Stretching efter träningen

...är bra! hälsar Hamingja!

Dagen började ovanligt tidigt, med morgonfodring i Mariebäck och sedan ett riktigt härligt ridpass i skönt vinterväder (- 8 och knappt någon vind) på KANONUNDERLAG!!! Jag red bilvägen till Avan och inför vår uppvärmningsgalopp i första uppförsbacken hade jag tur när jag tänkte - och faktiskt TVÅ gånger dessutom! Först förberedde jag med några steg högersluta innan jag gjorde halt inför galoppfattningen (vänster) - vilket resulterade i en jättefin galoppfattning!!! 

När vi närmar oss krönet på den lilla backen brukar Hamingja börja tveka och sakta av - och när jag då försökt lägga till lite drivning har hon blivit spänd och tappat galoppen av den anledningen... Men PLÖTSLIGT HÄNDER DET!!! Matte fick den LYSANDE idén att smacka lite försiktigt INNAN Hamingja börjat tveka. Då drog turbomotorn igång - i bibehållen galopp - och vi galopperade på ända till slutet av raksträckan! Det tog mig bara fem år eller så att komma på det... men så är jag oerhört snabbtänkt också!!!

En stor del av ridpasset ägnade vi sedan åt töltträning då jag m h a mitt "vikten framåt-tänk" försökte få ordning på min sits och med upprepade "halvhaltsrenoveringar" (genom att göra halt) hitta en långsam tölt med trevlig bärighet. Atli brukar säga att Hamingja och jag numera är duktiga på samlad skritt och även ganska duktiga på övergången från samlad skritt till tölt. 

Men sedan lyckas jag inte bibehålla samlingen... När jag dessutom höll blicken lyft (och därmed "kopplade bort" synintryckens dominans) lyckades jag KÄNNA en anledning till detta: att Hamingja för att komma undan "inramningen" böjer halsen lite åt vänster så att hon kan skjuta ut högerbogen och samtidigt slänger rumpan åt vänster... Jag behöver alltså "tänka" högersluta nästan hela tiden för att bibehålla inramningen och kombinera med massor av (förhoppningsvis fungerande) halvhalter med sätet. 

Mellan två sekvenser med samling lät jag Hamingja sträcka ut på längre tyglar i "nedvarvningstölt" en stund och den härliga aktiviteten i överlinjen tolkade jag som att vi redan hunnit aktivera hennes bakdel på ett bra sätt! I korsningen vid asfaltvägen satt jag sedan av och sadlade om inför hemvägen. Förutom en (höger) galopp i friskt tempo uppför första backen fortsatte sedan vår töltträning. Där några sekvenser kändes riktigt trevliga även om det inte var riktigt samma wow-faktor som i början av hemvägen igår. 

Nu blir det ledig dag för Hamingja i morgon så får vi se sedan vad mattes kropp är på för humör. 

Hamingja moment!!!

Vackra "stjärnor" i manen idag!!!

Blev SÅ peppad av ridkänslan bitvis i går kväll och ville försöka återupprepa den idag när jag red längs bilvägen till korsningen vid sjön. Och vilket FANTASTISKT ridunderlag vi har så här års: fast men med lagom svikt för hästbenen och superbra fäste med broddarna - det kan helt enkelt inte bli bättre!!!

I ridningen känns det VÄLDIGT otippat att något skulle kunna bli bättre av att jag tänker "vikten framåt" när jag ju samtidigt både behöver sträcka på ryggen och dra bak axlarna... men jag kände ju igår väldigt tydligt att det faktiskt hjälpte mig med både skänkelläget och sitsen. Och upplevelsen var densamma även idag!

Ett annat vinnande koncept från gårdagen (och senaste Atlikursen) var att f f a rida riktigt lååååångsamt i tölten - och det redan i uppvärmningen. Men utifrån Atlis devis "om du lyssnar på hästen talar den om vad den behöver: vill den springa fort ska du rida långsamt, vill den gå med huvudet högt ska du uppmuntra den att sänka huvudet o s v". För efter en periods "gasen i botten-tölt" under uppvärmningen har Hamingja verkligen börjat "tänka framåt" på ett helt annat sätt så nu måste jag göra "miljoner" förhållningar för att hålla tempot lågt och det borde ju innebära att vi faktiskt "får" tölta sakta nu...!

En annan väldigt tydlig aha-upplevelse under senaste Atlikursen var hur jag behöver vara MYCKET mer uppmärksam på att Hamingja verkligen lyssnar på mina signaler, f f a att hon verkligen tar halvhalterna och att jag ALLTID måste vara beredd att göra halt om så inte är fallet. När jag nu försöker tänka på detta märker jag att jag behöver vara uppmärksam på detta under HELA ridpasset, för även om hon börjar lyssna jättebra efter några halter så kan hon snart börja "glömma" igen...

Efter gårdagskvällens -22 grader hade temperaturen nu på förmiddagen stigit till -11 vilket kändes riktigt behagligt när jag red iväg... och jag gjorde därmed den klassiska missen att rida iväg med vinden i ryggen... Det blev VÄLDIGT tydligt sedan när jobbade lite på volt i "världens ände-korsningen"  och ÄNNU tydligare när jag sadlat om och vände hemåt igen med de isande vindarna rakt i ansiktet... "Här behövs inget ansiktslyft - ALLT stramar upp sig!" konstaterade jag. :-O

Men Hamingja fick mig sedan att glömma allt sådant när mitt "vikten framåt-tänk" i kombination med övriga sitskorrigeringar fick henne att verkligen komma upp med bogarna och DANSA fram i en  långsamt ölt med HÄRLIG bärighet!!! Och jag gjorde verkligen mitt bästa för att bibehålla en avslappnad sits som tydligt belöning till henne! 

När vi efter en stund började tappa lite av den härliga känslan var det frestande att sakta av till skritt för att börja om, men jag behöver ju verkligen träna även på att bibehålla/återställa samling och lösgjordhet så jag försökte istället nyttja högersluta och vänsteröppna för att återaktivera bakdelen, förhållningar med sätet för att fånga upp energin och sedan slappna av i sitsen och "vara snäll". Och även om känslan aldrig blev riktigt samma som under den första delen av töltsekvensen så var jag VÄLDIGT nöjd med att jag genom att åter "tänka lite framåt" faktiskt kunde återgå till en avslappnad, belönande sits med skänklarna om henne igen. Så att Hamingja faktiskt kunde få en ledtråd till vad det egentligen är jag menar att hon ska göra!

En riktigt, riktigt aktiv överlinje under nedvarvningstölten tolkade jag som ytterligare ett tecken på att jag faktiskt lyckats aktivera bakdelen idag! Men jag försökte också bibehålla en viss böjning så att hon inte bara skulle "släppa ner huvudet" och sluta jobba bakifrån under vår ganska långa nedvarvning. Idag hade nog matte gjort något rätt i alla fall! 

När jag ska sitta upp igen efter att ha sadlat om brukar jag vintertid nyttja plogkanten som "uppsittningspall" för att vara snäll mot både min och Hamingjas kropp. Från början var det inte alldeles lätt att få Hamingja att stanna parallellt med plogkanten utan hon ville gärna skjuta iväg bakdelen lite bort från mig... Men efter att jag vid ett antal tillfällen åtgärdat detta genom att m h a yttertygeln ställa henne lite utåt och sedan sträcka mig över hennes rygg och peta lite lätt på bakdelens utsida med pisken (jo, STORT trauma över brutal matte förståss - men hittills har hästen faktiskt ändå överlevt...!) Och de senaste gångerna har det räckt att bara ställa hennes nacke lite utåt för att hon ska flytta tillbaka bakdelen mot mig! Ett litet steg för mänskligheten men ett STORT steg för Hamingjas matte!!!

-22 grader...

...och då tyckte Hamingja det var en lämplig dag att börja släppa det första av vinterpälsen...!!!

Jag hade kvällsfodringen och tänkte först stå över ridningen för min kropp uppskattar inte kyla... men sedan kunde jag inte låta bli att ge mig ut i skogen en sväng med finhästen i fullmånens sken! Det blev en sväng upp till vändplanen då jag försökte tölta riktigt, riktigt långsamt. Vilket innebar "miljoner" halvhalter innan vi tillslut hittade ett läge med hyfsad längd på halsen och fortfarande tillräckligt med energi för att ge en ganska OK takt.  

När vi vände hemåt igen samlade jag henne lite mer och sedan fortsatte jag med ett riktigt långsamt tempo - och någonstans där i mörkret hittade vi ett läge där vi båda kunde slappna av och jag fick lite Atlikurs-känsla i sitsen. Jag försökte analysera hur det kändes - vilken känsla jag ska försöka hitta tillbaka till... och kom fram till att för att "sitta som folk" måste jag ändå först tänka vikten lite framåt så att jag får skänklarna på plats innan jag drar bak axlarna. När jag börjar i andra änden och först tänker att jag ska räta på mig och dra bak axlarna så åker skänklarna fram och sedan tenderar jag att fastna där... 

Sammanfattningsvis en riktigt mysig månskenstur - trots kylan! Och sedan blev det kvällshö till hästarna - så alla nöjda!!!

Härligt med mörker!!!

Tänk er en riktigt hektisk dag på jobbet, då man åker hem med spänningshuvudvärk och känslan av att hjärnan är helt urblåst... och då istället få plocka fram pannlampan och ge sig ut i mörkret på hästryggen! Så HÄRLIGT!!! Och med beskedliga -6 grader var det ju inte ens obehagligt med motvind!

Hamingja bjöd på en härlig energi och matte bara njöt! Men när jag nu sitter vid datorn igen börjar huvudvärken komma tillbaka, så det får bli ett inlägg som nästan håller Twitterformat idag. I´ll be back!!!

Ett steg i taget...

 ...IBLAND går det t o m framåt...!

Idag valde jag ridbanan för vårt träningspass. Jag försökte mig på en uppvärmning i tölt med riktigt, riktigt långsamt tempo (d v s "miljoner" halvhalter med sätet) och låååång hals, på samma sätt som jag fick testa under senaste Atlikursen. Och de stunder jag lyckades rama in henne på ett bra sätt kändes takten inte så tokig trots att vi var i uppvärmningsfasen. Ibland vet jag faktiskt vad jag behöver göra - och när jag dessutom kommer ihåg att göra det så blir det ju faktiskt bättre!

Jag försökte också ha fokus på alla detaljerna i sitsen: lyft blick, avslappnade skänklar som håller runt hästen, vinglasen i händerna och "nyp" mellan skulderbladen... och de stunder när jag fick ordning på det mesta så märktes det direkt skillnad på Hamingja! Några tydliga halter direkt från tölt gjorde också att halvhalterna fungerade bättre sedan.

Efter omsadlingen övergick jag till tölt med mer samling och i en lite högre form samtidigt som jag försökte aktivera oss genom korta sekvenser tempoväxlingar, vändningar med ytterhjälperna m m för att försöka bibehålla samling och energi lite längre stunder.  Och när sitsen ibland var i ordning kom Hamingja också upp med bogarna på ett trevligt sätt! 

I teorin vet jag ju att om hon kortar upp nacken och/eller jag börjar "få något i handen" så är det mer energi som krävs - jag kan ju inte bromsa mig ur problemet... Men det gäller att i det läget verkligen våga lägga till mer ben, eller t o m göra ett litet smack-ljud ÄVEN om det först innebär att hon VRÄKER sig i handen och blir jättespänd. För det är först när vi tagit oss levande igenom detta trauma och "ut på andra sidan" som vi kan hitta den riktigt trevliga känslan i tölten! 

Och när vi idag tog oss över till "andra sidan" och jag sen faktiskt även lyckades slappna av i sitsen som en tydlig belöning till min duktiga häst kändes det som att jag hade velat fortsätta rida i all evighet! Men när vi båda fått njuta av detta en stund i båda varven lyckades jag förmå mig att avrunda medan den trevliga känslan fortfarande bestod! Och när Hamingja fick strääääääcka ut på allt längre tyglar fortsatte hon tölta med en aktiv överlinje samtidigt som häst och matte frustade ikapp! 

MER tölt åt folket!!!

Man blir ju så GLAAAAAD av att rida tölt!!!

 Denna (i alla fall hittills) ovanligt milda vinter har vi ju också kunnat hålla många av ridstigarna i skogen öppna längre än vanligt tack vare begränsade snömängder - lagom mycket snö skulle man alltså kunna säga! Men det var ju innan den senaste veckans stora snöovädret drog igång...! Gårdagens försök till ridning där snön låg "mulhög" var ju ett tydligt tecken på att vi nu snabbt tagit ett "skutt" in i perioden då vi i princip är hänvisade till ridning längs bilvägen där STORA plogvallar hindrar alla försök att ta sig ut i terrängen... Men det är ju bara att gilla läget!

För Hamingjas del har det varit extra värdefullt med den långa "pulsa i snö-perioden" denna vinter eftersom den inneburit så stora möjligheter till rehabträning. De muskler i bakdelen som hon behöver stärka för att avlasta sina bakknän har ju aktiverats "på köpet" redan vid någon decimeters snödjup. Och vi kommer ju förhoppningsvis ha sådana möjligheter även på bilvägen framöver när vi hinner rida innan plogbilen!

Idag var det dock en välplogad bilväg som erbjöds när Hamingja och jag gav oss ut för dagens träningspass till "världens ände-korsningen". Jag har ju så många detaljer i sitsen som Atli påpekat att jag behöver jobba med: att hålla blicken lyft, slappna av i skänklar och säte samtidigt som skänklarna ska ligga mjukt mot hästens sidor, känslan av att hålla vinglas i händerna... och så det där "nypet" jag ska känna mellan skulderbladen...! Sedan jag nyligen insåg att glömt bort det sistnämnda har jag upplevt en oerhört stor effekt vid arbetet i skritt och min målsättning idag var att se om jag kunde få med detta i tölt också.

När vi inledde med uppvärmning i tölt i ett lite lägre tempo upplevde jag en större aktivitet i bakdelen än tidigare, förhoppningsvis som en effekt av det muskelstärkande arbete vi ägnat oss åt men också att våra racertölt-sessioner har fått henne att "tänka framåt" på ett nytt sätt. Nu testade jag att istället hålla ett lite lägre tempo genom att använda både sidförande hjälper och förhållningar med sätet som broms. ("ALDRIG bromsa med båda tyglarna - då får du bara en spänd häst!!!" som Atli brukar säga.) Och när jag med hjälp av skänklar och sits kunde hålla nere tempot utan att Hamingja började gå emot bettet blev det betydligt lättare med både "vinglasen" och "nypet" mellan skulderbladen!

Jag använde också öppna för att återställa och bibehålla samlingen i tölten, där jag i högeröppnan behöver "tänka" liiite sluta för att rama in så att hon inte bara skickar iväg bakdelen åt vänster för att inte behöva belasta höger bak. Efter omsadling vände vi hemåt igen och då isade det REJÄLT i ansiktet när motvinden fick minusgraderna att anfalla...! :-O Nu blev också Hamingja mer "taggad" och jag behövde göra några halter innan halvhalterna i tölt åter började fungera. Men någon riktig dragkamp blev det aldrig, så förhoppningsvis börjar jag lära mig att göra halterna i ett tidigare skede, innan det hunnit går för långt!

Nedvarvningstölten på allt längre tyglar fick bli lite extra lång idag och jag upplevde att hon bibehöll en hög aktivitet i överlinjen medan jag kunde använda förhållningar med sätet för att hålla nere tempot. 

Tillbaka i stallet fick hon sedan stå en stund med ryggvärmaren från BoT medan jag var så där "Carro-duktig" och smorde tränset. När jag sedan skulle släppa ut henne i hagen igen kunde jag inte låta bli att skratta när hon absolut ville stanna just utanför grinden för att äta lite hö som låg på marken och jag närmast fick dra henne in i hagen... där det låg MASSOR av hö och väntade...!!! Och på insidan av grinden stod samtidigt bästa kompisen Litlamin tillsammans med lille Hjalmar och hoppades på att få gå över till "äta extra-hagen" som de brukar få stå i när vi fodrar med mindre hö till hästarna i stora hagen...! 

:-D

När snön ligger muldjup...!

"Muldjupt "- en gammal norrbottnisk måttenhet!

De senaste dygnen har snön verkligen VRÄKT ner (upp till 70 cm på ett dygn) och hårda vindar har skapat drivbildning - så rekommendationen från Trafikverket och SMHI har varit att man inte skulle ge sig ut i trafiken om det inte var absolut nödvändigt... Därför åkte jag aldrig till stallet igår, men i morse kom jag fram till att det faktiskt VAR absolut nödvändigt!!!

Jag har ju i alla fall fyrhjulsdrift på bilen, vilket kändes tryggt när jag åkte hemifrån! Jag hade också hört från Sylvia att Mariebäcksvägen i alla fall hade plogats i går kväll. Jag kunde sedan själv konstatera att den inte hade plogats igen idag. Det hade visserligen bara hunnit bli någon dryg dm nysnö, men det hade drivit ihop betydligt mer längs vägkanterna så vägen kändes VÄLDIGT smal... Det var bara att hålla tummarna för att jag inte skulle få möte... och det fick jag inte heller som tur var!

Hamingja tyckte uppenbarligen också att det var absolut nödvändigt med ridning idag, för trots att de hade hö att mumsa på i hagen kom hon genast och mötte mig vid grinden! Jag bestämde mig för att rida upp till vänster bakom vägbommen där "huvudvägen" uppenbarligen också plogats någon gång igår för snödjupet var även här bara någon dryg dm. Perfekt för uppvärmning i galopp m a o! Efter några steg högersluta gjorde vi halt och sedan en riktigt klockren galoppfattning (vänster galopp)! 

Vi hann dock inte galoppera särskilt långt innan en MYCKET hotfull snöhög tornade upp sig vid sidan av vägen, så Hamingja blev spänd och tappade galoppen... "Varför ändra ett vinnande koncept?!" tänkte jag och testade en gång till med högersluta i skritt följt av ny halt - och Hamingja gjorde en lika klockren vänsterfattning en gång till! Vi fick sedan tillfälle att upprepa detta ett antal gånger, då den som plogat för timmerbilarna av någon anledning skapat hotfulla snöhögar på flera ställen längs vägen... men det blev ju flera väldigt fina galoppfattningar i alla fall!

Av vår "nya" ridstig genom skogen till Torrbergsvägen syntes idag inte minsta spår... snön och vinden hade gjort att den drivit igen helt och hållet. Det var ju i o f s ganska väntat i o m att det längs den första delen av stigen numera är kalhygge på båda sidorna. Men jag bestämde mig ändå för att göra ett försök - för kanske skulle det inte vara lika djup snö när man kom in i skogen?! Och Hamingja, som sällan låter sig bekomma av snödjupet så länge det som nu är kallsnö, tog sig an uppgiften med stor entusiasm! 

Men snödjupet visade sig bara öka istället för att minska och när Hamingjas mule började hamna under snön tyckte matte att gränsen var nådd och valde att vända tillbaka - Hamingja själv verkade däremot helt inställt på att fortsätta! Istället skrittade vi längs skogsvägen upp till vändplanen.

Framme på vändplanen kunde jag konstatera att de plogat upp en ENORM snöhög precis Hamingjas favoritstig går in i skogen... Hon verkade dock inte låta sig avskräckas av detta utan verkade HELT inställd på att snöberget skulle forceras när matte än en gång fegade ur och bestämde att vi skulle vända hemåt istället. Under hemvägen var det sedan mattes tur att få uppvärmning, när Hamingja fick trava och den dm-djupa snön gav extra "studs" åt varje steg!  

När hästen fått återgå till flocken i hagen och det var dags för mig att köra hemåt var bilvägen fortfarande inte plogad. Bara att gasa på och hålla tummarna för att jag inte skulle få möte denna gång heller - vilket när jag tänker efter kanske var precis vad Hamingja tänkte när hon tog sig an snöutmaningarna idag?!! Och sådan tur hade jag även denna gång så jag kunde dra en lättnadens suck när jag kom ut på plogad väg igen i Avan!

Köldfaktorn SVINKALLT!!! :-O

Idag - när Donald Trump TILLSLUT avgår som USA:s president var det istället min väderapp som spred lögner... "9 minusgrader som med en nordöstlig vind på 4 m/s ger en köldfaktor på -16" påstod den...FEL, FEL, FEL kan jag berätta det kändes snarare som -27!!! :-O  Att då dessutom ha valt ridhandskar utifrån vad termometern visade var verkligen en GROV felsatsning...! :-O

Hamingja verkade dock upplivad av det "svala och sköna vädret" och efter flera vilodagar på raken p g a skröpplig matte var det t o m så att hon kom direkt fram till grinden när hon fick syn på mig utanför hagen! När grimman sedan var på satte hon sedan glatt i sig tre hela nävar med "mineralgodiset" som hon annars dissat totalt den senaste tiden... det är uppenbarligen bra att behöva längta ibland - även för en häst!!!

Ridningen blev längs den högra skogsvägen bakom vägbommen som ännu inte plogats i vinter så även om det fanns ett upptrampat spår fick Hamingja lyfta ordentligt på benen. Till att börja med tyckte jag att vi skulle trava (för att matte skulle få upp värmen i de redan stelfrusna fingrarna) men underlaget gjorde att Hamingja gång på gång istället gick över i galopp så jag fick bromsa upp henne, vilket brukar resultera i något slags halvstressad tölt. Så blev det de flesta gångerna idag också - fast sedan kunde vi göra övergång direkt till trav UTAN att behöva sakta av till skritt först! Och vid ett tillfälle bröt hon t o m av direkt till trav från galoppen!!! PLÖTSLIGT HÄNDER DET!!!

Men sedan bestämde jag mig för att det fick bli skritt fortsättningsvis -  för mina fingrar hade börjat tina upp så smått och Hamingja fick ju ändå REJÄL styrketräning tack vare den djupa snön! I o m att det var mörkt ute red jag med pannlampa och då är man ju VÄLDIGT glad åt snön som gör att man ser så bra! 

Bästa PT:n och ljusterapi!!!

Uuuuuuuunderbart vinterväder!!!

Efter den senaste veckan med mycket värk och därmed dålig sömn kändes det inte som att jag skulle orka rida idag... men bestämde mig ändå för att i åka till stallet och pyssla lite med Hamingja. Väl där gick det sedan som det brukar: jag tänkte "En liiiten sväng orkar jag nog..." och väl i sadeln var det ju så härligt - och vips hade jag ridit hela vägen bort till skoterklubben och tillbaka!!! Än en gång kunde jag konstatera att Hamingja är världens bästa PT!!! Lindriga -8 grader och en strålande sol som fick snön att gnistra och ge ljusterapi till max gjorde förstås sitt till också!

