Korta men fantastiska Hamingja-moments!!!

Det är bara ett par veckor sedan, men snön gör att bilden redan känns inaktuell... men inte hästen!

Idag fick jag uppleva ett par HÄRLIGA Hamingja-moments under vårt träningspass på ridbanan! I söndags såg jag Sylvia träna lillebror Hector och då bl a töltade i åttor med sidförande över diagonalerna. En övning jag ofta gjorde med Lára men som sedan fallit i glömska... Så när jag var nöjd med dagens uppvärmning i skritt, tölt resp trav på volt var det dags att friska upp minnet!

Dock bestämde jag mig för att börja i skritt - och det visade sig vara alldeles tillräckligt svårt! Precis som Lára har Hamingja ett överambitiöst drag som gör att hon är väldigt snabb att försöka gissa vad jag tänkt be henne göra och om jag inte verkar nöjd hinner hon testa ett par tre andra alternativ innan hon tar sig tid att lyssna på vad jag egentligen försöker "säga"... 

Detta kom fram VÄLDIGT tydligt nu - varje gång jag ville styra in längs diagonalen kändes det som att hon hann vara precis överallt, UTOM just på diagonalen...! Så det blev MÅNGA åttor för oss innan det började flyta på lite bättre. Och sedan plockade hon fram ännu en Láravariant: nämligen "ökat tempo sidförande". Om det varit en tävlingsgren skulle Lára lätt ha varit i världseliten! Hamingja kommer inte upp i riktigt samma hastigheter, men hon har definitivt potential på området...!  

Först satt jag mest och skrattade åt det hela och undrade hur i all världen jag skulle få någon ordning på detta...?!? Men så kom jag på hur jag lärt mig att hantera saken när jag red Lára: genom att ändra riktning hela tiden: sidföra några steg höger, bromsa upp med innerskänkeln och rida några steg rakt fram, sidföra igen ett par steg åt vänster, bromsa upp med innerskänkeln och direkt sidföra några steg åt höger o s v. När hon aldrig visste åt vilket håll jag skulle be henne gå härnäst - vänster, höger eller rakt fram - började hon tillslut ta sig till att invänta min signal och då gick det ju SÅ mycket bättre! 

Detta visade sig fungera även på Hamingja så tillslut hade jag fått tillräckligt mycket ordning på oss för att försöka göra samma sak i tölt. Jag hade verkligen undrat hur det skulle gå när vi hade sådana kommunikationsproblem redan i skritten... men det gick faktiskt över förväntan! För Hamingja tyckte uppenbarligen att det var lite svårare i tölt och därmed krävde mer fokus, så att hon inte hann med att försöka förekomma mina signaler. Tillslut fick vi faktiskt sekvenser med en riktigt trevlig längd på halsen också!

Efter detta och en längre skrittpaus satt jag av och sadlade om för att preppa oss inför träningen av arbetstempo tölt. Där var min strategi att först få högerbogen "på plats" varför jag inledde i vänster varv där innerskänkeln tillsammans med ett "vibrerande stöd" på yttertygeln har en väldigt bra effekt!   

I nästa steg bytte jag till höger varv, men först med en lägre grad av samling för att f f a fokusera på att "placera" högerbogen även här. Nu genom att med sidförande tygeltag ta med bogarna ut åt vänster i hörnpasseringarna och i övrigt ha så lös innertygel att Hamingja aldrig fick någon chans att "fastna" där. Och utan vår vanliga dragkamp om högertygeln blev Hamingja inte heller lika triggad att rusa iväg utan det hela blev både mer avslappnat och kontrollerat än det brukat vara. 

Med en mer avslappnad Hamingja även i högervarvet var det dags för steg 3 i denna "trestegsraket": samlad skritt och övergång till arbetstempo tölt. Först taggade Hamingja upp sig rejält i den samlade skritten och gjorde några försök att kasta sig iväg i tölt. Men efter ett par ryggningar började hon lyssna igen och då gjorde vi en övergång till arbetstempo som jag tror var vår allra bästa någonsin! Det kändes verkligen som att hon "satt på rumpan", kom upp ordentligt med bogarna och var så lätt och luftig i rörelserna!!! Ett FANTASTISKT Hamingja moment!!! 

Jag lyckades inte behålla den häftiga känslan någon längre stund, men nu hade jag fått uppleva den i alla fall!!! Taggad av detta varvade jag sedan skrittpauser med övergångar från samlad skritt till arbetstempo tölt ett antal gånger. Under den sista sekvensen arbetstempo tölt lyckades jag m h a att rida sluta hitta tillbaka till den FANTASTISKA känslan igen under ett antal steg. WOW - det här kommer jag att leva på länge!!! Som belöning lät jag Hamingja få varva ner genom att sträcka ut i tölt på långa tyglar. Och hon verkade lika nöjd som jag med dagens prestation! 

Tillbaka i stallet åkte BoT på (hasskydd och ryggvärmare) medan hon fick mumsa på lite gott. Och de senaste dagarna har hon verkligen slickat krubban ren istället för att lämna minst hälften av maten... Jag verkar ÄNTLIGEN ha hittat ett sätt att få min häst att äta sina mineraler och vitaminer - nämligen genom att helt hoppa över betfor! Det som alla hästar brukar äta nästan som godis - men som min lilla fröken faktiskt inte verkar tycka om. Det har verkligen tagit tid för mig att fatta detta - det var väl helt enkelt allt för osannolikt... Men med mineraler och vitaminer blandade med "bara" ett par nävar lucernhack och lite vatten slank det ner hur lätt som helst. "Peppar, peppar" får jag väl säga så att det också håller i sig!