onsdag 10 april 2019

Tölt i kubik!

Min PÄRLA!!! 

Helt objektivt kan jag konstatera att Hamingja faktiskt är den allra bästa hästen - på ALLA sätt! Och DESSUTOM känns det inte som att jag någonsin kommer att "växa ur" henne - hon kommer nog alltid att ha mer kapacitet än vad jag kan lyckas plocka fram/hantera. Så jag hoppas verkligen att vi kommer att få många, många, MÅNGA år tillsammans!!!

Efter gårdagens besök på Smärtkliniken för matte och vilodag för Hamingja var vi REJÄLT taggade för ridning idag (någon av oss - jag nämner inga namn - var kanske t o m dopad...?!!) För Hamingjas del livades tillvaron dessutom upp lite extra av den kraftiga blåsten (ska det ALDRIG mojna?!) som fick saker i omgivningen att fladdra och flyga runt på ett väldigt "uppiggande" sätt...! 

Jag hade bestämt mig för ett träningspass på ridbanan idag och kom t o m ihåg att sätta på viktbootsen för lite extra "tävlingsträning". Bilden ovan, från senaste Atlikursen, är därför ganska rättvisande - förutom att det mesta av snön nu är borta. (OK - den kraftiga blåsten vi haft den senaste tiden har faktiskt fört med sig NÅGOT positivt i alla fall!) 

Men helt snöfritt är det inte i hagarna t ex, så jag har inte vågat skruva ur Hamingjas broddar ännu. Ridbanan har dock torkat upp riktigt fint, det är bara längs långsidan ner mot hagarna som den fortfarande är blöt, så jag hoppades att vi skulle kunna rida där utan att bakhovarnas broddar sög fast i underlaget. Och till min lättnad hände det faktiskt bara en enda gång, alldeles i början av uppvärmningen. 

Hamingja hade faktiskt tjuvstartat med uppvärmningen redan inne i stallet! Hon tycker ju inte om när man drar åt sadelgjorden och även om jag dra försiktigt, bara ett par hål åt gången, med pauser emellan så trampar hon bevärat runt... (Intressant nog är det samma sak med lillebror Hector, har de båda ärvt genen för sadelgjordstvång?!) Och för att kunna trampa runt, trots att hon var fastknuten med ett grimskaft, ägnade hon sig åt att flytta bakdelen - och därmed korsa bakbenen - omväxlande åt höger och vänster! 

När det gäller arbetsvilja har Hamingja den otacksamma situationen att behöva jämföras med Lára som definitivt måste ha haft ett världsrekord på det området (hur många hästar har ni hört talas om som slutar äta och slår över i "working-mood" bara för att de råkar få syn på tränset?!) Men faktiskt är Hamingja ändå inte allt för långt efter, konstaterade jag när jag suttit upp utanför stallet och hon t o m ökade på stegen när hon förstod att jag styrde mot ridbanan!

Vårt träningspass blev en repetition av senaste Atlikursen, med sedvanlig uppvärmning i skritt, tölt och trav på volt innan jag övergick till att rida tölt i ett högre tempo längs spåret. Jag började med det högre tempot i vänster varv, trots att det är svårare att få till både takt och tempo där. Men om jag kan inleda med att hålla högerbogen på plats m h a yttertygeln har vi ändå ett bättre utgångsläge när vi sedan rider höger varv.  

I ökat tempo tölt i höger varv har jag den senaste tiden hittat två knep för att undvika att Hamingja skjuter ut högerbogen, biter tag i bettet på högersidan och börjar rusa. Dels att "ta med" bogen åt vänster m h a sidförande tygeltag, f f a i hörnpasseringarna. Och dels att undvika en stum högerhand (som ju ger henne något att "hänga" i) och istället t o m ge en stor eftergift på högertygeln så snart jag känner minsta tendens till att hon vill gå emot bettet där. Så här långt tycker jag att knepen fungerar ganska bra i alla fall!

Efter en skrittpaus övergick vi sedan till övergångar från samlad skritt till samlad tölt för att sedan avsluta träningspasset med tempoväxlingar i tölt. Det sistnämnda fick vi även ägna oss åt lite under Atlikursen och jag insåg då att jag var VÄLDIGT ringrostig... Om jag inte räknat fel är det tre år sedan jag tävlade senast och ska jag vara helt ärlig tror jag inte att jag ridit tempoväxlingar en enda gång under denna tid... :-O Tillslut var jag i alla fall hyfsat nöjd med våra nedtagningar och lät då Hamingja sträcka ut och varva ner i tölt resp trav. 

Vår avskrittning blev sedan en liten utflykt bort till hästtransportparkeringen vid kyrkan. Där kunde jag konstatera att det krävs lite skottning innan transporten är körklar. Insåg också att jag fortfarande kallar min transport för "Lára-limousinen" - jag skulle verkligen behöva komma på något lämpligt namn på H istället! Några förslag?!

Inga kommentarer: