Höstsol!

Höstsol i stohagen!

Idag var det fruset i backen - t o m leran i hästhagarna var "stenfrusen". Så det blev mycket skritt under tagens ridtur, för att inte slita på Hamingjas ben i onödan. Red längs bilvägen bort mot Avan och svängde in på sandvägen som går parallellt med bilvägen. Tack vare att den är så sandig och torr brukar den ha bra underlag även när det är riktigt hårdfruset i övrigt - och vi behövde inte bli besvikna denna gång heller! 

Det blev ett par vändor fram och tillbaka, då vi nyttjade underlaget till tölt, trav och galopp. Sedan red jag tvärs över vägen och följde den skogsvägen - upp på höjden och parallellt med bilvägen tillbaka mot Mariebäck. Även om underlaget var lite mer fruset än sandvägen så tyckte jag det var OK för att träna mer trav. 

Jag har haft förmånen att äga flera hästar med mycket motor och stark trav, vilket förståss innebär många fördelar. Men också att det är svårt att "komma till ridning" i traven. När hästen vill "satsa mot Solvalla" är det lätt att man antingen bara åker med eller att man fastnar i ett bromsande som får hästen att bli spänd. "ALDRIG bromsa med båda tyglarna samtidigt!!!" brukar Atli säga. Men det är verkligen lättare sagt än gjort när man inte har möjlighet att gå in på en volt... 

Det man strävar efter är ju att delar av skjutkraften ska omvandlas till lyftkraft och för detta behövs DRIVNING - vilket inte direkt är det första man tänker på när hästen lägger iväg som en rem efter marken...! Men den senaste tiden har jag verkligen försökt tänka extra mycket på detta. Till att börja med när jag ridit på ridbanan - så att jag använt volten i trav inte bara för att ta ner tempot med bibehållen lösgjordhet. Utan att jag sedan också sett till att driva henne fram emot bettet så snart tempot blivit acceptabelt. För en bättre bärighet i traven. 

Och nu har jag ibland också kunnat hitta ett sådant "drivläge"  även när vi ridit ut - som idag t ex! Det är verkligen en härlig känsla! Men jämfört med tölten tränar vi verkligen inte mycket trav... När jag vid ett tillfälle red kurs för Ia Lindholm sa hon att en STOR skillnad hon såg mellan sig själv och sin man (som är islänning) i ridningen är att han rider oerhört mycket mer trav. Och hon såg samma sak när hon tittade på andra isländska ryttare. 

Hennes analys var att vi som inte är islänningar själva har valt hästarna just för tölten och därför fokuserar vi också väldigt mycket på denna gångart. Och de icke-islänningar som inte är specifikt intresserade av tölt helt enkelt väljer en annan hästras. Medan man på Island rider islandshäst inte just för att den har tölt utan för att det är den enda hästras som finns att tillgå - oavsett om man har töltfokus eller inte.