Sunday, scary sunday...!

"Världen är så stor, så stor, Hami, Hami liten...!"

Idag tyckte jag det kunde vara lämpligt med en rejäl dos "social träning" för min inte alltid så trygga häst - så jag bestämde mig för att rida in i byn Alviksträsk. Det var länge sedan vi gjorde det senast så jag var beredd på att Hamingja skulle tycka att det var ganska spännande... och så blev det också. 

Vi inledde dock riktigt modigt med galopp uppför backen in i byn, inkl galoppfattning nedanför backen där "mördarsvanarna" skrämde henne så att hon gick omkull i början av inridningen, vilket väl är anledningen till att hon inte har den grundtrygghet man kunde önska...

Men ju närmare backkrönet vi kom desto mer trögt gick det i galoppen - tillslut kändes det nästan som att hon bara hängde i luften (som seriefigurer kan göra) för att hinna hålla koll på omgivningens alla utmaningar i form av människor som monterade skramlande byggnadsställningar inkl bankade hårt på metallen med hammare, lömska soptunnor och dito postlådor, för att inte tala om alla farliga fordon som stod parkerade kors och tvärs... 

Mitt i detta började dessutom ett gäng hundar skälla hysteriskt och då glömde lilla Hamingja att hon faktiskt är uppväxt bokstavligen med skällande hundar runt benen...! Men hon tog sig faktiskt samman så pass att vi t o m kunde trava en sträcka genom byn innan vi vände tillbaka igen - riktigt duktig tjej!!! Tillbakavägen genom byn var lika spännande, men jag tycker ändå hon hanterade det hela ganska bra. 

Det skulle dock visa sig senare under hemvägen att hon tyckte sig ha fyllt dagens kvot av spänning med råge. Flera gånger upplevde hon sig uppenbarligen stå öga mot öga med osynliga monster längs vägkanten och det blev tvärstopp i ett antal minuter innan jag kunde övertala henne att fortsätta... Och just innan det stora timmerupplaget (som vi ridit förbi MASSOR av gånger nu utan problem) blev det helt enkelt tvärstopp...! Och där blev vi stående - LÄNGE...!!! Ibland har jag fått sitta av och gå före henne förbi "farliga saker" men nu ville jag inte göra det utan bestämde mig för att vänta ut henne. Och vänta fick jag... men tillslut kunde vi ändå passera och ta oss tillbaka hem. "Borta hemskt, hemma BÄST!" sa Hamingja.