Hamingja i höst-outfit!

Hamingja satsade på att färgmatcha med naturen idag!

Efter gårdagens ansträngning i lååånga galoppbacken antog jag att Hamingja kunde vara lite stel i musklerna idag. Kanske var det egentligen läge för en vilodag t o m? Fast efter mitt ytterst ofrivilliga riduppehåll den senaste veckan ville jag verkligen INTE stå över ridningen... Och ett kortare pass med fokus på lösgörande kunde ju både vara välgörande för lilla frökens muskler och ganska lagom ansträngning för hennes fortfarande kraftigt hostande matte. 

Någon ridning i terrängen kunde det dock inte bli, konstaterade jag när jag såg skyltarna "Varning! Jakt pågår!!!" vid infarten till Mariebäcksvägen... Så att hålla sig längs bilvägen kändes säkrast - även till häst! Det fick bli en sväng förbi världens ände bort mot skoterklubbens stuga. Men redan innan vi var ute på bilvägen - när vi töltade i backen ner över bäcken - peakade mattes ridprestation! Tyvärr har jag inga bildbevis, så det är förståss ingen som tror mig när jag påstår att jag faktiskt lyckades sitta kvar på rumpan - TROTS att vi töltade i utförsbacke t o m...! 

Nere på bilvägen övergick jag sedan till stretching i skritt, med innerskänkel mot yttertygel så att Hamingja korsade över med inner bak. Efter gårdagens ansträngning hade jag inte varit det minsta förvånad om hon idag känts lite stel och stapplig i detta - men istället gladde hon mig med en mjuk och helt obesvärad rörelse! Att hon fått skritta hela vägen tillbaka hem genom skogen - och sedan dessutom fortsatt att hela tiden vara i rörelse i o m att hon går på lösdrift - hade uppenbarligen gjort susen för musklernas återhämtning! 

Uppmuntrad av detta övergick jag till att rida öppna i tölt, med särskilt fokus på min egen position i sadeln. D v s inte falla framåt utan verkligen sitta på rumpan, samtidigt som jag försökte hålla blicken lyft och ut mot dikeskanten - för att hela min kropp skulle "tala samstämmigt" om att vi skulle rida öppna. Hamingja gjorde några ganska halvhjärtade försök att få mig ur balans för att inte behöva trampa under sig med inner bak - det är ju jobbigt!!! Men sedan återgick hon till att "flyta på" fint i öppna även i tölt!

När vi passerat världens ände (korsningen vid sjön) spårade matte plötsligt ur och SMACKADE på lilla hästen, först i samlad skritt OCH SEDAN ÄVEN I TÖLTEN...!!! :-O  Med nöd och näppe överlevde Hamingja detta enorma trauma... men när hon tagit sig levande ut på andra sidan... alltså WOW -  VILKEN HÄFTIG TÖLT!!! Här kan man konstatera att Hamingja verkligen "band ris åt egen rygg" - för efter detta inledde matte VARJE ny sekvens samlad tölt med en brutal smackning...! 

Även under hemvägen blev det några sekvenser samlad tölt - jag kunde helt enkelt inte låta bli!!! Dessutom hade hon ju inte alls verkat stel och öm i några muskler - så jag behövde nog inte ta det riktigt lika lugnt idag som jag planerat. Men redan innan lilla stugan med golfbanegräsmattan fick Hamingja börja sträcka ut och varva ner i tölt på långa tyglar. Och med tanke på alla frustningar var det uppenbarligen uppskattat! Därefter blev det också en ovanligt lång avslutande skritt innan vi var hemma. Inte riktigt som igår, men åt det hållet i alla fall, för varför ändra på ett vinnande koncept?!!

Sedan fick hon stå inne i box en liten stund, med ryggvärmaren från Back on Track. Det var först idag, när jag var på väg till stallet, som jag kom på att hon naturligtvis borde ha fått stå med den även efter träningspasset igår... Fast hon hade ju uppenbarligen återhämtat sig bra även utan! Men eftersom det blev lite mer ansträngande träning än vad jag planerat idag kunde det ju inte skada med en stunds BoT-behandling! 

Jag har inte börjat ge Hamingja kraftfoder igen efter betet - hon skulle behöva bli av med mer av "sommarmagen" först. Men när hon nu skulle få stå inne en liten stund gav jag en näve lucern strå i krubban tillsammans med vitaminer och mineraler. Lucern tycker hon är jättegott, men jag hade inte allt för stora förhoppningar om att hon skulle äta upp det andra... 

Vid normal kraftfodergiva, där jag noga blandat mineralerna med blöt betfor, är hon expert på att sortera ut så att det mesta av mineralerna ligger kvar i krubban när hon ätit klart... Men med så här YNKLIGT lite i krubban gällde det uppenbarligen att ta vara på varje liten smula - så jag har sällan sett en så renslickad krubba! Hon hade inte bara slickat i sig varje spår av sina egna mineraler utan också det mesta av de fasttorkade mineralrester som någon annan häst lämnat efter sig...!