Eftersom man nästan aldrig ser älgar med gnistrande bling-pannband och Burberry-inspirerade schabrak satsade vi på denna säkerhetsutrustning till dagens ridtur. Älgjakten är ju igång och då gäller det ju att tänka extra mycket på säkerheten!!!
Dessutom höll vi oss nästan bara ute på bilvägen, för utom en liten avstickare till backen vid gamla soptippen där vi red en höger och en vänster galopp. Tillbaka nere på bilvägen igen fortsatte vi bort mot världens ände. Valde att skoja till det lite genom att rida en längre sträcka trav - och Hamingja frustade så belåtet: "Jag är SÅÅÅÅ DUKTIG!!!" medan matte flåsade av ansträngningen att hinna med i de STORA kliven...!
När vi kom till korsningen vid sjön satt det en varningsskylt där: "Älgjakt pågår!" Intressant nog hade den samma text på båda sidorna, så det var inte helt tydligt om det var längs Mariebäcksvägen det jagades eller längs vägen mellan Bälinge och Alviksträsk... Mariebäcksvägen kändes väl mer trolig, fast då borde det ju funnits en varningsskylt på Mariebäcksvägens andra ände, mot Avan och det gjorde det inte... (Så här års ser man väldigt ofta jägare runt Mariebäck - men de gånger som det funnits varningsskyltar kan räknas på ena handens fingrar... så det verkar tyvärr vara någon slags random-funktion på varningarna...!)
Med vår "skyddsutrustning" kände vi oss ändå tillräckligt trygga för att fortsätta en bit efter vägen längs sjön, fast bara halvvägs till skoterklubben denna gång innan vi vände hemåt igen. Hamingja hade fått en ganska lång skrittpaus så nu övergick vi till att träna samlad skritt och dito tölt. Jag insåg då att jag måste ha betydligt mer fokus i nedtagningarna framöver...
När Hamingja har varit jättetaggad på gränsen till stressad i samlingen har Atli hela tiden betonat hur viktigt det är att jag hittar hennes "off knapp" efter varje sådan sekvens - så att jag inte successivt bygger in allt mer spänningar i henne. Alltså har jag varit jättenöjd när jag i samband med nedtagningarna har kunnat ge henne långa tyglar och hon direkt svarat med att sträcka ner halsen och slappna av.
Men i längden är det ju inte meningen att hon ska "dyka ner på bogarna" när vi saktar av utan nu måste jag börja fokusera på att behålla bärigheten i nedtagningarna genom att be henne flytta undan bakdelen ett par steg samtidigt som hon saktar av. Lára och jag jobbade mycket med det också!
Under hemvägens töltträning försökte jag också tänka på det suveräna citatet jag läste på en annan blogg nyligen: att en ryttare som tittar ner aldrig kan rida hästen "i uppförsbacke". Av någon anledning tror man sig ju behöva stirra ner i mankammen när man rider - när man i själva verket faktiskt har lättare att känna hur hästen rör sig om man rider med "blicken i fjärran"!
Det var Johanna Elgholm (som nyligen fick pris som bästa instruktör av det internationella Islandshästförbundet) som förklarade detta för mig för ett antal år sedan. Under mina 40 år i sadeln (jo, så många är det faktiskt nu!) har jag förståss MÅNGA gånger fått uppmaningen att lyfta blicken - men jag har alltid utgått ifrån att det är för att man med en lyft blick sitter rakare i ryggen...
Men Johanna förklarade att eftersom synen är människans dominerande sinnesintryck så kommer intrycken från övriga sinnen "i bakgrunden"så länge man låter blicken fokusera på något. Men om man lyfter blicken och låter ögonen ställas in på "långseende" så tonas synintrycken ner och hjärnan har möjlighet att ta in övriga sinnesintryck bättre. Som t ex att känna om hästen töltar i ren takt eller om man själv och hästen är rakriktade o s v.
Det finns verkligen hur mycket som helst att träna på när man rider!!! Men det är också detta som gör att jag tycker det är så ROLIGT - att det hela tiden finns en massa detaljer att slipa på. Då och då lyckas man få någon sådan liten detalj "på plats" - eller i alla fall känna att det går åt rätt håll och den känslan är verkligen beroendeframkallande!!!
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar