När det som inte dödar härdar...!

"Hej matte! Vad ska vi hitta på för nå´t kul idag??!"

Svaret blev: "Ett träningspass på ridbanan" och det blev ett riktigt bra sådant!!! Vädret var visserligen inte riktigt "på vår sida" - för det duggregnade... de känns verkligen som att de soliga dagarna varit onödigt lätträknade denna höst... 

Efter gårdagens häftiga töltupplevelser efter att jag "utsatt" Hamingja för en smackning när vi red samlad tölt var jag förståss rejält sugen på "favorit i repris"!!! Men om hon igår "band ris åt egen rygg" genom att bjuda på en sådan fantastisk känsla i tölten så snart hon överlevt smackningstraumat så kan man säga att hon gjorde motsatsen idag. 

Min alltid mycket ambitiösa häst blir ju ÄNNU  mer ambitiös på ridbanan. Och när jag efter dagens uppvärmning (det sedvanliga Atli-upplägget) skulle börja förbereda tölten med att be henne rygga visade sig detta i att hon blev VÄLDIGT spänd och kort i nacken... Det viktigaste målet för dagen fick därför bli att kunna rygga avslappnat med bibehållen längd på halsen och sedan kunna övergå till samlad tölt med bibehållen lösgjordhet. 

Vi fick jobba en hel del med detta innan vi hittade tillbaka till rätt känsla. Allra mest krävdes det i vänster varv - men det var nog främst för att vi började i det varvet. Men när vi tillslut kunde rygga och göra övergången till samlad tölt med bibehållen lösgjordhet och därmed trevlig känsla - i båda varven - var jag nöjd för dagen och lät henne varva ner i tölt resp trav. 

Efteråt fick vi båda uppleva innebörden av uttrycket "det som inte dödar härdar..." I o m duggregnet kändes det extra bra att låta henne stå med BoT-ryggvärmaren i stallet en stund innan hon skulle få gå tillbaka ut i hagen. Och under tiden som hon mumsade på lite morötter tänkte jag värma mig med en kopp te. Dock visade det sig både att mitt lager av tepåsar var helt slut... och sedan dessutom att mitt morotslager i sadelkammaren möglat...! :-O  Och går man inte stärkt ur en sådan katastrof så vet inte jag...!!!