Tycker att Hamingja börjat "tänka framåt" i tölten på ett annat sätt nu efter att vi hittills under vintern ofta haft "full gas" som övergripande tema. Så nu testade jag istället en uppvärmning i långsamt tempo och när jag fick henne att slappna av och länga överlinjen kändes takten inte så tokig ändå! Och under en sekvens när hon kom upp lite med bogarna och ändå kändes riktigt lösgjord blev känslan extra trevlig!

För matte gällde som vanligt: att hålla blicken lyft för att verkligen kunna KÄNNA Hamingjas rörelser, nyp mellan skulderbladen, vinglasen i händerna, hålla om med skänklarna och avslappnad sits. Så mycket att tänka på - men då och då tyckte jag ändå att jag fick till det! 

Under hemvägen imponerade Hamingja lite extra när vi på den smala vägen med plogkanter blev omkörda av en STOR lastbil... och lilla fröken med de extrema flyktreflexerna ändå hanterade detta på ett väldigt modigt sätt utan att försöka fly!!! 

Nya skor på dressyrhästen!

...är ju faktiskt inte med sanningen överensstämmande, för Hamingja fick återanvända samma skor... men hovslagar-Sandra fixade "nya snygga fötter" åt henne idag i alla fall!!!

Det har varit stiltje här på bloggen denna vecka, när vädret verkligen "åkt berg- och dalbana" där det började med snöstorm, övergick -30 grader (den första riktiga kylan denna vinter) för att idag återgå till beskedliga -7 grader... Väderomslag som min kropp INTE tyckt om så jag har varit risig och inte sovit så mycket... Men när Hamingja nu fått många vilodagar på rad var det ju bra att jag orkade rida hela FEM  gånger förra veckan!

Idag blev det i alla fall en kort sväng längs den högra skogsvägen bakom vägbommen, där Hamingja fick "rasa av sig" lite med djupsnögalopp medan matte bara behövde åka med. Vi var dock inte alltid riktigt överens om VILKEN galopp det skulle vara... Efter vi inledningsvis enats om en vänstergalopp tyckte sig Hamingja uppenbarligen klar med den och ville sedan köra "den högra". Sedan plockade hon fram oanade dressyrhästtalanger när hon tre gånger tog vänster galopp först men redan efter 3-4 galoppsprång gjorde ett diskret galoppombyte...! Och inte för att jag vill förringa vare sig Totilas eller Valegro - men har ni någonsin sett någon av dem göra galoppombyten i djupsnö??!! Nej, jag tänkte väl det!!!

The Icelandic Horse - presented by God!

Om någon mot förmodan missat detta så kan det ju vara bra att det står på grimman!!! Denna hade Karin Åberg, Sadlar.se med sig när hon kom till Mariebäck i höstas med fullastad bil. (För er som inte sett hur mycket denna packningens mästare rymmer i en bil kan jag säga att om ni proppar varje skrymsle fullt - så lyckas nog Karin få in lika mycket till!)

Idag var det gränsfall att jag skulle orka rida, men jag ville så gärna "spinna vidare" på känslan från igår när vi mot slutet av ridpasset började vara hyfsat avslappnade, både Hamingja och jag! Gjorde dock misstaget att ta samma kläder som i går kväll eftersom termometern visade samma siffra, men dagens ISANDE vindar "hetsade minusgraderna att anfalla" på ett helt annat sätt än igår...! :-O

Valde ridbanan även idag men varierade uppvärmningen genom att rida på stora åttavolter och sidföra över diagonalerna - både i skritt och tölt. Jag har fortfarande stiglädren ett hål kortare än jag brukar med förhoppningen att det ska hjälpa mig att hitta ett bättre skänkelläge. (Det ska i alla fall inte ska vara fysiskt möjligt att fastna i EXAT samma läge som jag brukar.) Och det kändes i benmusklerna (och rumpan) idag att dessa fått jobba lite annorlunda igår mot vad de brukar!

Mitt mantra avseende sitsen var dock detsamma: avslappnade knän och hålla om lätt med underskänklarna, vinglas i händerna, ett "nyp" i musklerna mellan skulderbladen. Massor av halvhalter med sitsen fick Hamingja att sänka tempot tillräckligt för att kunna slappna av i tölten så att hon tillslut började frusta på samma sätt som igår. Och när jag sedan kompletterade med öppna i vänstervarvet och sluta i högervarvet kompletterades lösgjordheten med lite trevlig samling också! 

Försökte också komma ihåg instruktionen från Atli senast att inte göra eftergifterna FÖR stora så att jag släpper ut henne för långt. I o m att hon har så lätt för att sträcka ut framåt-nedåt i både skritt och tölt behöver hon istället träna på att komma upp med bogarna och vara lösgjord i en högre form. Men när vi hittat några sekvenser med trevlig töltkänsla i båda varven fick hon förståss avsluta med att "njuttölta" på långa tyglar! En MYCKET nöjd häst frustade och frustade med mulen nästan i marken! 

Efter denna vecka med hela fem riddagar (vilket var normalfallet för mig förr men numera är en rekordnivå) ska mattes muskler få vila från ridning - troligtvis både måndag och tisdag. Innan Hamingja fick gå tillbaka ut i hagen igen kollade jag hennes bakknän och nu tyckte jag att "svampigheten" var borta även runt det vänstra. Vilken enligt veterinären också borde vara fallet ifall hon fick tillräckligt mycket träning efter sprutbilstringen. 

Lördagskvällsnöjet!

I kväll blev det ett träningspass med Hamingja på ridbanan innan kvällsfodringen av hästarna. När jag inledde med skritt på volt tänkte jag vänta lite med att flytta undan för innerskänkeln och först helt fokusera på min sits (lyft blick, avslappnade knän, hålla om lätt med skänklarna, vinglas i händerna och känna ett "nyp" mellan skulderbladen). Men det fascinerande var att när jag lyckades få hyfsad ordning på mig själv så började Hamingja i princip av sig själv korsa över med inner bak, slappna av och länga överlinjen! När jag för en gångs skull faktiskt gjorde mitt så gjorde hon helt enkelt sitt!!!

Nästa steg blev att gå ut på spåret och med sitsen som fortsatt huvudfokus och försöka rida tölt utan att jag förvandlades till järnspett i sadeln. Och för Hamingja var uppgiften att inte stressa upp sig även om jag höll underskänklarna lätt mot hennes sidor. I början red jag bara riktigt korta sekvenser med tölt innan jag gjorde halt för skänklar och säte för att hitta tillbaka till avslappning hos oss båda innan en ny sekvens tölt. 

Till att börja med blev vi snabbt spända båda två men successivt - efter massor av halter - kunde vi enas om ett långsamt tempo och då började även avslappningen komma. Jag var lite orolig att vi skulle halka i hörnen - vilket faktiskt visade sig vara ett lyckokast! För det fick mig att göra massor av förhållningar med sätet för att bromsa upp tempot innan varje hörnpassering - med mycket trevlig effekt på Hamingjas lösgjordhet och samling som trevlig bonus! Och jag började ana vad Atli egentligen menar när han alltid säger att jag rida MYCKET mer aktivt i tölten...!!! 

Avslutningsvis fick Hamingja sträcka ut i nedvarvningstölt och även nu kunde jag hålla nere tempot m h a sätet och ge henne allt längre tyglar utan att hon drog iväg i tempo. Efteråt var jag riktigt, riktigt nöjd med vårt ridpass då det kändes som att vi i små glimtar hittade tillbaka till den trevliga känslan från senaste Atlikursen! Det får nog bli några fler pass på ridbanan under den närmaste tiden för att "nöta in" detta så kanske vi kan börja hitta sådana glimtar även när vi rider ut!

"Been there, done that, got the t-shirt...!!!"

 

Myyyys!!!

Vi har ju veterinärordination på att rida i snö, så att Hamingja måste lyfta lite extra på (bak-)hovarna och därmed stärka upp de muskler som ska stabilisera och avlasta hennes bakknän. Så jag skyller på veterinären när jag, efter gårdagens inlägg på temat "variera mera" idag ÄNDÅ valde att rida genom skogen till Torrbergsvägen. "Been there, done that, got the t-shirt...!!! skulle man ju kunna säga...! 

Men viss variation fick vi faktiskt "på köpet" då det nu hunnit avverkas en hel del vid den vänstra skogsvägen bakom bommen så det var faktiskt lite svårt att känna igen sig... I o m att det även var avverkat på höger sida av vägen var jag först inte säker på om det var "vår" väg in till höger jag hittat eller om det var en helt ny skapad av skogsmaskinen... (skogsarbetarbaracken var borttagen så jag kunde inte orientera mig utifrån den heller.)

Ganska snart hade i alla fall skogsmaskinen vikit av in i skogen och när spåren efter tidigare ridturer istället kunde anas under snön blev jag säker på att vi var på rätt väg! I o m det hade vi ju rätt bra koll på underlaget också - både Hamingja och jag - så vi laddade med lite djupsnögalopp (vilket verkligen måste vara megaträning för musklerna i bakdelen) innan vi var framme vid älgtornet där den långa skrittpassagen över (gamla) hygget tog vid. 

Jag valde sedan den första stigen genom skogen tillbaka till Mariebäck och även här blev det inledningsvis lite djupsnögalopp. Det är verkligen en häftig känsla när galoppsprången går så mycket uppåt istället för framåt!!! Under den resterande hemvägen skrittade vi, men tack vare att det nu fanns upptrampade spår att rida blev Hamingjas pauser för att få mjölksyran ur musklerna inte alls lika många som när vi red här senast, då i obanad terräng/snö.

Och i morgon ska vi nog (med lite god vilja) kunna säga att vi följer variera mera-temat lite bättre för då har jag kvällsfodringen och planerar att rida på ridbanan i samband med det. Och där har jag inte ridit många gånger sedan senaste Atli-kursen (i börja av november)...!

Variera mera!!!

Favoritbild på Feykir!

Och eftersom Hippson använde bilden på sin förstasida när de delade mitt mest lästa blogginlägg någonsin så är det också den mest spridda bilden! När Johan fotade den (i januari 2007 eller 2008) var det riktig Norrbottensvinter, närmare -30 grader om jag minns rätt. Sådan torr kyla går det ju bra att klä sig emot. Men den senaste tidens höga luftfuktighet (har idag sett 93 % som mest) är väldigt ovan för oss som bor här uppe och den kryper verkligen "genom märg och ben" redan vid -10 trots varma kläder...!

Men rida ville jag ju ändå - särskilt som det är en jobbledig jag (Trettondedagjul)! Gårdagens ridtur tillsammans med Maja och Heimdal fick mig att inse hur lätt jag har att "fastna i samma hjulspår" när jag rider (förutom att jag "fastnar" i ett mesigt bekvämlighetstempo i tölten...) Jag behöver verkligen variera mig mer! Och som ett första steg för att tvinga fram lite variation bestämde jag att dagens ridpass skulle bli längs bilvägen till Avan istället för mot Alviksträsk. 

Det är ungefär lika långt från Mariebäck till dessa respektive korsningar, men medan sträckan till "världens ände-korsningen" är helt plan och med långa raksträckor så har vägsträckan till Avan-korsningen många kurvor och små backar upp och ner. Och nu var det ett tag sedan jag red mot Avan så det passade ju bra att göra det så att det därmed inte blev precis samma upplägg av ridpasset. 

Vissa saker behöver dock vara detsamma: att korsa med bakbenen behöver vi ju t ex alltid! (Men jag upplever att Hamingja känns ganska jämn i sidorna nu och hoppas att jag kan behålla henne så även framöver!) Gas och broms i tölt likaså, men där hjälpte backarna till för att få mig att variera upplägget lite mer. 

