Ett lyckopiller på 350 kg!!!

"Eftersom jag är så söt KAAAAAN jag väl få mer morötter??!!"

Ännu en dag med en REJÄL dos av mitt härliga "lyckopiller" till häst - eller vad sägs om ungefär 350 kg? "En riktig hästdos!" ...som läkarna brukar uttrycka saken!!! 

Och Hamingja var med på noterna redan i hagen - då hon kom till mig istället för tvärt om! När vi sedan red ut längs bilvägen mot "världens ände" fick hon visserligen inleda med några riktiga "nära döden-upplevelser" (jo, hennes matte SMACKADE faktiskt ett par gånger - och vem får inte total panik då??!!) Men tack vare sina starka nerver inte bara överlevde hon dessa trauman utan lyckades DESSUTOM korsa över riktigt fint med inner bakben - först i skritt och sedan även i tölt. Det är sannerligen tur att lilla fröken har nerver av stål!!!

Vid världens ände (korsningen vis sjön) svängde vi höger in mot Alviksträsk. Längst ner i backen in mot byn imponerade Hamingja med en supersnygg galoppfattning (vänster galopp) och sedan dessutom en lång sträcka med trevlig bärighet i galoppen! När vi närmade oss toppen på backen hade hon visserligen hunnit bli kort i nacken och hög i formen - men det tar sig så sakteliga!!!

När vi sedan vände hemåt igen var det matte som fick en extra utmaning - att rida tölt i utförsbacken UTAN att falla framåt och "tappa sätet". Jag tänkte på en bra beskrivning jag läste tidigare idag om att bara en ryttare som höjer blicken och driver med sätet kommer att få en häst som arbetar i uppförsbacke. (Tyvärr minns jag nu inte vem som skrivit dessa kloka ord... det var i ett blogginlägg som personen sedan delat på Facebook, men nu hittar jag inte igen det tyvärr... Känner någon av mina läsare igen dessa kloka tankar och vet vem som skrev dem får ni GÄRNA upplysa mig för jag skulle vilja läsa inlägget igen!) 

Det är verkligen inte lätt att lära denna "gamla hund" att sitta (ordentligt på rumpan för att kunna ha ett drivande säte), inte ens på plan mark och i utförsbacken blir det ÄNNU svårare...! Så därför har jag bestämt mig för att verkligen fokusera på att rida tölt i utförsbackar - för den dag jag klarar att göra det med bibehållen sits borde det ju gå nästan av bara farten när jag rider på plan mark! Eller... i alla fall lite bättre än nu...!

En stor del av hemvägen ägnade vi sedan till att träna arbetstempo tölt. Än en gång blev matte så där brutal och SMACKADE flera gånger i den samlade skritten, vilket inte bara orsakade Hamingja ytterligare några nära döden-upplevelser utan också fick henne att samla sig så mycket att hon flåsade och stånkade av ansträngningen... Men mitt i detta flåsande övergår lilla fröken plötsligt till att FRUSTA så belåtet istället - gång på gång dessutom! Det är verkligen som Atli brukar påpeka att "hon är gjord för att arbeta ordentligt - när hon får göra det mår hon som allra bäst!" Man KAN verkligen inte annat än ÄLSKA denna häst!!!

Ännu mer frustanden blev det sedan när hon fick sträcka ut och varva ner i tölt på långa tyglar. Och sedan avslutade vi med en ovanligt lång skritt där jag efter en stund satt av och gick resten av vägen hem eftersom jag fick ett telefonsamtal från jobbet som jag behövde fokusera helt på. Trots denna långa avskrittning var Hamingja rejält svettig när vi kom till stallet - men så har hon ju hunnit sätta mycket vinterpäls redan. Någon som kändes VÄLDIGT bra igår när vi fick över 35 mm regn samtidigt som det blåste hårt. Men en sådan dag som idag, med skön höstvärme, var ju inte den pälsen lika optimal... Det fick bli en dusch i spolspiltan - för svidknotten är tillräckligt ettriga nu även om hon inte skickar onödiga doftsignaler till dem...!