Att rida "bara skritt" behöver verkligen inte vara "bara"...!

Morgonstund har frost och hö i mund! 

(Skäck-)Hremsa, Hulda och (fux-/mamma-)Hremsa

När jag åkte till stallet i morse för att morgonfodra var det -6 grader, d v s kallast hittills i höst. Marken var därmed stenhård - en STOR nackdel när det kommer till ridning... Men istället en STOR fördel när det gäller fodringen av hästarna! Den här höstens ihärdiga regnande har gjort det svårare och svårare att hitta platser att lägga ut hö på som INTE varit leriga... Men idag behövde man inte oroa sig det minsta för att hästarna skulle råka få i sig lera som i värsta fall kan orsaka kolik. 

Som ridunderlag är stenfrusen mark inte lika bra... så för att inte riskera att överanstränga Hamingjas ben fick det bli ett träningspass med "bara" skritt - vilket verkligen inte alls behöver vara så "bara"...! Atli sa en gång att "Du kan rida skritt så att du även förbättrar alla de andra gångarterna! Men du kan också rida skritt som försämrar dem...!" Och  min ambition idag var förståss att hålla mig till det förstnämnda!

På vägen till stallet hade jag passerat en beväpnad jägare som stod alldeles vid vägkanten och medan hästarna åt sitt frukosthö hörde jag vid ett par tillfällen skott på långt håll - m a o kändes det inte som någon bra idé vare sig att rida ut i skogen eller längs bilvägen idag... Dessutom är det definitivt mer än en vecka sedan vi tränade på ridbanan senast, så det fick bli ett träningspass där idag.

Inledde med "Hamingja-stretching" på volt så att hon fick korsa ordentligt med inner bak - det är verkligen en övning som "gör susen" för henne!!! Jag såg till att byta varv ganska ofta och när jag samtidigt även bytte spöhand blev detta förutom nyttig stretching även mycket bra "social träning" för lilla fröken som alltid tolkar byte av spöhand som "DET ÄR NU JAG SKA DÖ!!!" :-O

Efter detta red vi samlad skritt längs spåret varvat med skritt på hellånga tyglar. Samlad skritt är verkligen effektiv styrketräning för de muskler som ska ge hästen ökad bärighet (och därmed inte bara flottare rörelser utan inte minst den styrka som behövs för att arbeta så ergonomiskt som möjligt med en ryttare på ryggen.) Och när nu den samlade skritten varje gång följdes av skritt på långa tyglar istället för (som ofta annars när vi tränar) samlad tölt blev det också ett bra sätt att motverka risken att superambitiösa Hamingja bygger upp spänningar i samlingen för att hon "laddar" för samlad tölt.

När vi tränat samlad skritt i båda varven avrundade vi ridpasset som det började - d v s med stretching av bakdelen genom att hon fick korsa bakbenen på volt. Ett riktigt nyttigt träningspass för Hamingja - men också för hennes matte! Även jag tenderar ju att bygga upp spänningar i kroppen - även om det blivit MKT bättre sedan jag fått hjälp från suveräna Ekströms Smärtklinik i Piteå! Och i skritt har jag den bästa möjligheten att stämma av att jag ger mina signaler UTAN att bli väldigt spänd i hela kroppen - så att även Hamingja ska ha möjlighet att svara på mina signaler om samling med bibehållen lösgjordhet. Som sagt: "Att rida "bara skritt" behöver verkligen inte vara "bara"!!!