Äventyret började redan vid lunchtid på fredagen, när jag åkte till stallet och packade ihop häst och utrustning inför Umeå Icelandichorsemeeting. Hamingja och jag åkte sedan för att hämta upp Johan från jobbet så att vi tillsammans kunde styra kosan söderut mot min och Johans gamla hemstad. För Hamingja var det dock första besöket och den längsta resa hon någonsin gjort.
Framme på Hippologum i Umeå fick jag installera henne i ett av de mobila uteboxarna där vi gjorde oss klara för att provrida i ridhuset som skulle vara vår tävlingsbana under helgen. Det enda tillfället som man kunde få ta in hästen i ridhuset innan det var "skarpt läge" var kl 20-21 på fredag kväll, vilket var huvudanledningen till att vi åkte ner redan på fredagen trots att tävlingarna inte skulle dra igång förrän efter lunch på lördag.
Hamingja blir ju alltid ängslig i nya miljöer och här fanns det verkligen mycket att titta på! Som om inte aggressiva ridhusväggar var nog så fanns här MASSOR av speglar (det behövde vi inte hantera i Harrbäckens ridhus) och dessa var dessutom så lågt placerade att Hamingja konfronterades med sin egen spegelbild både framifrån och från sidan... REJÄLT spännande till att börja med!
Som tur var gav matte henne en uppgift hon kände väl igen: att flytta ut bakdelen i skritt på volt, vilket alltid är ett bra sätt att hjälpa henne slappna av. Man nästan hör hennes lättade suck när hon får göra något som hon känner till och vet att hon kan!
Inser nu att jag lyckats välja ut bilder där man kan få intrycket av att vi hade ridhuset för oss själva - det var verkligen inte fallet! Men som tur var hade inte alla 60 anmälda ekipage satsat på möjligheten att bekanta sig med ridhuset denna kväll. Antalet som var på plats tillförde alldeles tillräckligt med extra spänning för Hamingja, tillsammans med den ovana miljön i sig! Men tillslut kunde hon tölta relativt avslappnat längs spåret (NÄRA väggarna) och då avrundade vi för kvällen. Förhoppningsvis skulle vi därmed vara hyfsat förberedda inför utmaningarna i morgon...!
Framme på Hippologum i Umeå fick jag installera henne i ett av de mobila uteboxarna där vi gjorde oss klara för att provrida i ridhuset som skulle vara vår tävlingsbana under helgen. Det enda tillfället som man kunde få ta in hästen i ridhuset innan det var "skarpt läge" var kl 20-21 på fredag kväll, vilket var huvudanledningen till att vi åkte ner redan på fredagen trots att tävlingarna inte skulle dra igång förrän efter lunch på lördag.
Hamingja blir ju alltid ängslig i nya miljöer och här fanns det verkligen mycket att titta på! Som om inte aggressiva ridhusväggar var nog så fanns här MASSOR av speglar (det behövde vi inte hantera i Harrbäckens ridhus) och dessa var dessutom så lågt placerade att Hamingja konfronterades med sin egen spegelbild både framifrån och från sidan... REJÄLT spännande till att börja med!
Som tur var gav matte henne en uppgift hon kände väl igen: att flytta ut bakdelen i skritt på volt, vilket alltid är ett bra sätt att hjälpa henne slappna av. Man nästan hör hennes lättade suck när hon får göra något som hon känner till och vet att hon kan!
Inser nu att jag lyckats välja ut bilder där man kan få intrycket av att vi hade ridhuset för oss själva - det var verkligen inte fallet! Men som tur var hade inte alla 60 anmälda ekipage satsat på möjligheten att bekanta sig med ridhuset denna kväll. Antalet som var på plats tillförde alldeles tillräckligt med extra spänning för Hamingja, tillsammans med den ovana miljön i sig! Men tillslut kunde hon tölta relativt avslappnat längs spåret (NÄRA väggarna) och då avrundade vi för kvällen. Förhoppningsvis skulle vi därmed vara hyfsat förberedda inför utmaningarna i morgon...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar