Jag måste vara VÄLDIGT petig!!!

Lektionsdags - IGEN!!!

Det är verkligen SUPERLYXIGT att ha hästen i Mariebäck och därmed tillgång till all Sylvias kunskap - både när det gäller ridningen och allt annat kring hästarna! Periodvis har vi ridit lektioner för henne regelbundet, men av olika anledningar var det väldigt länge sedan sist (f f a bristande ork som gjort att jag inte vågat planera in någon ridning i förväg utan fått ta dagen som den kommer och åkt till stallet de dagar orken räckt till.) Men nu mår jag nog liiite bättre (peppar, peppar) och har ju faktiskt orkat med TVÅ helgkurser den senaste tiden! Och när möjligheten att rida lektion idag dök upp så högg jag på det - det gäller ju att "smida medan järnet är varmt"!!! 

Det blev verkligen en riktigt, riktigt bra lektion för oss!!! Där Sylvia instruerade mig att INTE fastna i "mjuk och försiktig uppvärmning" utan börja ställa lite högre krav på Hamingja redan från start. Eftersom hon faktiskt slappnar av mycket bättre när jag VÄLDIGT tydligt tar kommandot och hela tiden ger henne tillräckligt svåra uppgifter för att hon inte ska ha tid att ta egna initiativ. 

Även idag fick jag som inledning börja med att vända in för ytterhjälperna på volt i vänster varv för att direkt "ta tag i" högerbogen. Men kräva mycket snabbare reaktioner från Hamingja och direkt peta till med pisken på höger bak ifall hon inte var snabb att korsa med höger bak när jag "satt tillbaka" och bad henne kliva undan för högerskänkeln. Till att börja med försökte Hamingja då få mig på andra tankar genom att köra upp nacken och vräka sig i handen. "När hon gör så där - och säger NEJ till det du ber om - ska du sätta dig ÄNNU mer tillbaka och hålla om med skänklarna ÄNNU mer för att sedan SNABBT mjukna på innerhanden så snart hon ger minsta antydan till att länga halsen igen!"

I det läget tenderar hon dock att "dra i handbromsen" och tappa framåtbjudningen så Sylvia instruerade mig att så snart jag fick ge eftergift på innertygeln så skulle jag samtidigt lägga till mer drivning så att hon ökade tempot framåt ett antal steg. Innan jag än en gång "satt tillbaka", flyttade undan för högerskänkeln några steg (och nytt pet med pisken på höger bak ifall hon inte svarade snabbt på skänkeln), hantera ett NEJ med att sitta bakåt ännu tydligare och lägga till MASSOR av drivning för att sedan "bli behaglig" och samtidigt driva på framåt igen så snart hon ville länga halsen igen.  Jag skulle dessutom rida VÄLDIGT aktivt så att det aldrig blev särskilt många steg innan jag bytte riktning. 

Sedan fick jag med bibehållet stöd på högertygeln använda ledande tygeltag på vänstertygeln och mycket vänsterskänkel för att få henne att böja sig i innersidan utan att samtidigt skjuta ut högerbogen. När vi gjort det i båda varven fick jag fortsätta att vara aktiv genom att hela tiden byta riktning: flytta undan ett par steg för högerskänkeln, rida på framåt några steg, flytta för vänsterskänkeln, rida på framåt några steg, vända in med ytterhjälperna några steg åt ena hållet, rida på framåt några steg, vända med ytterhjälperna några steg åt andra hållet, göra en volt tillbaka åt ena håller, sidföra ut på spåret, o s v, o s v, o s v. D v s vara OERHÖRT mycket mer aktiv än jag brukar och kräva MYCKET snabbare reaktioner av Hamingja. Samt ALLTID bli besvärlig - sitta tillbaka och DRIVA - när Hamingja "svarade NEJ" på det jag bad henne om. Och Sylvia hade verkligen rätt - när jag ställde tydligare och högre krav så började Hamingja slappna av mycket fortare! 

Fick sedan rida massor av volter kors och tvärs, sidföra några steg in från spåret och ut igen. Vara NOGA med att jag hela tiden kontrollerade tempot, bli "besvärlig" när Hamingja sa "NEJ!" och bli behaglig när hon sa "JA!". HELA tiden hålla stödet på yttertygeln men tänka "ägg" med innertygeln så snart hon ville länga halsen. Och ideligen peta till med pisken på inner bak för bibehållen aktivitet i bakdel och rygg. Och plötsligt kunde jag känna en helt annan rörelse i hennes kropp, MYCKET mer aktivitet i bakdel och rygg, som med längd på halsen (INTE för låg, "bara" avslappnad i nacken). "NU ÄR TAKTEN JÄTTEFIN!!!" ropade Sylvia när vi då och då fick allt detta på plats för en stund. Och innan vi lämnade ridbanan såg jag till att ha bokat in en ny lektion nästa vecka!