Hamingja-hög!!!

Idag har jag ridit lektion för Sylvia igen - och det var så ROOOOOOLIGT!!! Jag var riktigt slutkörd när jag åkte från jobbet - det är så ENORMT mycket nu - så jag undrade verkligen hur jag skulle orka rida. Så det fick bli en rejäl dos "doping" i form av Cola Zero. Och nu sedan jag ridit minns jag knappt att jag varit på jobbet idag, så kombinationen fysisk aktivitet och krav på totalt fokus, var ju verkligen PRECIS vad jag behövde!!!

  

Det var första gången jag red sedan Ingebjörn behandlade Hamingja i söndags, då han bl a gav mig i "läxa" att rida på minivolt runt ett träd eller liknande, för att förlänga effekten av behandlingen. Så idag fick uppsittningspallen "agera träd" innan jag red in på banan för lektionen. (Men nu inser jag att jag helt glömde bort stretchingen av högerbogen som han rekommenderade efter ridpasset... det måste jag komma ihåg nästa gång!)

Idag försökte jag verkligen att vara riktigt aktiv från start och redan under uppvärmningen i skritt peta till med pisken på bakdelen (eller på bogen) så snart jag inte fick tillräckligt snabba reaktioner. Sylvia tipsade om att jag skulle kräva mer böjning i halsen i höger varv. Och att jag ska ge snabba och STORA eftergifter på innertygeln så snart Hamingja slappnar av och länger halsen, för att sedan direkt "sitta tillbaka" och fånga upp henne igen. 

Jag fick jobba på samma sätt när vi övergått till tölt, peta ofta med pisken, sitta tillbaka och fånga upp energin, krama loss i nacken och ny eftergift. I höger varv behöver jag - precis som i skritten - böja halsen mer och i vänster varv fånga upp mer på yttertygeln. Sedan fick jag övergå till att tölta på böjda spår kors och tvärs på ridbanan, även nu med många pet från pisken. Och det är verkligen en ENORM skillnad på hur hon reagerar på pisken numera! Visst kommer det fortfarande en kraftig överreaktion då och då, men dessa är inte i närheten av hur det varit förr. Och där emellan bara en ilsket viftande svans MEN riktigt trevlig aktivitet i bakdelen!!! 

Efter en stund instruerade Sylvia mig att börja nyttja halsringen för att "haka fast" mina pekfingrar så att jag blev riktigt stilla med händerna medan jag fortsatte att rida "alla möjliga böjda spår" men nu (nästan) bara m h a skänklar och vikthjälper. Det var verkligen en fantastiskt känsla när Hamingja, så mjuk och följsam i kroppen, följde med mig runt! (Och jag antar att hon tänkte samma sak om mig!!!) "Sitt tillbaka och bromsa upp inför varje vändning, så att hon bär upp sig med bakdelen när hon vänder! Ge stöd opå den nya yttertygeln, krama på innertygeln och ge eftergift så snart hon mjuknar!" sa Sylvia. "...och sedan måste du direkt sitta tillbaka och fånga upp igen!"

Jag fick sedan gå ut på spåret och först rida öppna i skritt - fortfarande m h a halsringen - och göra övergång till tölt. Rida öppna eller sidföra ett par steg för att bibehålla lösgjordhet och samling. Ibland ställa om utåt ett kort ögonblick för ytterligare längd på halsen men sedan snabbt sitta tillbaka och fånga upp igen eftersom hon gärna ville dra upp tempot lite. Vi kunde t o m tölta riktigt, riktigt långsamt på en volt, med massor av aktivitet i bakdelen tack vare små pet med pisken (nu HELT utan trauma!) "Nu är hon FANTASTISKT fin, så här har jag inte sett Hamingja på flera år!!!" konstaterade Sylvia till min stora glädje! Och vi fortsatte faktiskt att imponera genom att göra en riktigt lugn och sansad övergång till trav! "Din häst är har ju faktiskt blivit riktigt lydig!" 

Och för att inte ändra ett vinnande koncept var jag snabb att boka ny ridlektion till nästa vecka, innan vi lämnade ridbanan. Och jag längtar redan till nästa ridpass!!! Om jag varit på jobbet idag? Jag kommer faktiskt inte riktigt ihåg...!