Även när det gäller sitsen har jag lätt att "fastna" och bli stel... så när jag satt av och sadlade om inför hemvägen kom jag på att jag samtidigt skulle korta mina stigläder med ett hål - även där för att tvinga fram en förändring. Jag har under åren gjort så ibland och det är alltid lika fascinerande hur en sådan liten förändring kan få det att kännas så annorlunda... Hade det varit någon annan som justerat stiglädren åt mig hade jag varit HELT säker på att det handlade om i alla fall 3 hål, men nu visste jag ju att det bara var ett håls skillnad. (Men jag har ju också varit med om att stiglädren plötsligt känts alldeles för korta/långa ifall jag bytt till skor med annan tjocklek på sulan.)

Igår insåg jag också att även om jag tycker att jag fokuserat VÄLDIGT mycket på min sits de senaste månaderna så har jag någonstans under vägen "tappat bort" det där "nypet" jag ska känna mellan skulderbladen... Och när jag nu påminde mig själv om det upplevde jag att det samtidigt gjorde det lättare att hålla om med skänklarna, som om min hjärna kopplade ihop dessa två saker på något sätt.

Fokuset under hemvägen blev att "sitta ordentligt" utan att bli så spänd i kroppen och samtidigt få Hamingja att sluta stressa upp sig i tölten även om jag lyckades hålla om henne med underskänklarna... Här och där tycker jag ändå att vi glimtade till lite, så kanske går det ändå åt rätt håll även om det är små steg...! Efter ridpasset fick Hamingja stå med Back on Track-ryggvärmaren en stund och i morgon får musklerna vila men på fredag hoppas jag rida igen! Undrar vad jag ska hitta på för någon variation då?!

Nästan 90 % luftfuktighet!!! :-O

Då blir det KALLT - och RIMFROSTIGT!!!

Otroligt att det kan vara så OERHÖRT hög luftfuktighet trots att termometern visar -11 grader... och så KALLT det känns trots den normalt ganska beskedliga vintertemperaturen... nu anar man hur det känns i södra Sverige på vintern...! :-O

Dessutom var det nästan fullt dagsljus fortfarande kl 14.30 trots att solen enligt väderappen hade gått ner redan en timme tidigare... uppenbarligen var molnen som täckte himlen av sådan art att de reflekterade ljuset istället för att dölja det! Hamingja och jag tog på oss uppgiften att guida relativt nyinflyttade Maja och Heimdal och eftersom vi siktade på en kortare ridtur i den fuktiga kylan red vi upp längs den vänstra skogsvägen ovanför vägbommen. 

Där kunde vi konstatera att den nya avverkningen var i full gång, så förutom en arbetande skogsmaskin på ena sidan av skogsvägen stod också flera bilar och en stor timmerbil parkerade. Däremot var det uppenbarligen inte så många monster som strök runt där i krokarna, så lilla Hamingja behövde inte alls jaga upp sig särskilt mycket!

Framme vid vändplanen skulle jag visa var Hamingja och jag brukar rida in i skogen, men nu tornade det upp sig en hög plogkant som spärrade vägen... Det löste vi dock enkelt genom att helt enkelt skicka Maja och Heimdal före! Och när även Hamingja och jag passerat till andra sidan tog lilla fröken över ledarrollen och visade Heimdal en av hennes favoritstigar - där det lustigt nog inte alls är något större problem att det först är ett parti med vatten under snön... något hon ju INTE gillar i vanliga fall...! Hon brukar visa så tydligt att hon mycket hellre fortsätter in i skogen där, än att vända tillbaka hemåt igen. Och inte ens den stora förekomsten av älgar i det området brukar bekymra henne särskilt mycket - hon som annars "gett älgskräcken ett ansikte...!!!" 

Även denna gång bet blev en mysig skrittrunda inne i skogen (hela tiden med 1-2 dm snö att kliva omkring i så det var bra rehabträning för Hamingja!) När vi sedan var tillbaka på skogsvägen uppstod vad som verkade som ett kritiskt läge, när det visade sig att skogsmaskinen förflyttat sig för att stapla upp timmer och nu spärrade av hela skogsvägen... Maja och jag satt av för att till fots se om vi kunde hitta en väg förbi, men när maskinföraren såg oss var han bussig och körde ut i terrängen igen så att det fanns gott om plats för oss att passera!

Vi avrundade sedan det hela med en tölt i lågt tempo där tillslut både Hamingja och jag lyckades hyfsat med att slappna av. Någon sväng längs den högra skogsvägen, som vi först planerat, blev det dock inte för vid det här laget hade den luftfuktigheten fått kylan att krypa "under märg och ben" på mig och Maja så vi fortsatte direkt tillbaka till stallet. Hästarna verkade däremot inte det minsta besvärade - men så har de också betydligt bättre funktion på sina "vinterkläder" än vad vi människor har! 

Maxad styrketräning!

Sista dagen på mitt lyxiga "jullov" fick Hamingja ett REJÄLT styrketräningspass när jag red "nya Torrbergsrundan" där hon verkligen fick lyfta ordentligt på "fötterna" - vilket ju är precis vad veterinären ordinerade för att stärka upp de muskler som kan/ska stabilisera hennes bakknän! 

Ett gäng från stallet red denna runda på nyårsafton (alltså dagen efter att Eva och jag gjorde detsamma) och sedan dess har det inte kommit någon större mängd snö så vi var nästan framme vid Torrbergsvägen innan Hamingja för första gången visade tecken på att vilja vila. När hon stannat började det "skaka" lite bl a i bogmuskulaturen, vilket jag tolkar som ett tecken på att det bildats mjölksyra som behöver transporteras bort.

Med -15 och dessutom vind som höjde köldfaktorn bestämde jag mig sedan för att välja den första stigen som leder genom skogen tillbaka till Mariebäck för att det skulle bli en lite kortare ridtur. Det visade sig dock vara ett feltänk från min sida i o m att ingen ridit den stigen på ett längre tag så snön gick ända upp till magen på Hamingja... Hon lät sig dock inte nedslås av detta utan inledde i ett friskt skrittempo! 

Och när jag sedan bestämde mig för att testa trav med förhoppningen att jag själv skulle få upp värmen lite bättre visade Hamingja att det gick alldeles utmärkt att galoppera! Den djupa snön gjorde att hon galopperade lååååångsamt med HÖGA språng -  vilket sammantaget måste ha inneburit EXTRA bra styrketräning!!! Större delen av sträckan genom skogen höll vi oss dock till skritt för att det inte skulle bli allt för ansträngande - och nu visade också Hamingja betydligt oftare att hon behövde stanna och "skaka ur musklerna". 

Tillbaka i stallet fick hon stå en stund med Back on Track-täcke med förhoppning om optimerad återhämtning för hennes muskler. Dessutom ska hon få vilodag i morgon när jag börjar jobba igen efter jul- och nyårsledigheten, vilket lär räcka som ansträngning för matte i alla fall...! Framöver tänker jag mig att minst en gång i veckan rida i oplogad terräng som en viktig del i vår rehabträning, men det behöver ju inte vara lika djup snö som det blev under hemvägen idag...!

SOLEN!!!

Efter vad som känns som en evighet med gråväder fick vi idag äntligen se SOLEN igen!!!

Och eftersom allt är relativt kunde man nästan damma av rubriken "KÖLDCHOCK!!!" trots att termometern bara visade -15 vilket en normal vinter skulle upplevas som en ganska beskedlig temperatur... särskilt som det var nästan helt vindstilla idag! Men det är ju inte mycket som är normalt denna vinter...inte ens vädret! 

I stallet träffade jag Elisabeth som berättade om jägare längs den vänstra skogsvägen bakom bommen. Så istället fick det bli en sväng längs bilvägen bort till "världens ände" för mig och Hamingja. Och tölt "i alla möjliga tempon" då jag verkligen försökte rida aktivt och därmed undvika det där energilösa "bekvämlighetstempot" som vi lätt fastnar i... För nu i vårt "nya liv" aktiverar vi även bakbenen ibland - hoppas jag i alla fall!!!

Numera har jag märkt att gränsen för hur mycket ridning min kropp tål går någonstans strax under 1 timme, vid längre ridpass än så får jag räkna med ett bakslag i form av betydligt mer smärtor kommande natt och dag... Och när nu kylan precis kommit också kändes det säkrast att hålla mig till ca 40 minuters ridning idag. Om det var "lagom" eller för mycket lär visa sig... Håller tummarna för att det ändå var "lagom" så att jag kan rida även i morgon - vilket är den sista dagen på mitt "jullov". Det har verkligen känts hur lyxigt som helst med så här många lediga dagar i sträck - trots att vi inte varit utomlands!

Hamingjas nyårslöfte!

...är uppenbarligen detsamma som för så många andra: "att motionera mer"!!! Och lille Hjalmar ville förstås GÄRNA busa med sin moster!!!

Det var alltså en redan uppvärmd häst jag kunde hämta i hagen idag, för att inleda det nya året på bästa sätt: i sadeln på min lyckohäst!!! Och det fick bli ett träningspass längs bilvägen till "världens ände-korsningen" och längs med sjön bort till skoterklubbens stuga. Först flyttade vi för skänkeln i skritt och kanske var det tack vare uppvärmningen i hagen som Hamingja hade så lätt även att korsa med höger bak!

Nere på vägen fick sedan ett stadigt tag i manen och en knappt hörbar smackning Hamingjas turbomotorer att dra igång på full fart. Från början kändes hon spänd och väldigt passtaktig, men successivt kunde jag få henne att slappna av lite mer utan att samtidigt bromsa upp tempot allt för mycket. När vi sedan avslutat denna sekvens med att snabbt göra halt bedömde jag att vi var redo för lite mer "finlir". 

"Finliret" bestod i korta sekvenser med tempoväxlingar i tölt när jag försökte bibehålla ett avslappnat säte och högeröppna för att få högerbogen på plats. Vi behöver fortfarande jobba mycket med detta, både för att jag har så lätt att bli spänd i kroppen när jag rider tölt och för att Hamingja fortfarande stressar upp sig så snart jag lyckas hålla om med underskänklarna. 

När jag suttit av och sadlat om, samtidigt som vi båda två fått ett välbehövligt tillfälle att slappna av, vände vi hemåt. Nu samlade jag henne betydligt mer först i skritt (var t o m "brutal" och smackade lätt ett par gånger :-O  ) och försökte sedan bibehålla samlingen efter övergången till tölt genom att "tänka samlad skritt" och göra massor av halvhalter med sätet, samtidigt som jag låtsades att jag höll ett vinglas i vardera handen. Jobbade på med detta större delen av hemvägen och var ganska nöjd när Hamingja tillslut fick börja sträcka ut halsen med allt längre tyglar i tölten. 

Glädjande nog bibehöll hon mycket aktivitet i överlinjen och medan jag höll henne högerställd för att hon skulle räta upp sig och skjuta ut den vänstra bogen lite istället för den högra, fick hon jobba på i denna form ganska länge. Vilket förhoppningsvis innebar att hon jobbade med de muskler i bakdelen som hon behöver stärka för att stabilisera och avlasta sina bakknän! När jag kollade henne innan jag red ut kändes det som att den kvarvarande "svampigheten" vid höger bakknä hade minskat ytterligare och därmed fortsätter att närma sig läget för den vänstra som redan känns helt återställd!