"Ännu är det långt till vår...!"

Hamingja hör Sylvia ute på gården - ingen tvekan om vem som är CHEF och världens viktigaste människa!!!

Vi har hårda och ISKALLA vindar även idag... BRRR! Blåsten snabbar på snösmältningen ordentligt i alla fall - så kanske blir det sommar tillslut även i år??!! Men det är som i sången: "Ännu är det långt till vår, innan rönn i blomning står...!!!" När Hamingja och jag gav oss ut för dagens träningspass var det vinden som avgjorde vägvalet - det fick bli längs bilvägen bort mot Avan eftersom det är mer skog längs den vägsträckan än om man rider mot Alviksträsk. 

Snösmältningen har gjort att vägen fått allt allt fler leriga partier och då brukar Hamingja få problem med att bakhovarnas broddar suger fast i underlaget f f a i tölten.. så jag var inställd på att det kanske inte skulle bli så mycket av den gångarten idag. Men det hände faktiskt bara en enda gång, alldeles i början under uppvärmningstölten. Skönt - när hon nu äntligen blivit så besvärsfri i musklerna i bakdelen vill jag ju verkligen inte att bevären ska komma tillbaka igen...!

Vi övergick sedan till att varva galoppintervaller, övergångar till ökat tempo tölt och lite tempoväxlingar. Jag var nöjd med alla galoppfattningar utom en (då det - förståss - var matte som ställde till det för Hamingja genom att glömma bort var jag skulle hålla blicken...) Men bara matte gjorde sitt jobb så gjorde Hamingja sitt! 

Fast sedan slog det mig att jag borde börja förbereda oss inför tävlingen genom att träna på att göra galoppfattningarna från skritt... Jag brukar alltid göra dem från halt för att få maximal styrketräningseffekt. Men på tävlingsbanan är det lite väl riskabelt för det räcker nämligen med att hästen tar ett steg bakåt - vilket är lätt hänt om man står stilla - för att man ska bli diskad... Så det är säkrast att hela tiden skritta framåt. Ytterligare något att sätta upp på vår träningslista alltså!

Att fatta galopp från halt är alltså mycket bra träning. Att göra det motsatta: göra halt direkt ur galopp är en betydligt större utmaning - men vid ett tillfälle idag gjorde vi nästan det! När vi galopperade uppför backen där jägarna brukar sitta och fika och precis kom upp på krönet möttes vi nämligen av en så kraftig motvind att det nästan blev tvärstopp - det kändes som att rida in i en vägg! :-O

Under hemvägen fokuserade jag sedan på arbetstempo tölt. Under de sekvenser som jag kom ihåg att ta ett lätt stöd med händerna mot manken OCH dessutom höja blicken var tölten inte alls så tokig! Fast jag har fortfarande alldeles för lätt att bli stum i högerhanden... Borde nog ta ett pass på ridbanan nästa gång och se om det är lättare att bibehålla en fjädrande hand när jag kan inbilla mig att Atli står där och påminner mig! 

Men nu blir det i alla fall vilodag för Hamingja i morgon, för jag ska till Smärtkliniken igen för ny "underhållsbehandling". Så får vi se vad kroppen säger om ridning senare i veckan.