"Fångad av en stormvind!!!"

Hamingja i sin portugisiska grimma!

Det är inte helt ovanligt att islandshästmänniskor spårar ur och köper en portugisisk häst... men det är inte rätt!!! Själv räknar jag mig till de renläriga - fast jag får erkänna att grimman på bilden är köpt på ett sadelmakeri i Portugal...!

Igår missade jag tyvärr Midurs träningsmöjlighet i nya ridhuset på Bodens ridklubb eftersom Johan skulle till Umeå och behövde skjuts till busstationen precis då... Men jag har redan skrivit in nästa tillfälle (29/10) i kalendern och hoppas kunna vara med då!

Som "plåster på såren" bestämde jag att det fick bli ridning idag istället (annars rider jag sällan på måndagar). Under morgonen och förmiddagen var det regnigt - som vanligt denna höst... Men på eftermiddagen slutade det regna och klarnade t o m upp till solsken! HÄRLIGT!!! Visserligen blåste det hårda vindar, upp till 16 m/s i byarna, men sådana små detaljer kan man ju inte ta hänsyn till när ridabstinensen slår till!

Jag har tidigare konstaterat att Hamingja är den första häst jag rider som INTE blir väldigt mycket mer "på tårna" när det blåser. Sylvia hävdar visserligen att det nog beror på att hon är så´n redan när det INTE blåser, så därför märker jag ingen skillnad...! Men det är lögn och förtal anser både jag och Hamingja! :-D

Som vanligt inledde vi med att stretcha musklerna i bakdelen genom att sidföra - innerskänkel mot yttertygel - så att hon korsade över med inner bak. När jag sedan bad om tölt kändes hon "som smält smör" - jag kunde ställa omväxlande höger vänster utan minsta lilla spänning någonstans! Med solen som dessutom fick hennes päls att närmast glöda i rödbrunt konstaterade jag att det för min del fick blåsa precis hur mycket som helst!

Jag hade dock valt att rida längs bilvägen mot Avan - eftersom den sträckan har mycket mer kurvor som kan minska vinden bitvis. I första lilla backen där vi brukar galoppera skojade jag till det och bad om trav istället - och Hamingja travade så spänstigt men med lösgjordhet att det fick bli trav hela den efterföljande raksträckan också, så att matte hann njuta lite extra!

Innan vi vände hemåt igen hann vi dessutom med en galopp uppför nya kalhygget. Där skojade Hamingja till det med ett slidestop i sidled när det plötsligt var VATTENPÖLAR på stigen! :-O  Vilket TUR att hon både är uppmärksam och har snabba reflexer, för annars hade hon ju kunnat bli blöt om "fötterna"!!! (Hm... med den här höstens eviga regnande har hon väl ALDRIG varit annat än blöt om "fötterna"...?! Men, men...)

Under hemvägen fortsatte vi med tölten. När jag försöker analysera mina försök att vinkla bäckenet rätt i tölten blir det väldigt tydligt hur Hamingja försöker/lyckas smita undan när jag vill aktivera hennes högra bakben lite extra... Att flytta undan för vänsterskänkeln i tölt (vänster skänkel mot höger tygel) flyter på bra och jag kan behålla "töltsitsen". Men när jag försöker göra samma sak undan för höger skänkel blir det plötsligt VÄLDIGT svårt med sitsen... Hamingja är helt enkelt en fena på att skicka mig i framvikt så att hon ska kunna fuska med det högra bakbenet... Träna, träna, träna alltså!

När vi sedan avslutade träningspasset med en lång sekvens i skritt var hon riktigt lösgjord och fin - trots stormvindarna! Hon hade hunnit bli ganska svettig, men jag antog att den här blåsten skulle fungera som en jättehårtork och blåsa henne torr på nolltid igen. Och när jag släppte ut henne i hagen igen till resten av stoflocken konstaterade jag att hästarna idag såg ut som hästar på Island alltid brukar se ut på bild, d v s med manarna flygande i vinden! Här behövdes minsann ingen schlagerfläkt!