Lilla Hulda ser ut precis som moster Hamingja gjorde som föl - en riktig "mini me"!!!
Den här förkylningen jag "odlar" sedan snart tre veckor tillbaka är fortfarande onödigt pigg och allert... I veckan har den dessutom "fräschat upp sig" med att angripa bihålorna. Och eftersom det är min svagaste länk när det gäller infektioner så är det väl snarare konstigt att det inte hände tidigare... I natt blev det flera vakna timmar för att bihålorna sprängde - och när jag tillslut kunde somna om var det sittande i sängen uppallad av ett gäng kuddar...
Jag har ju tidigare MKT dåliga erfarenheter av bihålebesvär inkl operation p g a dessa, så jag vill inte gärna ta några risker på det området... Därför sa jag ifrån på skarpen till mig själv innan jag åkte till Mariebäck efter jobbet idag: jag fick INTE rida, bara "hänga" med Hamingja i hagen.
En sådan gång är det ju extra trevligt att Hamingja är en sådan "sällskapshäst" som gärna står med mulen i min kupade hand eller med huvudet på min axel och myser! Jag kan ju närmast jämföra med Lára som var en extremvariant av typen: "Om vi ska rida så ÄLSKAR jag dig!!! Men i annat fall kan du dra dit pepparn växer - och vad du än gör RÖR MIG INTE!!!"
Men nu hoppas jag verkligen att jag inte stått över ridningen idag i onödan - utan att bihålebesvären vill ge med sig och att jag får vinka adjö till den här förkylningen någon gång. Gärna SNART - så att jag kan rida i helgen! "Gode Gud ge mig bättre tålamod...men gör det FORT!!!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar