"Jag är nog faktiskt JÄTTERÄDD för hundar...!!!"

Inte för att Hamingja behöver äta något extra... Men hon var så väldigt svettig efter dagens träningspass att jag sköljde av henne i spolspiltan. Och sedan fick hon gå ut i solen en stund för att torka lite innan jag skulle spraya henne mot insekterna. För jag inbillar mig att medlet "fäster" sämre på en blöt päls...

Innan dess hade vi ägnat oss åt töltträning, hela vägen FÖRBI "världens ände" och in i byn (Alviksträsk). Under våra år tillsammans har Hamingja belåtet kunnat konstatera att hennes matte är FANTASTISKT lättlurad!!! Till skillnad mot Sylvia kan man få matte att gå på hur mycket tokigheter som helst! I alla fall nästan... men idag skulle det visa sig att det ändå finns en gräns för vad man kan lura i Hamis människa...!

Det var sedan vi galopperat uppför backen in till byn och fortsatte en bit längs byavägen i skritt som Hamingja testade en HELT ny variant: "JAG ÄR FAKTISKT JÄTTERÄDD FÖR HUNDAR!!!" Med tanke på att hon levt hela sitt liv i ett Mariebäck där mer eller mindre skällande hundar ständigt sprungit kring benen på henne hade det varit betydligt mer trovärdigt att agera rädd vid en total FRÅNVARO av hundar...! Så matte lät sig alltså inte luras denna gång utan envisades med att vi skulle fortsätta längs vägen en god stund till innan Hamingja fick vända hemåt.

När vi sedan skrittat tillbaka nerför "galoppbacken" och började närma oss Mariebäcksvägen kommer plötsligt en bil farande i hög fart därifrån, på tvären genom korsningen... Innan bilen kom fram till oss hann den som tur var både räta upp sig och stanna. Föraren, som inte särskilt förvånande visade sig vara en ung kille, vevade ner rutan och ropade: "FÖRLÅT, FÖRLÅT - jag såg er inte först!!! Det ska ALDRIG hända igen, jag lovar och svär!!! Det ska ALDRIG hända igen!!!" Och det kan man ju hoppas, för tänk om det t ex varit ett barn på cykel en bit närmare korsningen... :-O

Under hemvägen fortsatte vi med töltträningen, varvat med skrittpauser och sidförande i skritt. I början av ridpasset kändes Hamingja lite stelare än vanligt i bakdelen och hon var inte så villig att korsa med vänster bak... Men efter att vi jobbat mycket med det parallellt med töltträningen kändes hon nu betydligt smidigare igen. Dock skulle det inte skada med ett pass på ridbanan så vi kan "jobba igenom" detta ordentligt på volt. Vilket kan vara en väldigt lämplig sysselsättning i helgen då det antagligen "kryllar" av älgjägare ute i skogen.