Öppna - på riktigt!!!

Vi hade BETYDLIGT trevligare ridkursväder idag!!!

Under båda dagens lektioner har jag fått rida väldigt mycket öppna i tölt. Det är något jag också tränat mycket på själv - trodde jag... Men det visade sig att jag snarare hade ridit med Hamingja ställd inåt...! :-O Och när jag nu skulle rida öppna PÅ RIKTIGT tyckte Hamingja att det var alldeles för ansträngande varför hon verkligen gjorde sitt bästa för att förklara för mig att det var HELT omöjligt...! Allra mest i höger varv, som vi fick börja med, för då behövde ju högerbogen vara på plats...!

Redan under inledningen av den första lektionen, när vi skulle tölta på volt, konstaterade Sylvia att högerbogen hela tiden ville "dra iväg" när jag red i vänster varv och jag fick kämpa massor med att rida henne utåtställd och vända in med ytterhjälperna. Så när det var dags för lektion två började jag direkt i skritten med att försöka på högerbogen på plats på samma sätt, något som verkligen underlättade sedan i tölten.

Och när det sedan var dags för öppna i vänster varv blev det alltså RIKTIGT besvärligt... F f a handlade det om att jag (förutom att flytta framdelen mer från spåret) behövde bromsa upp VÄLDIGT mycket mer på yttertygeln - för att få högerbogen på plats - och lägga till ÄNNU mer drivning med innerskänkeln - för att få böjning i innersidan och aktivera vänster bak. Något som fick Hamingja att tända till ordentligt och bli ARG och spänd som ett järnspett... Och som jag sedan fick kämpa med detta medan Hamingja bara blev mer och  mer spänd och protesterna från henne allt större... Innan hon TILLSLUT accepterade att hon faktiskt MÅSTE lägga mer vikt på vänster bak och bära upp sig på ett helt annat sätt i tölten! 

Hade jag försökt med detta på egen hand hade jag definitivt inte vågat hålla ut så länge när hon blev allt mer spänd och arg utan snart börjat tveka om jag verkligen gjorde rätt... och sedan sänkt kraven för att hitta tillbaka till ett läge där hon var mer avslappnad...! Så jag behövde VERKLIGEN Sylvias stöd i detta! 

Till att börja med fick jag (försöka) rida öppna längs långsidorna för att sedan på kortsidorna "bli behaglig" på ryggen (men fortfarande hålla om med skänklarna) och "bara" hålla henne avslappnad i hals och nacke. Och Sylvia peppade med att påpeka att även om hon länge bara kändes mer och mer spänd på långsidorna så slappnade hon av och töltade med allt bättre takt på de "snälla" kortsidorna i alla fall. 

Och hade jag försökt mig på detta själv och trots allt vågat hålla ut hade jag antagligen inte själv varit tillräckligt snabb att belöna med lös innertygel när Hamingja TILLSLUT började visa små, små tecken på att slappna av och vilja börja länga halsen. Och när Sylvia nu sa att jag skulle ge eftergift gjorde jag det först på BÅDA tyglarna så hon fick förklara att jag hela tiden måste behålla stödet på yttertygeln för att inte högerbogen skulle dra iväg igen direkt...!

När Hamingja TILLSLUT accepterade att komma in mellan hand och skänkel  även längs långsidorna behövdes det snart tillföras mer energi samtidigt som mattes ben sedan länge pumpade av mjölksyra... men då har jag ju faktiskt viss fördel av att Hamingja reagerar så OERHÖRT häftigt på "smackningsliknande små ljud". Då KASTAR hon sig verkligen iväg i värsta katapultstil - många gånger t o m bara för att hon TROR att jag tänker ge ett litet ljud ifrån mig...! 

Men nu fick jag alltså ändå göra en liten antydan till ljud (och samtidigt försöka komma ihåg att hålla om ordentligt för skänklarna) för att sedan fånga upp katapulteffekten genom att tydligt lägga vikten bakåt och göra en TYDLIG förhållning, för att sedan krama loss nacken följt av tydlig eftergift på innertygeln. Och efter varje sådan katapulteffekt kom en liten sekvens med FANTASTISK tölt där hon verkligen bar upp sig och var lösgjord i hela kroppen! 

När vi sedan skulle göra samma sak i höger var var det som tur var BETYDLIGT lättare i o m att jag då hade kontroll på högerbogen från start. Även här fick jag framkalla katapulteffekten för att tillföra tillräckligt med energi. "NU ÄR HAMINGJA JÄTTEFIN!!! DET ÄR DEN DÄR KÄNSLAN DU HELA TIDEN SKA STRÄVA EFTER!!!" peppade Sylvia och även om jag sedan länge var så trött att jag höll på att ramla av hästen så blev jag ju hur Hamingja-hög som helst av den häftiga känslan!!!

Och när jag i slutet av lektion två TILLSLUT skulle få låta Hamingja varva ner i trav på volt visade det sig att min lilla fröken hade en trevlig överraskning kvar åt sin matte! För istället för en övergång från tölt till trav fattade hon en rund, fin och LUGN högergalopp som hon sedan höll fint under ett par varv på volten innan hon gick över i trav!!! Så peppande för mig som inte tycker att jag kan rida galopp på volt!!! Nu är jag bara superlycklig efter en jätterolig kurshelg och hoppas att skröppelkroppen SNART tycker att det är läge att rida igen!