Hamingja goes Butterfly Flip!

Hamingja hoppar ett hinder! (Nästan som "Harry har hittat en hare...!")

Oj, vilken rolig (och spännande) dag! Hamingja och jag var med när Midur bjöd in till medlemsdag på Bodens ridklubb. Vi hade det nya ridhuset till vårt förfogande hela dagen och på förmiddagen stod det löshoppning på programmet! Ett perfekt tillfälle för Hamingja - som aldrig varit i ett ridhus tidigare - att skaffa sig positiva erfarenheter och ett stärkt självförtroende!

Det var en VÄLDIGT storögd liten fröken som klev ur hästtransporten vid BRK... Hon hade ju inte heller något moraliskt stöd i form av någon av de andra Mariebäckshästarna utan var helt ENSAM med matte ute i stora, stora, vida världen...! Men numera har hon ju börjat lita på matte - till viss del i alla fall - och det är ju en stor fördel en sådan här gång! Som när det exempelvis passerar en rullskidåkare precis när hon klivit ur transporten... sådana ser man ju ALDRIG längs grusvägarna runt Mariebäck!!! Men redan när hon fått installera sig i en box i ett av gäststallen och matte serverade lite hö började allt kännas lättare!

Hamingja och jag var först på plats men snart anslöt fler miduriter och med förenade krafter byggde vi en löshoppningsbana. Det blev en bana runt hela ridhuset, med galoppbommar mitt på ena långsidan och tre små "studshinder" resp en liten oxer på den andra långsidan.  Och sedan började det roliga - för roligt hade verkligen alla hästarna! 

Fina gjorde FINA språng över hindren!

Första häst ut var Katarina Lindgrens Disa, som fick vara lite av "försökskanin" när det gällde avstånd mellan bommar och hinder. F f a var det avståndet mellan galoppbommarna som behövde justeras lite, men som tur var verkade Disa inte alls låta sig nedslås av att hon slog i ett par gånger utan fortsatte ta sig an banan med spetsade öron! Synd bara att jag inte kom ihåg att fota henne - så jag har inga bildbevis... Nästa häst var Annelis fina Fina - och även hon tyckte det var roligt att hoppa! Riktigt fin teknik hade hon dessutom - Midurs svar på Butterfly Flip!!!

 Hamingja igen!

När det sedan var Hamingjas tur ville jag verkligen försäkra mig om att hon skulle få en upplevelse som stärkte hennes självförtroende, så jag började med att leda henne ett varv runt banan för att hon skulle hinna titta på allt i lugn och ro. (Vi hade lagt ner alla bommar på marken, så vi kunde gå över dem.) Och det var uppenbarligen en bra början för när jag sedan släppte henne tog hon sig an hindren utan minsta tecken till tvekan och med glatt spetsade öron!

Vi fick både se hennes fina trav och ett antal fina språng över hindren! Jag testade att filma lite - för att även få med traven - och ska se om jag kan lägga in en film här framöver. 

Sista hästen ut i löshoppningen var Agnes fina Glaesir - som även han visade sig tycka att hoppning var kul! Och vilka språng han tog - både HÖGT och LÅNGT!!! 

Sedan blev det trevlig fikapaus uppe på läktaren då vi både hann prata en massa häst (och höns!!!) samt klämma och känna på Ullmax senaste kollektion och göra beställningar. Under eftermiddagen var det sedan fri ridning i ridhuset på schemat. Ännu ett jättebra tillfälle till social träning för Hamingja!

Jag hade spanat in att det fanns en uppsittningspall i ett av ridhusets hörn - perfekt för hennes stela matte! Men när jag nu kom fram med Hamingja till pallen kunde jag inte låta bli att skratta - den var uppenbarligen utformad för en HELT annan storlek på häst. Om jag stod uppe på pallen skulle jag i princip få kliva NER i sadeln! Så jag nöjde mig med att bara använda pallens första "trappsteg"! Hamingja hade ju redan fått jobba ganska bra under löshoppningen, så  nu ville jag bara ge henne en lugn och avslappnad upplevelse av att bli riden i ridhus. 

Så snart jag satt i sadeln kom hennes ambitiösa sida fram och hon blev lite stressad och spänd. Men när jag började låta henne skritta på volt och flytta undan för innerskänkeln kände hon igen sig och började slappna av och frusta. Sedan övergick vi till hennes älsklingstölt med lång hals på böjda spår. Och även om hon då och då reagerade på rörelser och ljud från de andra ekipagen i ridhuset och ljud från läktaren så kunde hon snabbt hitta tillbaka till avslappningen igen. Precis vad jag hoppats på!

När jag sedan suttit av igen fortsatte vi den sociala träningen i o m att vi stod kvar mitt i manegen medan de andra ekipagen red vidare. Hästar som springer är ju en trigger för hennes flyktreflexer men hon var verkligen superduktig på att hantera det! Öronen gick visserligen hela tiden för att hålla koll på de andra och ibland skymtade vitögat en kort stund när det blev extra spännande...

Men hon visade aldrig minsta tendens till att vilja ta till flykten och i nästa stund kunde hon slappna av igen! 

Så här avslappnad var hon när det var dags för hemresa!

Förutom att det var jättekul att träffa de andra miduriterna så blev detta verkligen PRECIS den positiva erfarenhet för Hamingja som jag hade hoppats på!  För varje positiv upplevelse hon får av något som är nytt så blir hon modigare till nästa gång!