Ääääääntligen!!!

"Varför har du så stora öron??? " "För att jag ska kunna höra prasslet från äppelpåsen bättre!!!"

Jag blev riktigt dunderförkyld förra helgen, när vi hade besök av mina föräldrar. Början av veckan ägnade jag sedan åt att ha feber och hysterisk hosta - där varje hostning kändes som en kniv i halsen... Igår hade febern i alla fall gett med sig så jag var tillbaka på jobbet igen även om jag fortfarande hostade väldigt mycket. Och i takt med att smärtan i halsen börjat lindras accelererade istället hästabstinensen och blev allt mer plågsam...

Men idag var jag så ÄNTLIGEN tillbaka i stallet hos min FINA Hamingja!!! Och när vädret dessutom bjöd på soligt höstväder HELT UTAN INSEKTER så kunde det ju inte bli bättre! Jag hade först tänkt rida längs bilvägen bort till Alviksträsk. Men när vi skulle skritta ut från gården fick jag en varning från Sylvia som precis kommit hem. "Det kom precis några bilar till skjutbanan, så var beredd på att de antagligen börjar skjuta snart..." 

Skjutbanan ligger mitt emot utfarten från Mariebäck, så våra hästar är ju väldigt vana vid att de skjuter. Men det är ändå en sak att höra ljudet på visst avstånd, som det blir när de går i hagarna och en annan att rida förbi precis när de skjuter... Jag kan själv rycka till av den kraftiga knallen och tänker att för hästarnas känsliga hörsel måste det vara ganska obehagligt... (Jag valde f ö att tänka att Sylvia skulle ha sagt samma sak oavsett vem från stallet som skulle rida ut - alltså att det inte var BARA för att Hamingja var inblandad som hon tyckte att en varning var befogad...!) 

När Hamingja sedan visade att hon väldigt gärna ville att vi skulle rida upp bakom vägbommen istället för ner mot bilvägen bestämde jag mig snabbt för att ändra mina planer. Detta var ju ett utmärkt tillfälle att rida genom skogen bort till Torrbergsvägen. För jägarna skulle ju knappast använda skjutbanan om det pågick jakt i närheten - med risken det måste innebära att älgarna i närheten skrämdes bort av skotten. Trots att det regnat så mycket den senaste tiden var faktiskt inte stigen genom skogen riktigt så blöt som jag hade fruktat. Och när Hamingja dessutom inte längre är riktigt lika ovillig att bli blöt om "fötterna" kändes det slutliga valet av ridväg klockrent!

Framme vid Torrbergsvägen passade vi på att ta ett kombinerat konditions- och styrkepass i den låååånga galoppbacken! Först imponerade vi på oss själva med en klockren fattning från skritt - och red vänster galopp ända upp till vändplanen på backens krön. Den sista biten märktes det att Hamingja började bli lite trött i bakbenen, så jag fick smacka någon gång för att hålla igång galoppen hela vägen. Väl uppe lät jag henne stå stilla och "blåsa ur" ordentligt innan vi skrittade tillbaka ner igen. 

Jag har fått lära mig att en bra måttstock för intervallträning är just hästens andning - först när andningen återgått till det normala är hästen redo för en ny intervall. Och när vi tidigare i sommar har  galopperat uppför denna backe har hon fortfarande varit lite flåsig sedan vi skrittat tillbaka ner, varför vi har bara galopperat upp en gång. Men idag var det ju svalare i luften - vilket säkert hjälpte till med återhämtningen - så det fick även bli en sekvens höger galopp uppför backen denna gång. 

När vi åter kommit upp till vändplanen flåsade Hamingja REJÄLT - varför jag satt av och spände upp sadelgjorden till yttersta hålet för att hon verkligen skulle få "blåsa ur sig". Jag såg också hur hennes muskler darrade lite, ett tecken på mjölksyra, så jag valde att inte sitta upp igen utan leda henne tillbaka nerför backen - för maximal möjlighet till återhämtning. 

Det är inte omöjligt att det mest optimala ur konditionsträningssynpunkt vore att lägga in en skrittpaus mitt i backen i o m att den är så lång och då skulle man ju också ha ett bra tillfälle att byta galopp... Men jag upplever att hästar med riktigt mycket "motor" mår bra mentalt av att ibland få springa riktigt fort och långt - utan att ryttaren försöker kontrollera tempot. Och då gäller det ju att passa på när man rider på ett sådant här ställe där man inte riskerar att det dyker upp en bil i en kurva!

När vi åter kommit längst ner i backen och matte kravlat sig tillbaka upp i sadeln skrittade vi ytterligare en sträcka längs Torrbergsvägen innan vi vände hemåt. Jag red med tygelkontakt och min ambitiösa häst arbetade verkligen jättetrevligt genom kroppen i riktig muskelbyggarskritt! Under mitt "mörka förflutna" (med tregångshästar) fick jag lära mig att skritt är den gångart där hästen använder flest muskler, varför en aktiv skritt i ändamålsenlig form är ett riktigt effektivt sätt att bygga muskler. Och nyligen läste jag att man faktiskt även kan använda skritten till effektiv konditionsträning - genom att rida intervaller med energisk skritt. Jag ska läsa på mer om saken och återkomma i ämnet framöver!

Sedan kunde jag inte låta bli att nyttja det fina underlaget längs Torrbergsvägen till att även "känna lite" på tölt med samling. Då hade vi precis vänt tillbaka hemåt - varför Hamingja verkligen tog i från bakbenen trots att hon rimligen måste vara ganska trött i musklerna vid det här laget. Och när jag dessutom kommit ihåg att ställa om höger-vänster i nacken var hon riktigt lösgjord och fin med härlig bärighet! För detta belönades hon med att få skritta hela vägen hem genom skogen. (Fast belöning och belöning... lilla fröken hade gärna sprungit mer! Men hennes muskler mådde garanterat bra av detta i alla fall!) Sammantaget var vi ute 1,5 timme idag - ovanligt länge för att vara vi. Och därmed hade min tidigare hästabstinens också fått en REJÄL "behandling"!!!