Less is more!

HÄRLIGT med sommarbete tycker Hamingja!!!

Förra veckan byggde vi ju beteshagar i Höbäcken, men hästarna kommer inte att flytta dit förrän efter Atlikursen som vi ÄÄÄÄÄÄNTLIGEN ska ha i mitten av juli. Fram till dess får de beta hemma i Mariebäck (där betet inte räcker hela sommaren.) 

Så härligt också att sommarvärmen är tillbaka - lagom till midsommarhelgen dessutom!!! Men det ska visst regna lite i morgon eftermiddag... på SMHI håller man minsann på traditionerna!!! Tyvärr gillar ju även insekterna värmen... så det brukar vara ett svårt val mellan att rida i värmen med en massa mygg och knott eller invänta kvällens svalka med ÄNNU mer mygg och knott...! Idag valde jag det förstnämnda och denna gång verkade det i alla fall vara rätt val för det fläktade lite och var oväntat lite blodsugare i farten! 

Med Hamingja på grönbete gäller det att rida mycket. För hon har tyvärr VÄLDIGT lätt att lägga på sig - det började faktiskt märkas redan medan de fortfarande bara fick beta en stund varje dag... Då är galopp en bra gångart ,men då "kyrkbacken" för närvarade är del av en beteshage så fick det bli till vänster bakom vägbommen istället. Och till min glädje kunde jag då konstatera att all "galopp i backe" verkligen har haft bra effekt, för galoppen var inte alls så flack som den brukat vara när vi galopperat på plan mark!

Innan jag red från gården kom jag faktiskt ihåg att rida på mini, minivolt runt uppsittningspallen, för att sedan göra detsamma runt en liten buske uppe på vändplanen. Så Ingebjörn skulle i alla fall delvis ha varit nöjd med mig idag! Däremot glömde jag även idag bort att stretcha högerbogen efter ridpasset... det finns förbättringspotential m a o!

Det blev tre vändor galopp fram och tillbaka till vändplanen och Hamingja jobbade verkligen på bra, trots värmen! Sista sträckan från vändplanen och hem var det dags för tölt, som jag förberedde genom att rida samlad skritten då jag petade med pisken på höger bak varvat med sekvenser i högersluta. När bärigheten kändes riktigt bra i skritten "krokade jag fast" pekfingrarna i halsringen (för att tvingas hålla händerna väldigt stilla) och lät henne smyga över i tölt. 

WOW säger jag bara - vilken HÄRLIG känsla hon bjöd på!!! På hemväg och efter flera galopper fanns det energi i massor, så jag behövde "bara" göra förhållningar med vikt och säte för att hålla nere tempot samt lägga in några steg högersluta här och där för att bibehålla lösgjordheten. Sedan vi gått över till tölt upplevde jag aldrig något behov av att "peta" med pisken på något bakben - och jag tror faktiskt att t o m Sylvia ändå hade varit nöjd med aktiviteten i bakdelen! 

Tillbaka i stallet (då jag borde ha stretchat högerbogen) var vi riktigt svettiga båda två - Hamingja var t o m skummig mellan bakbenen! Så när jag svampat av henne (med extra mycket vatten) fick hon stå kvar i stallets svalka en extra lång stund för att "ånga av" ordentligt. När hon sedan fick gå ut i hagen igen -  "marinerad" i insektsspray - var det en MYCKET belåten fröken som rullade sig FLERA gånger innan hon styrde stegen till Litlamin som förstås väntat otåligt på att hennes BFF skulle komma tillbaka!