Titta NOGA - hon är faktiskt liiite blank i pälsen!!!
Vi red iväg längs bilvägen mot Alviksträsk och efter sedvanlig tölt med lååång hals skojade jag till uppvärmningen lite extra genom att både trava och galoppera! Atli sa någon gång att islandshäst-ryttare RIDER sina hästar i tölt men ofta bara "låter dem trava". D v s vi åker ofta bara med i traven utan att försöka inverka på dem, för att inte riskera att hästen ska gå över i tölt...! Men idag tyckte jag det var hög tid att försöka RIDA även i trav! Jag testade att rama in henne på samma sätt som jag brukar i tölten, genom stöd på högertygeln i kombination med att lägga till vänster skänkel. Och det visade sig ge bra effekt: efter en stund fick hon ett helt annat sväv i traven - härligt!!! Jag ska definitivt "störa" henne i traven oftare!!!
Framme i "Världens ände-korsningen" blev det som vanligt skrittarbete på volt och förutom korsa bakbenen försökte jag även få kontroll på högerbogen genom att rida henne utåtställd på volten i vänster varv. Sedan övergick jag till töltträning efter vägen längs sjön, mot Bälingeberget och här var underlaget verkligen HELT perfekt för ridning: inte minsta geggigt utan bara precis så fuktigt att det inte var stumt! Vi kunde tölta på utan att bakbroddarna sög fast en enda gång! Om någon tycker det är underligt att vi kunde rida vidare, bortanför Världens ände, så skulle ni bara veta hur förvånad Hamingja blev när matte började ta med henne på sådana utflykter för några år sedan...!!!
Med suveränt ridunderlag och underbart väder kändes det som att jag hade kunnat rida på hur länge som helst! Men det är ju dumt att fresta för mycket på kroppen så när vi galoppera uppför den långa backen (vi hann både vänster och höger galopp) vände jag tillslut ändå hemåt igen.
Jag kämpar på med att försöka hålla blicken lyft när jag rider - och det är verkligen hur svårt som helst...! Men de stunder jag lyckas får jag en helt annan uppfattning om hur Hamingja rör sig och avslöjar även många dumheter som jag själv ägnar mig åt i sadeln... Under hemvägens ökade tempo tölt lyckades vi till att börja med "gasa på" riktigt bra. Men tillslut började Hamingja fuska lite med vänster bak, skjuta ut högerbogen och "fastna" i högertygeln.
Lyckligt vis råkade jag just då verkligen ha blicken lyft och kände därmed så tydligt vad min kropp ville göra: hålla emot på högertygeln... något som förståss bara triggar Hamingja att gå emot ännu mer och "dra mig ur sadeln" så att jag faller framåt och tappar sätet, vilket i sin tur får Hamingja att börja rusa... Jag fick verkligen kämpa med mig själv för att INTE stumna i högertygeln utan istället snarare ge efter lite så att Hamingja inte fick något att "hänga emot".
Genom att sedan "ta med" bogarna åt vänster m h a tyglarna lyckades jag åter få henne lösgjord och inramad, UTAN att bromsa! En riktig aha-upplevelse!!! Peppad av detta fortsatte jag att träna tempoväxlingar och fick flera tillfällen att tillämpa mitt nya knep. Men det krävdes verkligen fokus och viljestyrka för att inte låta kroppen göra som jag (uppenbarligen) brukar...!!!
Innan vi var hemma hann vi även med ytterligare en sekvens i trav när jag åter "störde" henne på samma sätt som tidigare och hon inte bara bibehöll traven - trots att vi var på hemväg - utan bjöd åter på ett härligt sväv! Tillbaka i stallet gjorde jag nytt försök att få Hamingja att äta sina mineraler och vitaminer. Denna gång helt utan betfor, blandade bara med ett par nävar lucernhack samt vatten. "ÄNTLIGEN slipper man betforn!!!" sa Hamingja och snart var krubban inte bara tom utan även grundligt renslickad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar