu!!!" 

Och eftersom vi var så duktiga tyckte hon att vi skulle höja nivån ytterligare genom att göra alla volter tillbaka i sluta... Där fick vi minsann något att bita i...! Vändningarna åt höger, i högersluta, gick ändå ganska bra från start. Men åt vänster var det VÄLDIGT mycket knepigare... De där volterna tillbaka blev ENORMA och när vi TILLSLUT hittat tillbaka ut till spåret igen var vi i princip redan framme vid nästa hörn... :-O 

Sylvia instruerade mig då att gå över i vänsterslutan redan i hörnet - samtidigt som jag böjde halsen mer åt vänster. Än en gång fick också "pet med pisken" hjälpa till att förstärka ytterhjälperna - först på högerbogen och sedan på höger bak. Dessutom behövde jag fånga upp henne mycket mer med yttertygeln både i vändningen och under vägen tillbaka ut på spåret. Och göra tydliga förhållningar med sätet för att hålla nere tempot. Successivt blev det aningen bättre,  men vi har definitivt lååång väg kvar innan vi får till vändning i vänstersluta lika bra som dem till höger...!

Jag fick också rida samlad skritt och med lyft blick försöka känna hur jag behövde parera bakdelen som Hamingja skickade omväxlande åt höger och vänster. (Jag som bl a jobbar med finansiering av tunga fordon fick genast associationen till en midjestyrd hjullastare...!) Och när hon tillslut kom in mellan hand och skänkel skulle jag slappna av i sätet och låta henne länga sig lite i skritt. Från början var hon HELT inställd på att vi skulle börja tölta efter varje sekvens med samlad skritt, men det dröjde inte länge innan hon förstod vad det handlade om. "Det viktiga är att det blir en tydlig skillnad, så att ett aktivt säte betyder övergång till tölt men när du slappnar av i sätet ska hon istället slappna av och länga sig i skritten."

Som om inte allt detta var nog så fick vi även börja "leka" lite med tempot. Från ett läge där Hamingja töltade avslappnat skulle jag fälla överlivet lite framåt samtidigt som jag ökade drivningen och släppte iväg henne i ett lite högre tempo. För att ganska snart bromsa upp med en tydlig förhållning med överskänklar och vikten bakåt, "krama loss" följt av TYDLIG eftergift på innertygeln, för att sedan öka tempot igen följt av ny förhållning med vikt och säte o s v. 

Först gjorde vi detta längs spåret men ganska snart fick jag rida på en (lite förminskad) åttavolt över ridbanan där vi ökade på diagonalerna för att sedan tydligt fånga upp inför volten, krama loss, STOR eftergift på innertygeln, ny ökning över nästa diagonal (med överlivet lite framåt) o s v. "Initialt blir hon lite spänd på diagonalerna, men det är OK. I o m att du "reparerar" på varje volt kommer hon successivt att bli allt mer lösgjord även på diagonalerna. 

"Er utvecklingskurva går verkligen brant uppåt nu!!!" peppade Sylvia och jag undrade hur Hamingja-hög man egentligen kan bli utan att det blir farligt??!!! För det är en "drog" som jag DEFINITIVT kan tänka mig att bli fullständigt beroende av!!! Med bara en dryg vecka kvar till Atli-kursen (den första sedan november) lovade Sylvia att försöka hitta tid till ännu en lektion innan dess. Hon kan ju inte lämna mig "vind för våg" så länge - för då vet man ju aldrig vad jag kan hinna ställa till med... så jag håller tummarna för att det kan bli så! Fast när SHMI nu utfärdat vädervarning för temperaturer över 26 grader vid Norrbottenskusten, från fredag till söndag till att börja med, får man nog sikta på en sen kväll i så fall... Men man kan ju hoppas att det stämmer att det tillfälligt kan bli lite svalare väder på tisdag!