REJÄLT drag under galoscherna!!!

Idag fick jag uppleva REJÄLT "drag under galoscherna" när Hamingja och jag tränade galoppintervaller på väg hemåt! Vi hade ridit mot Avan och när vi vänt hemåt igen fick hon galoppera uppför den första långa backen vid nya kalhygget. Jag drog mig då till minnes när jag första gången vågade prova att galoppera med henne på hemväg, just i denna backe. Den var förstås vald för att den är så pass lång - så jag hoppades att det skulle finnas en i alla fall delvis fungerande broms när vi kom upp på backkrönet. 

Till saken hör att jag tidigare samma dag diskuterat med en kompis om den korkade testmetoden som hittills använts för att godkänna ridhjälmar - nämligen att de skulle klara ett islag rakt uppifrån. VEM hade kommit på något så fullständigt ologiskt???! Hur ofta ramlar man med huvudet rakt ner i marken när man ramlar av en häst?!? Kompisen skojade och sa att det förstås var för att om hästen tappade en sko när man red och skon flög upp i luften och landade på ryttarens huvud så skulle man klara sig oskadd ändå! Vi hade väldigt roligt åt den absurda tanken - men sedan var det faktiskt precis vad som höll på att hända mig...!!!

När jag den gången lät Hamingja fatta galopp längst ner i backen - och alltså PÅ HEMVÄG - så DUNDRADE hon verkligen iväg! Och hon tog i så våldsamt att ena framhoven inte hann undan när bakhovarna kom farande... så hon trampade av sig framskon, vilken flög i en hög båge upp genom luften och landade snett framför oss! Hade vi bara befunnit oss någon meter längre fram och lite längre till vänster så hade jag verkligen kunnat få skon rakt i huvudet... ! Och detta samma dag som jag och kompisen skrattat så åt den som vi trodde helt omöjliga risken...!

På den tiden hade Hamingja ofta tappskor ö h t, men sedan dess har hon fått betydligt bättre kroppskontroll så numera brukar hon "behålla skorna på" (peppar, peppar!!!) mellan hovslagarbesöken. Och idag fick hon galoppera FYRA gånger uppför denna backe - två gånger i vardera galoppen. Vi har ju jobbat mycket med att stärka vänster galopp och nu orkar hon behålla längden på överlinjen i alla fall till dess vi kommit halvvägs upp. Men höger galopp är fortfarande starkare - där kan vi både behålla bärigheten längre och blir hon ändå kort i nacken till slut så brukar jag kunna "rida tillbaka" bärigheten igen. 

Varje gång vi kom överst i backen och jag visslade för att sakta ner så bröt Hamingja av till tölt och jag passade då på att "rida fram" lösgjordhet i detta högre tölttempo innan vi saktade av till skritt. Detta går visserligen emot något jag lärt mig av Ia Lindholm, att man på femgångshästar bör göra nedtagningen från galopp till trav, för att risken minskar att hästen blir passtaktig i galoppen om den på det sättet får vänja sig vid att "tänka trav" när den galopperar. 

Men om man tävlar töltklassen T3 ingår att göra övergång från galopp till ökad tölt så det talar ju för att även träna på detta... Tidigare blev hon så upphetsad och stressad av att få galoppera så därför har jag oftast saktat av till skritt på långa tyglar efter galoppen. Det har varit VÄLDIGT effektivt!!! Och när jag nu vågar mig på att bryta av till annan gångart får jag väl variera mellan trav och tölt tänker jag. Men för största chans på traven bör jag nog göra övergången innan slutet på uppförsbacken - för annars lär hon fortsätta att välja tölt i o m att hon är "uppe i varv". 

Efter omsadling (när hon får "ladda på" ordentligt i galoppen glider sadeln fram även om hon inte som nu har lite "sommarmage") inleddes hemvägen med en låååång skrittpaus. Och då märktes verkligen hur vi tränat på att skritta avslappnat efter galoppintervallerna för trots hemvägen kunde hon verkligen koppla av och vila i steget!  

Sedan kunde jag förstås inte helt stå över tölten, så det blev ett par sekvenser med samlad skritt och sedan tölt då jag även dristade mig till att smacka ett par gånger. I samlad skritt börjar vi ha avdramatiserat smackningen endel, men i tölten blev det fortfarande REJÄL katapulteffekt när hon kastade sig framåt.... Men sedan bjöd hon på HÄRLIGA rörelser i tölten! Hennes "kast med liten ryttare" innebar även "kast med liten sadel"... men nu var vi nästan hemma så hon fick skritta sista biten utan någon ytterligare omsadling.