Bästa sortens after work!!!

After work vid golfbanan!

För att behandla mattes uppsamlade ridabstinens red vi idag förbi både "världens ände" och skoterklubbens stuga ända bort till Bälingeträskets "golfbana"! Det är egentligen en liten naturhamn, men sedan de planerade marken och sådde in gräs här om året ser det nästan ut som en golfbana. Det finns t o m en pinne med flagga på - som dock inte syns på bilden! Johan skulle på after work med sina kollegor efter jobbet idag - men jag drog ju vinstlotten som fick ha after work med Hamingja!!!

Det är faktiskt första dagen jag rider denna vecka... min förkylning har fortfarande inte gett med sig trots att det nu gått två veckor.... M h a ett gäng kuddar halvsitter jag fortfarande i sängen på nätterna för att dämpa hostan tillräckligt för att kunna sova hyfsat i alla fall. Och den här veckan har dessutom även bihålorna börjat ge sig till känna... Så när det dessutom har regnat varje dag tidigare i veckan har det känts klokast att stå över ridningen och försöka bli frisk någon gång. Det går väl sådär, kan man säga...!

Med ackumulerad ridabstinens i kombination med att SMHI överraskade med att ge oss SOL i eftermiddag gick det dock inte att låta bli ridningen längre! Och det blev dessutom ett riktigt långt träningspass på ca 1,5 timme. Hamingja fick verkligen jobba idag - både fysiskt och mentalt. Hennes matte "gick nämligen bananas" och SMACKADE på den stackars hästen...! :-O

Det började redan i skritten, där matte smackade och smackade och smackade - så tillslut orkade stackars Hamingja helt enkelt inte bli rädd längre... :-O Och när vi efter sedvanlig uppvärmning övergick till töltträning fortsatte smackandet...! :-O

Vi har ju jobbat mycket med avtrubbning under åren och lyckats allra bäst vid stillastående. Det var Sylvia som började med den träningen åt mig. Hon började faktiskt redan i stallet och smackade i princip oavbrutet till dess Hamingja inte längre lättade någon meter från golvet varje gång. Sedan fortsatte hon när hon suttit upp: smackade och smackade och smackade till dess Hamingja tillslut stod stilla - och då fick hon en karamell som belöning. Länge, länge fortsatte jag sedan att smacka sedan jag suttit upp och numera kommer inga flyktreaktioner alls då.

I skritt har det också börjat fungera ganska bra. Hamingja reagerar visserligen ganska kraftigt fortfarande, men inte värre än att jag ändå kan behålla min balans. Och i tölten kan man väl säga att det går framåt! Det kan fungera bra långa stunder men så lyckas hon få mig ur balans en gång och när jag ofrivilligt gett henne den belöningen så hamnar vi lite på ruta ett igen känns det som...

Idag fungerade det absolut bäst hittills i tölten - och förutom glädjen över det fick jag dessutom njuta av den fantastiskt häftiga tölt som Hamingja bjuder på när hon verkligen bär upp sig! Men tillslut - när vi började vara trötta båda två - lyckades hon få mig rejält ur balans och verkligen VRÄKTE sig i handen i sitt inövade "kast med liten ryttare"... Att få tillbaka kontrollen och en bra känsla var sedan inte så lätt när vi dessutom båda var rejält trötta...

Hennes flyktreflexer är ju dessutom allra starkast när man är på hemväg - så tillslut kom jag på att jag skulle vända och rida bort från stallet igen - och då dröjde det inte lång stund innan vi fått ordning på det hela. Så jag kunde åter vända och låta henne skritta hemåt som belöning. Då var hon så "taggad" att hon till att börja med hela tiden ville samla sig i skritten och göra övergångar till tölt. Och det var faktiskt först när jag efter en lååååång skrittpaus lät henne sträcka ut i tölt på långa tyglar som hon blev övertygad om att det var dags att slappna av och ett ivrigt frustande tog vid!